Joachim Gauck
| Joachim Gauck | |
 Joachim Gauck (2010)
|
|
|
|
|
| Innehar ämbetet | |
| Tillträdde ämbetet 18 mars 2012 |
|
| Kansler | Angela Merkel |
|---|---|
| Företrädare | Christian Wulff Horst Seehofer (stf.) |
|
Förbundskommissionär för myndigheten för Stasiarkivens förvaltande
|
|
| Ämbetsperiod 1990–2000 |
|
| Efterträdare | Marianne Birthler |
|
Ledamot av Tysklands förbundsdag
|
|
| Ämbetsperiod 3 oktober 1990–4 oktober 1990 |
|
|
|
|
| Ämbetsperiod 18 mars 1990–3 oktober 1990 |
|
|
|
|
| Född | 24 januari 1940 Rostock, Tyskland |
| Nationalitet | Tysk |
| Politiskt parti | inget |
| Övrig politisk anknytning |
Neues Forum/Allians 90 (1989–1990) |
| Partner | Daniela Schadt (sedan 2000) |
| Residens | Schloss Bellevue, Berlin Villa Hammerschmidt, Bonn |
| Yrke | präst, publicist |
| Religion | lutheran, Tysklands evangeliska kyrka |
| Namnteckning |  |
Joachim Gauck, född 24 januari 1940 i Rostock i Tyskland, är Tysklands 11:e förbundspresident och partilös politiker. Han har tidigare verkat som östtysk medborgarrättskämpe, publicist och luthersk präst. Gauck blev förbundspresident den 18 mars 2012, då han valdes av förbundsförsamlingen. Han var mellan 1990 och 2000 chef för den tyska myndigheten för Stasi-arkivens förvaltande. Gauck förlorade det tyska presidentvalet 2010, då Christian Wulff blev vald, men blev 2012 vald med 81 procent av rösterna till Tysklands elfte förbundspresident, efter att Wulff avgått i förtid i februari samma år.
Innehåll |
Biografi [redigera]
Uppväxt [redigera]
Gauck föddes 1940 och växte upp i Rostock, som efter 1945 kom att tillfalla den sovjetiska ockupationszonen. Hans far, som var sjökapten, försvann 1951. Det visade sig senare att fadern, utan familjens vetskap, gripits och dömts av en sovjetisk militärtribunal i Schwerin, till 25 års straffarbete i Sibirien för spionage och antisovjetisk uppvigling. Först 1953 fick familjen brevkontakt med fadern, och 1955 tilläts fadern återvända till Tyskland.
Präst och medborgarrättskämpe [redigera]
Gauck studerade teologi, en av få högre utbildningar i Östtyskland som var öppen för personer med regimkritisk hållning. Han blev 1967 kyrkoherde i Lüssows församling, nära Güstrow i Mecklenburg, och därefter kyrkoherde i Evershagens församling i Rostock 1971. Mellan 1982 och 1990 var han ansvarig för organisationen av kyrkodagarna i Mecklenburg. I samband med den fredliga revolutionen i Östtyskland verkade han som medborgarrättskämpe som ledande medlem av Neues Forum i Rostock.
Politisk karriär 1990-2010 [redigera]
I det enda demokratiska valet till Volkskammer 1990 valdes Gauck in som representant för Neues Forum, som uppgick i partiet Allians 90. I samband med återföreningen utnämndes han till chef för den statliga organisation som förvaltar Stasi-arkivmaterial, BStU, som informellt kom att kallas ”Gauck-Behörde” (Gauckmyndigheten) under hans tid som chef. Efter sina maximala två perioder som chef efterträddes han år 2000 av Marianne Birthler.
Gauck har därefter haft ett mångsidigt samhällspolitiskt engagemang, bland annat som ordförande för föreningen Gegen Vergessen – Für Demokratie (Mot glömskan – för demokrati).
