Erik Elliot
| Erik Elliot | |
 Elliot iklädd frack och bärandes Serafimerordens axelband och kraschan, runt halsen syns även kommendörskorset av Nordstjärneorden. Porträttet utfört ca 1905 av målaren Emil Österman. | |
| Född | 9 augusti 1844[1][1] Solna församling[1][1], Sverige |
|---|---|
| Död | 14 april 1927[1][1] (82 år) Engelbrekts församling[1][1], Sverige |
| Begravd | Norra begravningsplatsen[2] kartor |
| Medborgare i | Sverige |
| Utbildad vid | Uppsala universitet  |
| Sysselsättning | Politiker[1], jurist |
| Befattning | |
| Häradshövding Sveriges justitiekansler (1886–1899)[1] Andrakammarledamot, Stockholms kommuns valkrets (1887–1887)[1] Hovrättspresident för Svea hovrätt (1899–1910)[1] | |
| Politiskt parti | |
| Inget[3] | |
| Barn | Stina Elliot (f. 1884) Holger Elliot (f. 1887) |
| Släktingar | Anders Oscar Elliot (syskon) Stellan Elliot |
| Utmärkelser | |
| Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden (1897) Hedersdoktor vid Uppsala universitet (1900) Kungliga Serafimerorden (1905) Första graden av Lejon- och solorden | |
| Redigera Wikidata | |
Johan Erik Elliot, född 9 augusti 1844 i Solna församling, Stockholms län,[4] död 14 april 1927 i Engelbrekts församling, Stockholms stad,[5] var en svensk justitiekansler och hovrättspresident. Han var far till Holger Elliot, bror till Anders Oscar Elliot, farbror till Stellan Elliot och kusin till Hampus Elliot.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Elliot, som var son till en officer, avlade studentexamen 1861 och hovrättsexamen 1864. Han blev efter studier vid Uppsala universitet och domartjänstgöring under Svea hovrätt vice häradshövding 1870, varefter han några år tjänstgjorde i hovrätten. Han övergick sedan till Kammarrätten och utnämndes till kammarrättsråd 1877, blev sedermera expeditionschef i Lantförsvarsdepartementet 1881, justitiekansler 1886 och - efter att ha innehaft åtskilliga kommittéuppdrag - president i Svea hovrätt 1899 samt promoverades till juris hedersdoktor i Uppsala 1900. År 1910 avgick han ur statstjänsten. Under majriksdagen 1887 var han ledamot av andra kammaren.
Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]
Riddare och kommendör av Kungl. Maj:ts orden (Serafimerorden), 1 december 1905.[6]
Första klassen av Persiska Lejon- och solorden, senast 1925.[6]
_-_Sash.svg){kind=small}
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Svenska Dagbladets årsbok - 1927, red. Erik Rudberg & Edvin Hellblom, Åhlén & Åkerlunds Boktryckeri, Stockholm 1928 s. 246
- Elliot, Johan Erik i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1923)
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e f g h i j k l] Johan Erik Elliot, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Elliot, JOHAN ERIK, Svenskagravar.se, läs online, läst: 15 juni 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 1, 1985, s. 78, Elliot i Stockholm, J Erik, läst: 6 januari 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Solna församlings födelse- och dopbok 1834–1860, s. 75
- ^ Engelbrekts församlings död- och begravningsbok 1925–1929, s. 81
- ^ [a b] Kungl. Serafimerorden. i Sveriges statskalender 1925
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
| Företrädare: Carl Gustaf Carlsson Leijonhufvud |
Sveriges justitiekansler 1886–1899 |
Efterträdare: Emil Sjöberg |
| Företrädare: Nils von Steyern |
President i Svea hovrätt 1899–1910 |
Efterträdare: Ivar Afzelius |
|
- Ledamöter av Sveriges riksdags andra kammare
- Hovrättspresidenter i Svea hovrätt
- Sveriges justitiekanslerer
- Hedersdoktorer vid Uppsala universitet
- Riddare och kommendör av Kungl. Maj:ts Orden
- Mottagare av Serafimerorden
- Mottagare av Lejon- och solordens första klass
- Födda 1844
- Avlidna 1927
- Män
- Personer från Solna socken
- Gravsatta på Norra begravningsplatsen i Stockholm
- Svenska kammarrättsråd