Johann Strauss den yngre
| Johann Strauss d.y. | |
 Johann Strauss den yngre, porträtterad av Josef Kriehuber 1853. | |
| Levnad | |
|---|---|
| Födelsenamn | Johann Baptist Strauss den yngre |
| Född | 25 oktober 1825 Wien, Kejsardömet Österrike |
| Död | 3 juni 1899 (73 år) Wien, Österrike-Ungern |
| Begravd | Zentralfriedhof Wien |
| Tonsättare | |
| Instrument | Violin |
| Familj | |
| Föräldrar | Johann Strauss den äldre |
| Släktingar | Josef Strauss (bror) Eduard Strauß (bror) |
Johann Baptist Strauss den yngre, född 25 oktober 1825 i Wien, död 3 juni 1899 i Wien,[1] var en österrikisk tonsättare, dirigent och violinist, främst känd för sina wienervalser och operetter.
Han var son till Johann Strauss den äldre. Strauss studerade kontrapunkt och harmoni under teoretikern Joachim Hoffmann, som drev en privat musikskola. Hans talang var också erkänd av kompositören Joseph Drechsler, som lärde honom övningar i harmoni. Det var under den tiden som Strauss komponerade sitt enda sakrala arbete, Graduale Tu qui regis totum orbem (1844). Hans andra violinlärare, Anton Kollmann, som var balettrepetitör i Wiener Staatsoper, gav honom utmärkta betyg. Beväpnad med dessa, närmade han sig de wienska myndigheterna att ansöka om en licens för att dirigera. Han bildade ett eget underhållnings- och danskapell och begav sig efter två år på utlandsturné till Ungern och Rumänien.
År 1848 blev han kapellmästare vid ett borgarregemente och när fadern Johann Strauss den äldre avlidit 1849 övertog han dennes kapell och blev ledare för hovbalsmusiken 1853. Liksom fadern turnerade han flitigt. Han komponerade framför allt lätt musik, särskilt dansmusik och operetter. Under sin livstid var han känd som valskungen. Från 1860-talets början ägnade han sig allt mer åt enbart komponerande och nu tillkom hans kända wienervalser. Han utnämndes 1864 till hovbalsmusikdirektör, men lämnade 1870 sin orkester i brodern Eduards händer.
Han debuterade som operettkompositör 1871 med Indigo. Den blev ingen stor framgång i Wien, men däremot fyra år senare i Paris. År 1872 avbröt han operettplanerna och dirigerade sina egna verk vid en mycket välbetald turné i Förenta Staterna. Hemkommen fortsatte han trevande komponerandet av operetter. Efter några misslyckade försök, framför allt till följd av svaga libretter, kom så succén med Läderlappen, som snart spelades över hela Europa. Ytterligare misslyckanden ledde till svår psykisk depression. Frånsett Det lustiga kriget 1881 hade han inga stora framgångar förrän med Zigenarbaronen 1886, som blev succé och kom att spelas på alla stora operascener. Ett försök att komponera en opera 1892 misslyckades, mycket på grund av en torftig text.
Då Strauss firade femtioårsjubileum som utövande konstnär 1894 var han världsberömd och fick fantastiska hyllningar. Han dog den 3 juni 1899 av lunginflammation och ligger begravd på Zentralfriedhof i Wien.
Verk
Strauss den yngres produktion omfattar 479 opusbetecknade verk och ett tjugotal utan opustal. Därtill några verk i samarbete med andra kompositörer.
Komiska operor
- 1885 – Der Zigeunerbaron = Zigenarbaronen (Stockholm 1886)
- 1892 - Ritter Pásmán
Balett
- 1901 - Aschenbrödel
Operetter
- 1871 – Indigo und die 40 Räuber, bearbetad 1906 med titeln 1001 Nacht
- 1873 – Der Karneval in Rom
- 1874 – Die Fledermaus = Läderlappen (Stockholm 1875)
- 1875 – Cagliostro in Wien
- 1877 – Prinz Methusalem (Stockholm 1879)
- 1878 – Blinde Kuh
- 1880 – Das Spitzentuch der Königin = Drottningens spetsnäsduk[2] (Stockholm 1881)
- 1881 – Der lustige Krieg = Det lustiga kriget (Stockholm 1882)
- 1883 – Eine Nacht in Venedig = En natt i Venedig (Stockholm 1915), nybearbetning av E. W. Korngold 1929.
- 1887 – Simplicius
- 1895 - Waldmeister
- 1897 – Die Göttin der Vernunft
- 1898 – Wiener Blut (Stockholm 1902). Fullbordad av A. Müller.
Övrigt
156 valser, 72 kadriljer, 173 polkor, marscher med mera
- 1854 – Napoleon-Marsch, marsch
- 1858 – Tritsch-Tratsch-Polka, polka schnell
- 1860 – Accelerationen, vals
- 1861 – Perpetuum mobile, polka
- 1864 – Morgenblätter, vals
- 1867 – An der schönen blauen Donau, vals
- 1867 – Künstlerleben, vals
- 1868 – G'schichten aus dem Wienerwald, vals
- 1869 – Wein, Weib und Gesang, vals
- 1871 – Tausend und eine Nacht, vals
- 1873 – Wienerblut, vals
- 1875 – Auf der Jagd, polka
- 1880 – Rosen aus dem Süden, vals
- 1883 – Frühlingsstimmen, vals
- 1888 – Kaiserwalzer, vals
Se även
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Referenser
- ^ Franz Mailer. Johann StraussSvensk översättning, Residenz Verlag, 1975.
- ^ Drottningens spetsnäsduk i Projekt Runeberg
- Sohlmans musiklexikon: nordiskt och allmänt uppslagsverk för tonkonst, musikliv och dans. Stockholm: Sohlman. 1948–1952. sid. 959-963 (Band 4). Libris 8198860
- Sohlmans musiklexikon (2., revid. och utvidgade uppl.). Stockholm: Sohlman. 1975–1979. sid. 490-492 (Band 5). Libris 8372037. ISBN 91-7198-020-2
Vidare läsning
- Jacob, Heinrich Eduard; Strauss släkt (1939). Den stora valsen : historien om musikerfamiljen Strauss. Stockholm: Natur o. kultur. Libris 1372281
- Reimers, Gerd; Reimers, Lennart (1975). Wienervalsen och familjen Strauss. Stockholm: Edition Reimers. Libris 7637837. ISBN 91-7370-001-0
Externa länkar
- International Music Score Library Project har fria noter av Johann Strauss den yngre.
- Svenska Strauss-sällskapet
- Johann Strauss i Wien {en} A video about his presence in Vienna
- Wiener Institut für Strauss-Forschung
|