Johannes I

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Denna artikel behandlar påven. För den bysantinske kejsaren, se Johannes I Tzimiskes.
Johannes I
Johannes I.jpg
Påve 13 augusti 52318 maj 526
Namn okänt
Född okänt
Död 18 maj 526
Företrädare Hormisdas
Efterträdare Felix IV

Johannes I, född i Toscana, död 18 maj 526 i Ravenna, var påve från den 13 augusti 523 till sin död den 18 maj 526. Helgon och martyr i Katolska kyrkan, med den 18 maj som minnesdag (tidigare den 27 maj).

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Johannes föddes i Toscana och var son till en man vid namn Constantius. Efter ett interregnum på sju dagar, valdes Johannes till påve den 13 augusti 523, och var då gammal och försvagad av sin höga ålder. Om hans inre politik och kyrkliga förvaltning är inget känt. Två brev som ibland tillskrivits honom är troligen inte av hans hand.

Om Johannes pontifikat känner man dock till den resa han år 525 företog till Konstantinopel, vilken skulle orsaka hans död. Kejsar Justinus hade år 523 utfärdat ett edikt mot arianismen, och därför sändes påve Johannes mot sin vilja av Teoderik den store, som försvarade arianismen, på en beskickning till Bysantinska rikets huvudstad för att utverka inställandet av denna kättarförföljelse. Ediktet som kejsar Justinus anordnat gick nämligen ut över de arianska goterna vid Donau, vilka därför anropade sina italienska kristna trosförvanter om hjälp. Teoderik var också högst missnöjd med den ömsesidighet som präglade relationen mellan kyrkorna i Rom och Konstantinopel, eftersom han insåg att detta kunde få politiska implikationer. På påvens resa till Konstantinopel medföljde även romerska senatorer. Johannes egen roll i denna resa är ett omdiskuterat ämne; i egenskap av högste ledare i kyrkan kunde påven inte gärna ha försökt motverka kejsaren kamp mot kättare. Vad han däremot gjorde var att be kejsaren att iaktta försiktighet och varsamhet mot arianerna. Under visiten krönte påven Justianus, österns patriarker skyndade alla att förklara påven vara kyrkans pontifex maximus, folk gick man ur huse för att möta honom i Konstantinopel, och det sista påven gjorde under sin resa var att den 19 april 526 förrätta påskgudstjänsten med den latinska riten i Hagia Sofia. Allt detta är belägg för att resan var lyckad.

Under Johannes återresa fick Teoderik höra om hans framgångar, som blivit av helt annan art än vad goterkungen haft för ögonen. Teoderik hade då nyligen låtit mörda filosofen Boethius och Symmachus, och hetsade nu upp sig över utgången av påvens Konstantinopelbesök. När Johannes steg iland i Ravenna lät Teoderik fängsla honom. Försvagad av resan och till åren kommen, samt utsatt för stor nöd, avled Johannes i fängelset samma år, beräknat till antingen den 18 eller 19 maj 526.

Johannes kvarlevor fördes till Rom, och han begravdes i Peterskyrkan. Av tradition är han upptagen bland martyrerna i Katolska kyrkan.

Referenser[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Hormisdas
Påve
523–526
Efterträdare:
Felix IV