John Ausonius

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”Lasermannen” leder hit. För andra betydelser, se Lasermannen (olika betydelser).
John Ausonius
John Ausonius.jpg
John Ausonius i biografen Astorias maskinrum 1986.
Personlig information
Alias Lasermannen
Född 12 juli 1953 (61 år)
Lidingö
Motiv Rasism
Dom Ett mord, tio mordförsök, nio rån.
Straff Livstids fängelse

John Wolfgang Alexander Ausonius, född 12 juli 1953Lidingö[1], då folkbokförd som Wolfgang Alexsander Zaugg, även känd som Lasermannen, är en dömd svensk mördare och bankrånare. Från augusti 1991 till januari 1992 sköt han sammanlagt elva personer vid olika attentat i Stockholm och Uppsala. En dog; flera fick skador för livet. Det som offren hade gemensamt var mörkt hår eller mörk hudfärg. Ausonius använde till en början ett gevär med lasersikte, vilket gjorde att han fick tillnamnet "Lasermannen", lanserat av journalisten Richard AschbergAftonbladet.

Attentaten föranledde Sveriges största polisjakt näst efter Palmemordet. Efter sex månader greps Ausonius på bar gärning mitt under ett bankrån. Han dömdes mot sitt nekande till livstids fängelse för ett mord, nio mordförsök och nio grova rån, men bevisen räckte inte för att fälla honom för samtliga åtalspunkter. Ausonius har under sin senare fängelsevistelse fått autismdiagnos, tidigare feldiagnostiserades han med antisocial personlighetsstörning. Ausonius är den person som suttit häktad längst (3,5 år)[2] i Sveriges historia. Detta med anledning av att rättegångarna drog ut på tiden då Ausonius fick byta advokater ett flertal gånger.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Wolfgang Zaugg föddes på Lidingö, men växte upp i Vällingby i Stockholm. Hans föräldrar var båda invandrare, hans mor tysk och hans far schweizare, och själv blev Zaugg svensk medborgare först 1979. Boken Lasermannen beskriver en tuff barndom med en frånvarande fader och en mycket hård mor. Hans uppväxt blev ännu svårare när hans föräldrar separerade p.g.a. hans fars otrohet. Efter skilsmässan började Wolfgangs moder idka samlag med ett flertal män, vilket ledde till att Wolfgang började söka känslomässiga band till andra vuxna.[3] Som barn mobbades han i skolan på grund av sitt svarta hår och mörka utseende. I skolan var Zaugg duktig och debatterade ofta i klassen. Som vuxen ändrade han sitt namn först till John Stannerman, och senare till John Ausonius. Han blev inkallad till värnplikt vid Svea livgarde i Kungsängen 1981–1982 efter att ha fått sitt medborgarskap, trots att han stod åtalad för grov misshandel och förskingring, men fick byta regemente sedan han upprepade gånger hotat befäl och andra värnpliktiga. Han slutförde i stället sin värnplikt på högvakten vid Stockholms slott. Det var under sin tid i militärtjänst som han lärde sig att hantera vapen, och han var en mycket duktig skytt.

Efter militärtjänst började han läsa på Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm. Studierna havererade dock relativt omgående, och han blev ett tag hemlös. Efter en kort, men ganska framgångsrik karriär med optionshandel blev han utan inkomst och för att finansiera sitt spelberoende och tidigare yuppieliv började han råna banker. Han bytte utseende genom färgning av håret och genom att bära kontaktlinser ändrades hans ögonfärg till blå. Enligt uppgifter (intervju med Gellert Tamas) ville han döda en invandrare för att förleda polisen från bankrånen och för att han hatade invandrare.

Attentaten[redigera | redigera wikitext]

Ausonius har också varit misstänkt för att den 23 februari 1992 ha dödat en kvinna när han besökte Frankfurt.

