Johannes Palmberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Johannes Palmberg
Johannes Palmberg
Född omkring 1640
Sverige Råby
Död 1691
Sverige Turinge
Bosatt i Sverige
Forskningsområde Botanik, Medicin
Alma mater Kungliga Akademien i Åbo
Känd för Swenske Örtekrantz (1684) – lärobok i botanik

Johannes Palmberg, född omkring 1640 i Råby, död 1691 i Turinge, var en svensk botaniker, präst och läkare. Han är idag mest känd för sitt verk Serta Florea Svecana eller den Swenske Örtekrantz, en flora med alfabetiskt ordnade bilder av de 150 vanligaste träd och örtslagen och beskrivningar av deras användning för medicinska ändamål.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt och verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Johannes Palmberg föddes på prästgården i Råby, Södermanland, där hans far Olof Bononis Palmberg var komminister. Johannes Palmberg studerade medicin vid Kungliga Akademien i Åbo mellan 1663 till 1668. [1] Han var elev till professorn Daniel Achrelius och arbetade även som de facto stadsläkare i Åbo. Utsedd till medicine och physicae lektor vid Strängnäs gymnasium 1674 efter en infekterad utnämningsstrid där Karl XI:e gav Palmberg stöd. Prästvigd 1676. Rektor vid Strängnäs gymnasium 1678 och 1684.[2] Utgav 1684 med kungligt privilegium det botaniska översiktsverket Serta Florea Svecana eller den Swenske Örtekrantz med beskrivningar av träd och örter med utförliga instruktioner för deras användning. 1688 kyrkoherde i Turinge efter förordan av Greve Erik Dahlbergh.

Folkbildaren[redigera | redigera wikitext]

Palmberg utgav även ett antal populärvetenskapliga skrifter på svenska som bands in i almanackorna för 1670-1672 med rekommendationer baserade på Hippokratisk medicin. Bruket av medicinska örter som exempelvis camilleblomster, ingefära, valeriana, malört och järnört beskrivs liksom användandet av koppning, åderlåtning och annan purgering. I dessa utfärdade han också kraftfulla varningar mot kvacksalveri och medicinska astrologiska spådomar.

Vetenskapsmannen[redigera | redigera wikitext]

Palmberg utgav 1671 en avhandling i tjugo teser skriven på latin om skörbjugg - Exercitatiomedica brevissimam Scorbuti delineationem exhibeus. Det var dock med sin flora –Swenske Örtekrantz – som Palmberg lämnade sitt viktigaste bidrag till naturvetenskaperna. Denna användes i Sverige som lärobok i botanik i sextio år innan den ersattes av Carl von Linnés Flora Svecica 1745 och beskriver utförligt träd och örter samt deras användning framförallt för medicinska ändamål. Den ersatte Arvid Månssons år 1628 utgivna ’’Örtabok’’ och var källan till Linnés första botaniska vetande.[3] Örtekrantzen gavs ut i tre upplagor, den sista så sent som 1738.

Ur Swenske Örtekrantz - Malört
Kapitel ur K.A. Hagstrom, Strengnäs Herdaminne, (1899) om Johannes Palmberg

Publikationer[redigera | redigera wikitext]

  • Serta Florea Svecana eller Swenske Örtekrantz (1684).
  • Exercitatiomedica brevissimam Scorbuti delineationem exhibeus (1671)
  • Sundheetzskötsel för gemeent folk – populärvetenskaplig medicinsk uppsats utgiven 1670 behandlar diagnostik och behandling av mångahanda sjukdomar.
  • Johannis Palmbergs Sundheetzskötzels Continuation utgavs 1671 och behandlar bruket av åderlåtning för medicinska ändamål.
  • Johannis Palmbergs Sundheetzskötzels Continuation : Ett litet husapotek, huruledes man skall sköta och akta sin hälsa då man icke kan träffa eller ha tid att besöka andre förfarne läkare (1672)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=1654
  2. ^ Hagström, K.A., Strengnäs Stifts Herdaminnen, (1899) band 3, pp. 408-411
  3. ^ Carl von Linnés betydelse såsom naturforskare och läkare : skildringar utgifna af Kungl. Vetenskapsakademien i anledning af tvåhundraårsdagen af Linnés födelse|http://runeberg.org/linne200ar/linnebotan/0007.html

Källor[redigera | redigera wikitext]