Johan Afzelius

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Johan Afzelius, född 13 juni 1753 i Larvs prästgård i Västergötland, död 20 maj 1837 i Uppsala, var en svensk kemist, son till Arvid Afzelius och bror till Adam Afzelius och Pehr von Afzelius.

Afzelius tog den filosofiska graden 1776, blev docent under Torbern Bergman 1777, utnämndes, efter någon tids föregående tjänstgöring i Bergskollegium, till adjunkt och laborator vid Uppsala universitet 1780 samt till professor i kemi 1784. Han efterlämnade endast få originalarbeten i kemi. Mest betydande är hans undersökning av myrsyran, vars olikhet med ättiksyran han påvisade. Med sina betydande insikter i kemi förenade han en tämligen vidsträckt allmän lärdom. Hans dyrbara mineraliesamling utgör en viktig del av Uppsala universitets rikhaltiga mineraliekabinett.

Afzelius var i sin ungdom medlem i det år 1769 grundade Svenska Topographiska Sällskapet i Skara, som bedrev studier i naturalhistoria. Han invaldes 1801 som ledamot nummer 303 av Kungliga Vetenskapsakademien.


Föregångare:
Daniel Boëthius
Uppsala universitets rektor
Ht 1789
Efterträdare:
Per Fabian Aurivillius
Föregångare:
Daniel Boëthius
Uppsala universitets rektor
Ht 1798
Efterträdare:
Per Fabian Aurivillius
Föregångare:
Daniel Boëthius
Uppsala universitets rektor
Ht 1806
Efterträdare:
Per Fabian Aurivillius


Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Afzelius, 2. Johan, 1904–1926.