Johan Mannerheim

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gustaf Mannerheim var en årlig gäst på Grensholm. De hade et gemensamt intresse för natur och jakt, hästuppfödning och ritt. I samband med Johans död i cancer hösten 1934 hyllade brodern Gustaf hans minne vid graven på Vånga kyrkogård och påminde om de insatser för Finland, som Johan gjort år 1918.

Carl Fridolf Johan Mannerheim, född 27 december 1868 i Villnäs, Finland, död 25 september 1934Grensholm i Vånga, Sverige, son av affärsmannen Carl Robert Mannerheim och Hedvig Charlotta Helena von Julin, friherre och industriman.

Mannerheim lämnade ett oroligt Finland 1904 och slog sig ner som godsägare på Grensholm i Vånga socken, Östergötland. Med kapital från sin hustrus familj (Treschow) kunde han 1907 förvärva en större aktiepost i skogsbolaget Kramfors och blev 1910 bolagets VD. Som ledare och utvecklare av bolaget spelade han en stor roll under mer än två decennier.

Mannerheim var ordförande i Föreningen Finlands vänner, vari familjen Palme var aktiv. Föreningen organiserade och finansierade sedermera den Svenska Brigaden för insats på vit sida. Han var under inbördeskriget i Finland i livlig korrespondens med sin bror, marskalken Gustaf Mannerheim och bidrog ekonomiskt till denne till bl. a. vapenanskaffning. Han erhöll Frihetskorset av första klass 1918.[1]

Mannerheim var också mycket intresserad av naturvetenskap och etnografi. Han understödde sin kusin Erland Nordenskiölds Sydamerikaforskning.

Mannerheim var gift med Sofia Palæmona Treschow (1878-1948) och far till Annika Mannerheim (född 1904, gift Seefried), Eva (Evo) Mannerheim (född 1903, gift Weckman),Sophie Mannerheim (född 1907, gift Ekströmer), Palaemona(Mona) Mannerheim (född 1908, gift Mörner), Elsie Mannerheim (född 1911, gift Uggla) och poeten Augustin Mannerheim (född 1915).

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Aftonbladet 10 juli 1918
  • Jägerskiöld, Stig, Gustaf Mannerheim 1918. (1967)
  • Jägerskiöld, Stig, Mannerheim mellan världskrigen, Helsingfors 1972:63.
  • SBL