Johan den orädde

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Johan den orädde

Johan den orädde (franska Jean sans peur), hertig av Burgund, född den 28 maj 1371 i Dijon, död den 10 september 1419 i Montereau, var son till Filip den djärve av Burgund, franske konungen Karl V:s broder, och Margareta III av Flandern.

Han blev ledare för ungerska korståget 1396, men tillfångatogs i slaget vid Nikopolis (september samma år). Utlöst efter 9 månaders fångenskap, blev han vid sin återkomst mycket populär på grund av sin omvårdnad om de övriga fångarna och efterträdde 1404 sin fader som hertig.

Johan var en av huvudledarna vid de oroliga förhållandena i Frankrike under den vansinnige Karl VI:s senare regeringsår och bekämpade sin kusin, hertig Ludvig av Orléans, som stödde sig på universitetet och folket i Paris.

Sedan denne på hans order blivit lönnmördad 1407, slöt Johan sig för att kunna bekämpa det orleanska partiet (les Armagnacs) till engelsmännen, höll en tid Paris besatt med engelska trupper och lät avrätta en mängd av sina motståndare.

Slutligen nödgades han sluta fred med konungen och les Armagnacs, men trädde efter slaget vid Azincourt (1415), vari han icke deltog, på nytt i förrädiska underhandlingar med engelsmännen.

Därefter grep han åter till vapen och marscherade mot Paris, som genom förräderi föll i hans händer (1418). Efter att någon tid ha gynnat engelsmännens framfärd i landet sökte han försoning med dauphin Karl, och under ett möte med honom på bron i Montereau, varvid på vardera sidan häftiga förebråelser gjordes, dödades han av de denne medföljande riddarna.


Företrädare:
Filip II
Hertig av Burgund
1404-1419
Efterträdare:
Filip III


Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Johan den orädde, hertig af Burgund, 1904–1926.