Johannes Bureus

Johannes Bureus, porträtt signerat J.L. 1627, Gripsholms slott

Johannes Thomae Agrivillensis Bureus, ibland Johan Bure, född 15 mars eller 25 mars 1568 i Åkerby, död 23 oktober 1652 i Bondkyrka, var en svensk fornforskare, språkman, mystiker, poet och vetenskapsman. Johannes Bureus sammanblandas ibland med sin kusin astronomen och matematikern Johannes Jacobi Bureus.

Johannes Bureus var Sveriges förste riksantikvarie och riksbibliotekarie samt den förste att nedteckna runalfabetet. Han har kallats den svenska grammatikens fader.

Bakgrund, uppväxt och familj

Johannes Bureus var son till kyrkoherden Thomas Mattiae och Magdalena Burea från Bureätten, samt kusin till Anders Bure, Jonas Bure, och Olof Bure. Hans föräldrar avled när han var ung, och han kunde få sin utbildning genom hjälp av välvilliga människor i hans omgivning. Hans föräldrahem hade ett mycket stort bibliotek och trakten där han växte upp är en av de rikaste på runstenar i hela Sverige, två betingelser som troligen kom att påverka Johannes Bureus djupt.

Han gick först skola i Uppsala och på Gråmunkeholmen i Stockholm. Han lärde sig hebreiska på egen hand från 1584 för att därefter finansiera sina studier genom att undervisa i språket.

Johannes Bureus gifte sig första gången 1591 med Margaretha Mårtensdotter Bång och andra gången 1636 med Ingeborg Gyntesdotter.

Ämbeten och karriär

1590 anställdes Johannes Bureus som kanslist i hertig Karls tjänst. Han var notarie vid Uppsala möte 1593 och flyttade året därefter till Uppsala för att överse Bibeltryckningen; han fick sedermera livstidsfrälse på gården Vårdsätra. 1594 började han vid Uppsala universitet, men när han skulle disputera för Ericus Jacobi Skinnerus 1596 var han enligt egen utsago stum av huvudvärk. Bureus blev efter detta erbjuden en tjänst som akademinotarie, men han avböjde.

Han fortsatte sedan som tjänsteman i hertig Karls kansli med diverse och varierande uppgifter och uppdrag, närvarade vid flera riksdagar och var underhandlare i Ulvsbäck 1602. Karl IX kallade honom, jämte Johan Skytte till lärare för sonen Gustav Adolf. Sedermera skulle han även vara lärare åt drottning Kristina.

Bureus var både Sveriges förste riksantikvarie (från 1630), och Sveriges förste riksbibliotekarie. 1611-34 var han anförtrodd vården av Riksarkivet och har därför ibland kallats riksarkivarie, och vore i så fall Sveriges förste sådana. Han tjänstgjorde dessutom som corrector vid tryckningen av Bibeln och augsburgska bekännelsen. Som riksantikvarie tog han initiativ till de cirkulär som 1628 och 1631 utsändes till prästerna i Uppsala stift att insamla och beskriva fornminnen.

Universalgeni och runolog

Bureus träsnitt av Upplands runinskrifter 439 från 1624.

Bureus var mångsidigt bildad med skarp blick och sinne för verkligheten och både tekniskt och konstnärligt begåvad. Han var porträttmålare, skicklig tecknare kopparstickare och xylograf, urmakare och diktare. Hans språkliga kunskaper var exceptionella. Han behärskade latin, grekiska, hebreiska, arabiska, finska och hade kunskaper i bland annat en del abessinska språk och kinesiska. Bureus skaldestycken återfinns i »Numäre wijsor» 1637, men det är som språkforskare han kom att göra en stor insats.

Bureus räknas som den förste svenske språkforskaren och den svenska grammatikens fader och påbörjade även arbetet med en svensk ordbok. Han var utomordentligt intresserad av runor och sammanställde sina rön i flera verk bland annat »Runokenslones lerespon» 1599. Han avtecknade omkring 200 runstenar och var också mycket intresserad av gamla handskrifter. Bland annat upptäckte han och utgav Konungastyrelsen 1634. Han reste landet runt för att se och anteckna. I hans verk Sumlen finns många av dessa anteckningar, bland annat sägnen om Fale Bure. Bureus var i likhet med Georg Stiernhielm och Olof Rudbeck d.ä. också mycket intresserad av ockultism, drömmar och profetior. Det finns vidare anteckningar som antyder att han var en föregångsman i att konstruera mekaniska instrument för astronomi och geodesi. För skolbruk författade Bureus Runa-ABC-boken (1611), som är den första svenska ABC-boken.

Förste språkforskaren

Bureus antikvariska bana är det som har störst intresse för eftervärlden. Han var den förste som studerade svenska språket med vetenskaplig utgångspunkt och gav också ut en fornsvensk grammatik (1636, numera förlorad, men sannolikt den första forngermanska språkläran). Av hans 1651 till kungen överlämnade lexikon i fyra band har tre gått förlorade.