Brottsutredningen[redigera | redigera wikitext]

Polisutredningen hade svårt att ringa in en gärningsman eftersom Ausonius inte hade några band till offren. Ett genombrott kom när polisen började undersöka uppgiften att en vit Nissan Micra SLX hade synts vid skotten 22–23 januari. Polisen började därför att kontakta alla ägare till det bilmärket. Ausonius hade hyrt en sådan bil från en biluthyrningsfirma i Stockholm men när polisen försökte kontakta Ausonius för rutinfrågor upptäckte man att varken adress eller telefonnummer stämde. Den 25 februari skickades en kallelse till förhör till en postbox som man trodde Ausonius använde. Ausonius följde dock nyhetsrapporteringen och när det stod klart att polisen var intresserad av en viss biltyp lämnade han Sverige i slutet av februari och for till Sydafrika. Han återvände inte förrän i mitten av maj.

I mars hade polisen således fortfarande inte haft tillfälle att ställa rutinfrågor till Ausonius om den bil som han hade hyrt i januari. Att Ausonius hade ett långt brottsregister stod också klart för polisen. En av polisens utredare hade deltagit i utredningen om Palmemordet och hade då fått höra om John Stannerman (Ausonius tidigare namn), känd palmehatare som tidigare arbetat som biografmaskinist på bland annat biografen GrandSveavägen. Denne hade då kartlagts och det stod klart att Ausonius profil var högintressant för utredningen. Ausonius satt dock i Kumlafängelset vid Olof Palmes död, dömd för ett flertal våldsbrott, och kunde snabbt avföras från den utredningen. Under samma tidsperiod, fast i det fängelse Ausonius satt i innan han flyttades till Kumla, blev han god vän med den kroatiske nationalisten och Ustaša-terroristen Miro Barešić, som i Sverige dömdes för att tillsammans med en annan kroat skjutit ihjäl den jugoslaviske ambassadören efter att ha tagit ambassaden gisslan. Ausonius såg upp till Barešić och lyssnade noga på när Barešić berättade om sitt liv under fängelsevistelsen.

Under undersökningens lopp hade polisen också upptäckt att Ausonius var kund hos flera pantbanker. Samtidigt hade en mystisk cykelrånare lyckats råna 17 banker i Stockholm utan att kunna gripas. Vid jämförelse kunde polisen snart konstatera att Ausonius hade löst ut sina saker ur pantbanken direkt efter att cykelrånaren rånat en bank.

När Ausonius återkom till Sverige gick han till posten för att tömma sin postbox och på så vis fick polisen reda på att han var i Stockholm. Eftersom polisen inte visste hans adress beslutades att spaningsroteln skulle spana på honom. Det var känt att Ausonius hyrt videofilmer i en videoaffär i korsningen Roslagsgatan-Odengatan, och när Ausonius kom dit för att återlämna filmerna följde polisen efter och kunde konstatera att Ausonius var bosatt på Ynglingagatan i norra Vasastan.

Följande dag, den 12 juni, lämnade Ausonius hemmet på förmiddagen. Han cyklade till Södermalm, bytte kläder i en port, och framför ögonen på polisens spanare utförde han sitt artonde bankrån i HandelsbankenHornsgatan. När polisen försökte gripa honom utbröt skottlossning, men strax efteråt kunde Ausonius övermannas utanför fastigheten Heleneborgsgatan 6–8, där han gömt kläder i husets källare.

När polisen efterlyste Lasermannen publicerades en fantombild med ett tänkbart utseende på honom. Bilden var sammansatt med utgångspunkt från en beskrivning som ett av Lasermannens offer hade givit. Bilden visade en man med rött hår och glasögon. Han hade ändrat sitt utseende för att se mer svensk ut (färgat håret rött, skaffat blå kontaktlinser). När Lasermannen sedan hade häktats visades bilder på honom där han i stället var mörkhårig, saknade glasögon och hade under häktningstiden anlagt ett stort helskägg.

