Jindynastin (1115–1234)

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Jindynastin (jurchen))
Hoppa till: navigering, sök
Ej att förväxla med Jindynastin (265–420).
Jindynastin
Jurchen: Amba-an Ancu-un.png
Amba-an Ancu-un
Kinesiska: 大金
Dà Jīn

Flag of None.svg
1115–1234


Jindynastins utbredning (markerad i gult) kring år 1142.
Jindynastins utbredning (markerad i gult) kring år 1142.
Huvudstad Shangjing, Bianliang, m.fl.
Språk Kinesiska, jurchen, khitanska
Religion Buddhism, konfucianism
Statsskick Khanat
Bildades 1115


Upphörde 1234


Jindynastin var ett rike grundat och lett av det tungusiska jurchen-folket i Manchuriet i det som idag är nordöstra Kina, 1115-1234. 1127 erövrade Jindynastin hela norra Kina från Songdynastin, vilken då tvingades att fly till södra Kina och upprätta en ny huvudstad i Hangzhou.

Jindynastin var en föregångare till Qingdynastin, som grundades 1616 och inledde sin erövring av hela Kina 1644.

Dynastins grundande[redigera | redigera wikitext]

Jurchen-folket har sitt urhem kring floden Sunggari och den östra delen av den manchuiska platån. Till skillnad från andra folk i regionen var de inte nomader utan ägnade sig åt jakt och jordbruk, men de delade många kulturella särdrag med sina nomadiska grannfolk. Dynastin grundades när jurchen-hövdingen Wanyan Aguda år 1115 bröt sin trohet gentemot Liaodynastin efter det att han vunnit ett slag mot Liao-styrkor föregående år.

Dynastins namn betyder "Stora guld" både på jurchen-språket och på kinesiska. Namnet härledas till Anchuhu-floden (kinesiska:阿什河?, pinyin: Āshíhé), som rann igenom Agudas hemtrakter i nuvarande Heilongjiang-provinsen och vars namn betyder "guld-floden" på jurchen-språket.

1120 ingick han en allians mot Liao med den kinesiska Songdynastin och plundrade hanstrupper Liaorikets huvudstad Shangjing och vanhelgade dess kejserliga mausoleer. Kring 1122 hade Aguda erövrat alla Liaorikets huvudstäder och följande år hjälpte Jindynastin Songdynastin att återerövra territorier från Liao i norra Kina som Songdynastin gjorde anspråk på. Två år senare infångades den sista Liao-kejsaren och khitanerna flydde västerut för att grunda Kara Khitai-khanatet.

Alliansen blev dock kortvarig och Jinriket bröt snart med Song på grund av meningsskiljaktigheter beträffandeåterstoden av de territorier Song gjorde anspråk på. År 1127 erövrade Jin hela Nordkina från Song, intog dess huvudstad Bianliang och tillfångatog kejsar Song Qinzong, vilket tvingade Song-hovet att fly till Hangzhou där man återupprättade dynastin i Sydkina.

Jindynastin tog efter Liaodynastins bruk att upprätthålla flera huvudstäder och de viktigaste blev:

  • Den högsta eller norra huvudstaden (Shangjing 上京), i nuvarande Acheng;
  • Den centrala huvudstaden (Zhongjing 中京), i nuvarande Peking;
  • Den södra huvudstaden (Nanjing 南京), i nuvarande Kaifeng
  • Den östra huvudstaden (Dongjing 東京), i nuvarande Liaoyang;
  • Den västra huvudstaden (Xijing 西京), i dagens Datong.

Dynastins fall och efterspel[redigera | redigera wikitext]

Kinas historiatidsaxel
Förhistorisk tid
Xiadynastin 2070–1600 f.Kr.
Shangdynastin 1600–1046 f.Kr.
Zhoudynastin 1046–256 f.Kr.
Västra Zhoudynastin 1046–771 f.Kr.
Östra Zhoudynastin 770–256 f.Kr.
Vår- och höstperioden 770–481 f.Kr.
De stridande staterna 481–221 f.Kr.
Qindynastin 221 f.Kr. – 206 f.Kr.
Västra Handynastin 206 f.Kr. – 24 e.Kr.
Wang Mangs interregnum (Xin) 9–23 e.Kr.
Östra Handynastin 25–220
De tre kungadömena 220–280
Jindynastin 265–420
De sexton kungadömena 304–439
De sydliga och nordliga dynastierna 420–589
Suidynastin 581–618
Tangdynastin 618–907
De fem dynastierna och De tio rikena 902–979
 Liaodynastin 916–1125
 Jindynastin 1115–1234
Songdynastin 960–1279
Yuandynastin 1271–1368
Mingdynastin 1368–1644
Qingdynastin 1644–1911
Republiken Kina 1912–
Andra sino-japanska kriget 1937–45
Kinesiska inbördeskriget 1927–49
Taiwan 1945–
Folkrepubliken Kina 1949–

En konsekvens av att Jindynastin erövrade Nordkina från Songdynastin var att några få miljoner jurchen härskade över uppskattningsvis 20 miljoner hankineser, vilket gjorde eftergifter till befolkningsmajoriteten oundvikliga och det blev svårare för jurchen-folket att bibehålla sin etniska identitet.