Genom att Bureus inventerade och dokumenterade fornminnen och gamla texter lades grunden för en antikvarisk strömning som skulle vara under hela 1600-talet och som fortfarande var grunden när intresset på nytt vaknade under 1800-talet. 1624 utgavs Monumenta helsingica.

Utgåvan av Konungastyrelsen

Till Bureus betydelsefulla verk hör också utgivningen av Konunga och Hövdingastyrelsen 1634 (En nyttigh bok om konnunga styrilse och höfdinga, också omtryckt 1650). Bureus uppgav sig ha funnit denna i en avskrift i Johan Skyttes bibliotek, men originalet förkom sedan, och under många år ansågs verket vara ett bedrägeri av Bureus, möjligen med Johan Skyttes medhjälp. Inte förrän 1867 upptäcktes andra handskriftfragment av samma skrift, daterade till 1400-talet (Vadstenafragmentet, upptäckt i Helsingfors senatsarkiv). Konunga och hövdingastyrelsen beskriver den medeltida riksordningen och talar om hur och varför kungen skall styra landet. Bureus avskrift användes långt före utgivningen och Gustav II Adolf lär ha varit mycket förtjust i den och till och med ha övervägt att anbefalla dess användning i skolorna.

Mystiker och grubblare

Som mystiker hade Bureus liksom många andra renässansmän en dragning åt kabbalistiska grubblerier, som han stiftade bekantskap med redan 1591. Han blev senare en aktiv Rosencreutzare. Flera gånger förutsade han jordens undergång. Vid ett tillfälle råkade han i tvist om detta med en apotekare Wolimhaus i Uppsala, som ansåg att Bureus räknat fel. Så övertygade om sina slutsatser var männen att de slog vad om sina gårdar om vem som räknat rätt. Det kabbalistiska intresset gjorde att Bureus introducerade adalrunor, specialrunor som för runkunniga hade samma funktion som kabbala för hebréer. Adalrunorna tillhör Bureus mer fantasifulla uppfinningar, och deras esoteriska krafter fick Bureus att tro att han kunde nå ”översinnliga” världar. Han blev stundom så excentrisk att han kunde hamna i extas bland folk, och till de närvarandes förskräckelse allt som oftast i trans försöka förutspå dessas död. Det gick så långt att han anklagades för kätteri. Tack vare Gustav II Adolfs beskydd klarade han sig emellertid.

På sin dödsbädd förklarade Bureus att det var hans arbete inom mystikens område som han ansåg vara det viktigaste han åstadkommit. Han vilar i Almunge kyrka (ej gravsten). Den ättetavla över sin släkt som Bureus lät skapa 1611 finns numera återförd till Uppsala domkyrka vid södra ingången.

Släktforskning

Johannes Bureus är ett namn som ofta förekommer i släktforskningen på grund av hans släktbok om Bureätten, Om Bura namn och ätt, som han författade efter sin resa till Norrland 1601. Handskriften till denna förvaras i Uppsalas universitetsbibliotek.

Bibliografi i urval

• Runokenslones lerespon. 1599.
• Runa ABC-boken. Först publicerad 1611.
• Nymäre Wijsor. Vpsala 1637.
• En nyttigh bok om konnunga styrilse och höfdinga. (Textutgåva av Konungastyrelsen.) 1634. Omtryckt 1650.

Handskrifter

• Sumlen där uthi ähro åtskillighe collectaneer, som uthi een och annan måtta tiäna till antiquiteternes excolerande.
• Adalruna Rediviva.
• Om Bura namn och ätt.

Se även

• Bureätten
• Codex Bureanus

Litteratur

• Bureus (Buræus), Johan i Nordisk familjebok (2:a upplagan, 1905)
• Almer, David, "Nordlandslejonets rytande", Aorta: journal för retrogardistisk kultur nr. 14 2006 s. 62-64
• Karlsson, Thomas, Adulrunan och den götiska kabbalan. (Sundbyberg 2005.) Presentation från förlaget
• Karlsson, Thomas, Götisk kabbala och runisk alkemi: Johannes Bureus och den götiska esoterismen. (Doktorsavhandling, Stockholm 2009.)
• Lindroth, Sten, Paracelsismen i Sverige till 1600-talets mitt. (Uppsala 1943.)
• Wilhelm Peterson-Berger, Domedagsprofeterna, 1917.
• Larsson, Mats G., Johannes Bureus - ville återinföra runalfabetet, tidskriften Populär Historia 2012-01-16.

Externa länkar

• Elektronisk faksimilutgåva av Bureus Runa-ABC-boken (1611)
• Johannes Bureus på Litteraturbanken

Företrädare: Förste ämbetsinnehavaren

Riksbibliotekarie 1611–1634

Efterträdare: Lars Fornelius