Han har själv betecknat sig som ”vänster-, liberalkonservativ” och kritiserade sammangåendet mellan Allians 90 och Die Grünen 1993.[1]
2001 ledde Gauck en egen tv-talkshow för ARD och WDR, Joachim Gauck.
Förbundspresidentkandidat 2010 och 2012 [redigera]
Förbundsförsamlingen 2010 [redigera]
Gaucks popularitet ledde till att han av oppositionspartierna SPD och Die Grünen nominerades till förbundspresident 2010 som efterträdare till Horst Köhler. Gaucks kandidatur fick bifall hos stora delar av befolkningen och i media, men han förlorade i den tredje valomgången mot regeringspartiernas kandidat Christian Wulff.
Förbundsförsamlingen 2012 [redigera]
I februari 2012 tvingades förbundspresident Christian Wulff avgå till följd av en skandal, den så kallade Wulff-affären. Gauck nominerades med en bred majoritet som kandidat till ny förbundspresident av partierna CDU, CSU, FDP, SPD och Allians 90/De gröna, efter att regeringspartiet FDP, till skillnad från i valet 2010, uttryckt sitt stöd för den tidigare oppositionskandidaten som blocköverskridande kandidat utan partitillhörighet.[2] Med omkring 80 procent av rösterna i förbundsförsamlingen besegrade han i första valomgången Die Linkes kandidat Beate Klarsfeld, och därmed valdes han den 18 mars 2012 till Tysklands förbundspresident. Enligt grundlagen tillträdde han omedelbart i och med att han bejakade förbundsförsamlingens val. Han svor därefter ämbetseden inför Förbundsdagen och Förbundsrådet den 23 mars.
Förbundspresident 2012- [redigera]
Gauck besökte som första statsbesök Polen 26-27 mars 2012. Han avböjde att delta i ett möte mellan centraleuropas statschefer i Jalta i Ukraina planerat till mitten av maj, med anledning av den tyska regeringens kritik mot Ukraina angående fängelsestraffet för Ukrainas tidigare premiärminister Julia Tymosjenko.[3]
Familj och privatliv [redigera]
Joachim Gauck är bosatt i stadsdelen Schöneberg i centrala Berlin. Han är sedan 1991 separerad, men inte skild, från sin fru, Gerhild ”Hansi” Gauck (född Ratke), som han gifte sig med 1959 och har fyra vuxna barn tillsammans med. De tre äldsta barnen med familjer lämnade under 1980-talet Östtyskland för Västtyskland, på grund av förföljelse från myndigheterna i DDR, medan Gauck, frun och yngsta dottern stannade kvar.
Gauck lever sedan 2000 i ett förhållande med journalisten Daniela Schadt (född 1960), som i samband med Gaucks val till president lämnade redaktörsjobbet på Nürnberger Zeitung för att flytta till Berlin och som Gaucks sambo anta rollen som förbundsrepublikens första dam.
Utmärkelser [redigera]
Gauck är bland annat mottagare av Theodor Heuss-medaljen, Syskonen Scholl-priset, Europeiska människorättspriset och Ludwig Börne-priset. Han är hedersdoktor (doctor honoris causa) vid universiteten i Rostock, Jena och Augsburg[4], samt hedersmedborgare i hemstaden Rostock.
Källor [redigera]
- ^ Die Zeit: Kompetenter Freigeist ohne Chance
- ^ Spiegel Online: Joachim Gauck To Be Next President: German Parties Choose Christian Wulff's Successor. Hämtad 20 februari 2012.
- ^ Der Spiegel: Gauck sagt Reise in die Ukraine ab Publicerad 25 april 2012.
- ^ Bundespräsidialamt - Der Bundespräsident / Persönliches, läst 24 mars 2012.
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Joachim Gauck
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Joachim Gauck.
| Företrädare: Christian Wulff |
Tysklands förbundspresident 2012– |
Efterträdare: Innehar fortfarande posten |
|
|||||||
