Johan Gustaf Renat

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En av Renats kartor

Johan Gustaf Renat, född 1682, död 1744, var en svensk karolin och kartograf. Han är mest känd för att ha fört att antal detaljerade kartor över Centralasien till Sverige.

Tidig karriär och rysk fångeskap[redigera | redigera wikitext]

Renats föräldrar var av judisk härkomst, fadern Moses bördig från Wien, men hade invandrat till Sverige via Nederländerna. Renats föräldrar konverterade till den lutherska läran och döptes i den kungliga familjens närvaro. Renat tjänstgjorde i Karl XIIs armé i kriget mot Ryssland som styckjunkare och hamnade efter slaget vid Poltava i rysk fångenskap.

I Ryssland var Renat den ryske tsaren behjälplig med att framställa kartor över Sibirien och 1711 sändes han till Tobolsk. 1716 deltog han och andra svenska krigsfångar i Ivan Buchholz'[1] expedition för att undersöka guldfyndigheterna kring Jamysj-sjön i Östturkestan. Expeditionen överfölls dock av en dzungarisk här och Renat kom att tillbringa de följande sjutton åren i Dzungariet.

Dzungarisk fångeskap och hemkomst till Sverige[redigera | redigera wikitext]

Under sin tid som fånge hos dzungarerna (även kallade kalmucker) fick han bland annat uppdrag att organisera ett artilleriregemente och hjälpte de dzungariska khanerna Tsewang Rabtan och Galdan Tseren att gjuta kanoner som användes i krigen mot Qing-väldet i Centralasien. Renat upptäckte också att en svensk kvinna också var i dzungarisk fångenskap, Brigitta Scherzenfeldt från Bäckaskog i Skåne. Hon hade följt sin make ut i kriget och hamnat i fångenskap sedan denne stupat.

1734 återvände Renat till Sverige som en förmögen man tillsammans med sin familj och fyra dzungariska slavinnor, som han senare döpte och anställde som tjänstefolk. Familjen köpte ett hus i Gamla Stan och stannade kvar i Stockholm. 1739 befordrades Renat till kapten i artilleriet.

Renats kartor[redigera | redigera wikitext]

Renat medförde två unika kartor över Centralasien. Kartorna förblev okända tills kopior av kartorna återupptäcktes i Linköpings stiftsbibliotek 1879 av August Strindberg, som då arbetade som amanuens vid Kungliga biblioteket. Strindberg såg till att kartorna publicerades av det kejserliga geografiska sällskapet i Sankt Petersburg 1881. Originalkartorna upptäcktes ett tiotal år senare i Uppsala universitets bibliotek, där de förvaras än idag.

Under Strindbergsfejden använde Strindberg kartorna för att visa att Nikolaj Przjevalskij inte var den förste europén och Sven Hedin inte var de förste svensken som funnit den vandrande sjön Lop Nor.[2] Hedin visste inte heller att den svenske upptäcktsresanden Lorentz Lange vandrat genom Gobiöknen redan 1715. Hedin utgav sig för att vara den förste svensken som besökte Gobiöknen, vilket Strindberg skriver om i ett brev 1907.[3][4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ru:Бухгольц, Иван Дмитриевич
  2. ^ August Strindberg, "En svensk karta över Lop-nor och Tarimbäckenet"
  3. ^ Engelska Wikipedia: Lorenz Lange
  4. ^ Språkbanken, Göteborgs universitet

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Krook, H. "Karolinen Johan Gustav Renat och hans kartor." Ymer (1948): 284-92.
  • Poppe, Nicholas. "Renat's Kalmuck Maps." Imago Mundi 12 (1955): 157-59. Tillgänglig via JSTOR.
  • Selling, Gösta. Artur Hazelius födelsehus I. i Fataburen (sjunde bandet, 1926): 65-118.
  • Åberg, Alf och Göte Göransson. Karoliner. Höganäs: Bra böcker, 1976.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Renat, Johan Gustaf. Carte de la Dzoungarie: dressée par le suédois Renat pendant sa captivité chez les kalmouks de 1716-1733. S:t Petersburg: Societé Impériale Russe de Géographie, 1881.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]