Dom[redigera | redigera wikitext]

Den 1 december 1993 dömdes Ausonius av Stockholms tingsrätt till livstids fängelse mot sitt nekande för ett mord, nio mordförsök samt tre bankrån.[4] Han frikändes från två av mordförsöken. När målet togs upp av Svea hovrätt komplicerades processen då Ausonius den 4 oktober 1994 misshandlade sina två försvarsadvokater på Kronobergshäktet. Advokaterna avsade sig uppdraget och Ausonius fick två nya advokater. När rättegången återupptogs den 31 januari 1995 misshandlade Ausonius sina två försvarsadvokater, Kerstin Koorti och Paavo Fagerlund, inför rättens ledamöter. TV-bilder visar Koorti komma ut från rättssalen med blodet rinnande nedför pannan. Rätten tillät inte Ausonius att än en gång byta försvarare utan han fick sitta med handfängsel. Den 19 maj 1995 fastställde hovrätten domen på livstids fängelse. Hovrätten friade dock Ausonius för ett av rånen. Mellan 2001 och juni 2012 avtjänade han straffet på Kumlaanstalten. Under juni 2012 flyttades han till Österåkeranstalten.[5]

I augusti 2000 erkände Ausonius att han var skyldig till samtliga 10 attentat och dessutom 20 bankrån eller försök till bankrån. Högsta domstolen ansåg dock att erkännandena, på grund av Ausonius låga trovärdighet, inte var tillräcklig grund för resning beträffande de frikännande domarna.

Den 21 december 2010 avslog Örebro tingsrätt John Ausonius ansökan om att få sitt livstidsstraff tidsbestämt.[6]

I oktober 2012 hade John Ausonius för tredje gången ansökt om att få sitt livstidsstraff tidsbegränsat vilket nekades av rätten 2 november 2012.[7][8]

Skildringar[redigera | redigera wikitext]

År 2002 publicerades boken Lasermannen – En berättelse om Sverige (ISBN 91-7324-973-4) av Gellert Tamas, vilken belönades med utmärkelsen Guldspaden 2002. Boken behandlar Lasermannen, medias bevakning av densamme samt samhället i övrigt. Enligt Tamas, som gjorde flera långa intervjuer med Ausonius, understryker mördaren att han inspirerades av det dåvarande högerpopulistiska partiet Ny demokrati och av Sverigedemokraterna.[9]

År 2005 dramatiserade SVT Tamas bok till en miniserie i tre delar (regi Mikael Marcimain). Ausonius spelades av David Dencik. Sten Ljunggren spelade rollen som spaningsledaren Lennart Thorin. Fallet har även tagits upp i avsnitt 24 av Världens brott som visats på TV 4 Fakta.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 1990. Ramsele: Svensk arkivinformation (SVAR), Riksarkivet. 2011. Libris 12076919. ISBN 978-91-88366-91-7 
  2. ^ Munck, Anders (22 oktober 2010). ”Jag har blivit av med hatet”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8003815.ab. Läst 31 oktober 2010. 
  3. ^ Tamas Gellert (2002), Lasermannen- En berättelse om Sverige, Ordfront Pocket, Norhaven
  4. ^ Anno. [19]93. Malmö: Corona förlag. 1994. sid. 204. Libris 3759323. ISBN 91-564-1993-7 (inb.) 
  5. ^ Magnus Hellberg (4 september 2012). ”Lasermannen i bråk om kosttillskott”. Expressen. http://www.expressen.se/nyheter/lasermannen-i-brak-om-kosttillskott/. Läst 4 september 2012. 
  6. ^ TT (21 december 2010). ”Ingen tidsbestämning för Ausonius”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/ingen-tidsbestamning-for-ausonius. Läst 21 december 2010. 
  7. ^ "Lasermannen vill ha tidsbegränsning" GP.se. 19 oktober 2012. Läst 21 oktober 2012.
  8. ^ TT (10 juni 2013). ”Lasermannen nekad tidsbestämt straff”. Sverigesradio. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5332858. Läst 10 juni 2013. 
  9. ^ Tidsandan påminner om Lasermannens dagar svt.se 20 oktober 2010

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]