Johanne Dybwad

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Johanne Dybwad.
Johanne Dybwad tillsammans med Egil Eide i Gunnar Heibergs Kjærlighet til næsten, teckning av Gustav Lærum.

Johanne Dybwad, född den 2 augusti 1867 i Kristiania, död där den 4 mars 1950, var en norsk skådespelerska, dotter till skådespelerskan Johanne Reimers i hennes första äktenskap, sedan 1891 gift med advokaten Vilhelm Dybwad.

Hon debuterade 1887Bergens teater, varifrån hon följande år gick över till Kristiania teater med en lyckosam debut som Fanchon i Syrsan. Ett par år spelade hon nu ingenueroller (Hilde i Fruen fra havet, Helga i Geografi og kjærlighed) och vann så småningom en säker ställning i publikens ynnest genom sina roller som Hedvig i Vildanden (1889), Nora i Et dukkehjem (1890), Thea Elvsted i Hedda Gabler (1891), Solveig i Peer Gynt (1892), Hilde i Bygmester Solness (1893), Asta Almers i Lille Eyolf och Sara i Jonas Lies Lystige koner (båda 1895), Lina i Hulda Garborgs Mødre (1896), Teresita i Knut Hamsuns Livets spil, Frida Foldal i Johan Gabriel Borkman (1896-1897), Ellen i Gunnar Heibergs Folkeraadet och Signe i Gildet paa Solhaug (1897-1898).

Sedan 1899 tillhörde hon Nationaltheatret, där hon tolkade ett stort antal av de förnämsta kvinnorollerna i skådespel av Bjørnstjerne Bjørnson (Borghild i Sigurd Jorsalfar, Klara Sang i Over ævne, Tora Parsberg i Paul Lange og Tora Parsberg, Klara Ernst i Kongen, Maria i Paa Storhove, titelrollen i Maria Stuart i Skottland och Ragna i Daglannet), Ibsen (Maja Rubek i Naar vi døde vaagner, Eline Gyldenlöve i Fru Inger till Östråt, Gerd i Brand), Gunnar Heiberg (titelrollen i Harald Svans mor och Tante Ulrikke, Cornelia i Kjærlighed til næsten, Ilka i Det store lod och Karen i Kjærlighedens tragedie), Hamsun, Obstfelder med flera.

Johanne Dybwad gjorde som uppläserska Obstfelders dikter uppskattade av den stora allmänheten. I Stockholm uppträdde hon 1900, 1901 och 1902 samt gav gästroller i Helsingfors (1903) och Köpenhamn (1903 och 1904).

Källor[redigera | redigera wikitext]