Johanna Hård

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Johanna Hård, född Jungberg 3 december 1789, död den 12 mars 1851, var en svensk kvinna anklagad för sjöröveri.

Johanna Jungberg gifte sig med Fredrik Hård 1813. 1822 upptäcktes ett dödfött barn begravet nära hennes hem, och Johanna Hård, då "salteriänka", ställdes inför rätta för barnamord, men frigavs då barnet efter undersökning ansågs ha varit dödfött. Hon ställdes 1823 inför rätta anklagad för sjöröveri tillsammans med sin dräng Anders Andersson, båda bosatta på Vrångö, båtsmannen Johan Andersson Flatås från Göteborg, fiskaren på Styrsö Christen Andersson och hans dräng Carl Börjesson. Ett skepp, Frau Mette från Danmark, hade hittats strandat och plundrat på Fotö (söder om Öckerö) och besättningen mördad. Spåren ledde till de nämnda personerna.

Under rättegången framkom att man i Johanna Hårds stuga på Vrångö hade gjort upp en plan om att kapa och plundra en båt och sedan sälja bytet, det vill säga begå sjöröveri. Det var Hård som beskrevs som hjärnan bakom hela planen. De hade sedan gett sig ut på jakt efter en båt och då tagit kontakt med "Frau Mette", förebärande sig behöva vatten och eld. Man hade först skadskjutit kaptenen, skeppspojken och styrmannen, sedan slagit ihjäl de båda första och kastat styrmannen överbord. Hård själv hade dock inte deltagit i planens utförande utan sovit hemma då de gav sig av.

Johan Andersson Flatås, Anders Andersson och Christen Andersson dömdes till döden för sjöröveri och mord och halshöggs 1824. Carl Börjesson sattes i tvångsarbeteKarlstens fästning. Han var där i 29 år. I juli 1853 fördes han till Nya Elfsborgs fästning. Där dog han i kolera efter ett par månader. Johanna Hård förnekade anklagalserna och vägrade göra några medgivanden om inblanding i affären. Bevisen mot Hård räckte inte och hon släpptes därför.

Johanna Hårds vidare öden var länge okända. I moderns bouppteckning från 1825 fanns en notering om att hon vistades i Stockholm. Och det visade sig stämma. 1826 återfinns Johanna Hård i Katarina församling på Höga Stigen. Sedan bor hon på olika adresser på Söder och i Gamla stan, kallas sjökaptensänka och dör slutligen på Sabbatsberg i sviterna av en trolig hjärnblödning den 12 mars 1851.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Nättidningen Rötters databas Avrättade
  • Nättidningen Rötters databas Avrättade
  • Johanna Jungberg
  • Folke Danbratt, Strandad jakt (Vetlanda 1963).
  • Kindgren, Marianne; Tingdal, Birgitta. Johanna Hård - En sjörövarhistoria. Tre Böcker (2013).
  • Danbratt, Folke; Odenvik Nathan (1966). Styrsö socken: ur dess historia från forntid till nutid. Styrsö: Styrsö kommun. Libris 720346 
  • Fredberg, Carl Rudolf A:son (1977[1919]). Det gamla Göteborg: lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag. Lund: Ekstrand. Libris 7640796. ISBN 91-7408-015-6 (inb.) 
  • Harrison, Dick (2007). ”Kvinnorna som blev pirater: två kvinnliga sjörövare står fram i vår historia : kaparredaren Ingela Gatenhielm och piratdrottningen Johanna Hård : båda visade att brott kan löna sig!”. Svenska turistföreningens årsbok 2007,: sid. 24-35. 0283-2976. ISSN 0283-2976.  Libris 10633193
  • Kroman, ”Fanøsømænd i Storm och Stille (Esbjerg 1936).
  • Lager, Göran & Ersatz: Döden i skogen. Svenska avrättningar och avrättningsplatser. (2006)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]