Johan Niclas Cahman

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Johan Niclas Cahman, född i Flensburg 1670, 1675, 1679 eller 1680, död den 18 juni 1737 i Stockholm, var en svensk orgelbyggare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Johan Niclas Cahman föddes i Flensburg, Schleswig, någon gång 1670–1680. Han var näst äldst av fyra syskon. Hans far, Hans Henrich Cahman, född 1640, hade lärt sig orgelbygge som gesäll hos Hans Christoph Fritzsche i Hamburg (död 1674), son till den kände orgelbyggaren Gottfried Fritzsche (1578–1638). Hans Henrich var därmed upplärd i den nordtyska orgelbyggartraditionen.

År 1688 flyttade familjen Cahman till Sverige, där fadern Hans Henrich till en början verkade i Växjö. Från sin tillfälliga verkstad levererade han 1690 ett åttastämmigt orgelpositiv till Virestads kyrka några mil söder om staden. (Positivet står numera i kyrksalen i Smålands museum) Vistelsen i Växjö varade fram till 1692.

Orglar[redigera | redigera wikitext]

I Uppsala hade Franz Boll (omkring 1628–1676) sedan 1669 arbetat på ett 41-stämmigt orgelverk till domkyrkan; emellertid avled han innan arbetet var klart. Hans Henrich Cahman blev då kallad till Uppsala 1692 för att färdigställa orgeln. Därmed införde han den nordtyska stilen inom orgelbyggerikonsten i Sverige. Då orgeln blev klar 1698 var den med sina 51 stämmor, fördelade på tre manualer och pedal, dåtidens största och förnämsta i Sverige. (Tyvärr förintades detta ståtliga verk vid en stor brand redan 1702)

Hans Henrich etablerade sig sedan i Stockholm, där han bland annat påbörjade en reparation av orgeln i S:t Jakobs kyrka. 1698 tecknade han också kontrakt angående en helt ny orgel till Riddarholmskyrkan. År 1699 avled han emellertid, varvid verksamheten övertogs av sonen Johan Niclas Cahman, som jämte farbrodern Johan Herman slutförde faderns arbeten.

År 1700 flyttade Johan N. Cahman till Västerås, där han i domkyrkan 1702 uppförde sitt första större verk, en tvåmanualig orgel med sannolikt 35 stämmor. År 1703 gifte han sig med Elisabeth Jernstedt, dotter till rådmannen och brukspatronen Johan Jernstedt, vars förmögenhet Cahman förvaltade efter patronens död år 1703.

Johan Niclas återvände 1711 till Stockholm, där hans huvudsakliga syssla blev en befattning som skatteuppbördsman, medan orgelbyggeriet endast tycks ha bedrivits i ringa omfattning. Tillsammans med sin hustru öppnade han 1713 en lärftkramhandel vid Slussen, vilken han fortsatte driva fram till sin död.

År 1721 återupptog Johan Niclas emellertid orgelbyggarverksamheten i full skala. Under åren 1723–1737 byggde han 27 orglar, varav fem domkyrkoorglar. I Uppsala domkyrka fullbordade han 1731 en 40-stämmig orgel i stället för faderns uppbrunna mästerverk och två år senare byggde han ett 28-stämmigt verk i Linköpings domkyrka där emellertid endast fasaden finns kvar, numera inflyttad i tornvalvet. Bakom fasaden står nu en orgel, med rooseweltlådor, mekanisk–pneumatisk speltraktur och rörpneumatisk registratur, byggd 1929 av firma G. Setterqvist den äldre.

Johan N. Cahman var nu landets ledande orgelbyggare. Hans verk kännetecknades av mycket hög konstnärlig kvalitet och hantverksmässig skicklighet. I sin verksamhet på Södermalm, i en gård vid S:t Paulsgatan, utbildade han flera lärjungar och grundade härigenom den så kallade stockholmsskolan inom svenskt orgelbyggeri.

I huvudstaden utförde Cahman flera större reparationer på Storkyrkans orgel, men kom endast att anlitas för ett nybygge: det 34-stämmiga verket till S:ta Maria Magdalena kyrka. Han fick dock aldrig uppleva denna orgel färdig. Efter Johan Niclas död i juni 1737 slutfördes arbetet av hans gesäll och efterföljare Olof Hedlund, privilegierad 1742 (Orgelns tid i kyrkan blev emellertid kortvarig. Den förstördes tillsammans med all övrig inredning vid den stora brand som härjade Maria församling den 19 juli 1759. Hedlund fick aldrig uppleva branden, han hade då redan varit död i tio år).

Bevarade orglar[redigera | redigera wikitext]

Av de cirka 35 verk, som utgick från den cahmanska verkstaden, har endast sex bevarats till vår tid:

Bevarade fasader[redigera | redigera wikitext]

Därtill finns många fasader bevarade med nyare verk bakom, i till exempel

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Litteratur och källor[redigera | redigera wikitext]

  • Åstrand Hans, red (1975). Sohlmans musiklexikon. 1, A - Campos. Stockholm: Sohlman. Libris 8372038. ISBN 91-7198-021-0 
  • Erici, Einar; Unnerbäck R. Axel (1988). Orgelinventarium: bevarade klassiska kyrkorglar i Sverige. Stockholm: Proprius. Libris 7605049. ISBN 91-7118-557-7 (inb.) 
  • Edholm, Dag (1997). Stockholm orgelstaden: historia och nutid. Stockholm: Verbum. Libris 7411906. ISBN 91-526-2587-7 (inb.) 
  • Fredriksson, Niclas (2001-2002). ”Fasadarkitektur och gesällvandringar: Johan Niclas Cahman och Östersjöregionens orgelbyggeri. Del 1. Svenska och nordtyska prospekttyper. Del 2. Gesäller - möjliga förbindelselänkar mellan svenskt och utländskt 1700-talsorgelbyggeri”. Orgelforum "2001(23:4),": sid. 146-157 ; 2002(24:1), s. 15-30. ISSN 0280-0047. ISSN 0280-0047 ISSN 0280-0047.  Libris 8449804
  • Frisk Anna, Jullander Sverker, McCrea Andrew, red (2003) (på mul). The Nordic-Baltic organ book: history and culture. GOArt publications, 1404-8825 ; 11. Göteborg: Göteborg Organ Art Center, Univ. Libris 9152932. ISBN 91-973916-9-7 (inb.) 
  • Unnerbäck, Axel: Cahman i Die Musik in Geschichte und Gegenwart: allgemeine Enzyklopädie der Musik. Personenteil 3, Bj-Cal (andra omarbetade utgåvan), sidan 1 580, Bärenreiter, Kassel/Basel/London/New York/Prag & J.B. Metzler, Stuttgart/Weimar (2000). ISBN 3-476-41012-9