Johannes van de Capelle
Johannes van de Capelle, född omkring 1624, död 1679, var en holländsk konstnär.
van de Capelle var verksam i Amsterdam och utbildade sig under inflytande av Johannes Porcellis och Simon de Vlieger till en synnerligen fin och noggrann som marinmålare, som utförde företrädesvis lugna strandbilder, till exempel vid flodmynningar och med för svag bris framglidande fartyg. Cappele, som stod Rembrandt nära, utmärker sig särskilt genom lus- och solverkningar i vattenspegel och vågor. Han har också målat vinterlandskap och efterlämnat en mängd handteckningar. Hans tavlor är relativt sällsynta, men finns företrädd i flera engelska och nederländska gallerier har hans tavlor, liksom de stora museerna i Wien och Berlin. Nationalmuseum i Stockholm har ett av hans verk, målat 1649, och Göteborgs konstmuseum har ett annat.
Källor [redigera]
- Carl G. Laurin, Konsthistoria, Stockholm 1919
- Svensk uppslagsbok, Lund 1930
Denna biografiska artikel om en nederländsk bildkonstnär är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.