1234 besegrades Jindynastin av mongolernas storkhan Ögedei och rikets territorier införlivades sedan med den mongoliska Yuandynastins, som utropades 1279.

Jindynastin fick ett efterspel när Nurhaci förenade ett grupp jurchen-stammar i slutet på 1500-talet och utropade den senare Jindynastin 1616 i Manchuriet. När han döpte sin klan till Aisin Gioro ("gyllene Gioro") var detta också ett sätt att knyta till Jindynastin. Den senare Jindynastin bytte namn till Qingdynastin 1636 och erövrade det egentliga Kina 1644.

Kejsare av Jindynastin (1125–1234)[redigera | redigera wikitext]

Tempelnamn
廟號
miàohào
Postumt namn
諡號
shìhào
Födelsenamn
 
姓名
xìngmíng
Regerings-
år
Regeringsperiod
年號
niánhào
Konvension: Jin + tempelnamn eller posthumt namn
Tàizǔ
太祖
(1) Wányán Āgǔdǎ
完顏阿骨打
eller
Wányán Min
完顏旻
1115–1123

Shōuguó (收國, 1115–1116)
Tiānfǔ (天輔, 1117–1123)

Tàizōng
太宗
(1) Wányán Wúqǐmǎi
完顏吳乞買
eller
Wányán Shèng
完顏晟
1123–1135 Tiānhuì (天會, 1123–1135)
Xīzōng
熙宗
(1) Wányán Hélá
完顏合剌
eller
Wányán Dǎn
完顏亶
1135–1149

Tiānhuì (天會, 1135–1138) 
Tiānjuàn (天眷, 1138–1141) 
Huángtǒng (皇統, 1141–1149)

(2) Hǎilíngwáng
海陵王
Wányán Dígǔnǎi
完顏迪古乃
eller
Wányán Liàng
完顏亮
1149–1161

Tiāndé (天德, 1149–1153) 
Zhènyuán (貞元, 1153–1156) 
Zhènglóng (正隆, 1156–1161)

Shìzōng
世宗
(1) Wányán Wūlù
完顏烏祿
eller
Wányán Yōng
完顏雍
1161–1189 Dàdìng (大定, 1161–1189)
Zhāngzōng
章宗
(1) Wányán Jǐng
完顏璟
1189–1208 Míngchāng (明昌, 1190–1196) 

Chéng'ān (承安, 1196–1200) 
Tàihé (泰和, 1200–1208)

(2) Wèishàowáng
衛紹王
or
Wèiwáng
衛王
Wányán Yǒngjì
完顏永濟
1208–1213 Dà'ān
大安
1209-1212
 

Chóngqìng
崇慶
1212-1213
 
Zhìníng
至寧
1213

Xuānzōng
宣宗
(1) Wányán Xún
完顏珣
1213–1224 Zhēnyòu
貞祐
1213-1217
 

Xīngdìng
興定
1217-1222
 
Yuánguāng
元光
1222-1224

Āizōng
哀宗
(1) Wányán Shǒuxù
完顏守緒
1224–1234 Zhèngdà
正大
1224-1232
 

Kāixīng
開興
1232
 
Tiānxīng
天興
1232-1234

(2)
Mòdì
末帝
Wányán Chénglín
完顏承麟
1234 (2)

(1) Ganska långt används inte för att syfta på denne kejsaren.
(2) Fanns inte.


Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Mote, Frederick W. (1999) (på eng). Imperial China, 900-1800. Cambridge, Mass.: Harvard University Press. Libris 5116324. ISBN 0-674-44515-5 
  • Wilkinson, Endymion Porter. (2012) (på eng). Chinese history: a new manual. Harvard-Yenching Institue monograph series ; 84 ([Rev. ed.].). Cambridge, MA: Harvard University Asia Center. Libris 13753255. ISBN 978-0-674-06715-8 
  • Wittfogel, Karl August; Fêng Chia-shêng (1949) (på eng). History of Chinese society: Liao (907-1125). Transactions of the American Philosophical Society, 0065-9746 ; N.S., 36. Philadelphia: American Philosophical society. Libris 532634