John B. Anderson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
John B. Anderson (1980).

John Bayard Anderson, född 15 februari 1922 i Rockford, Illinois, är en amerikansk politiker. Han representerade delstaten Illinois 16:e distrikt i USA:s representanthus 1961–1981. Han valdes tio gånger till kongressen som republikan och kandiderade sedan som obunden i presidentvalet i USA 1980. Fadern E. Albin Anderson var en invandrare från Sverige.

Anderson studerade juridik vid University of Illinois och Harvard Law School. Han deltog i andra världskriget i USA:s armé och undervisade vid Northeastern University School of Law i Boston.

År 1960 blev Anderson för första gången invald i representanthuset som republikan. Han var länge en konservativ republikan men blev alltmer moderat i början av 1970-talet. Efter valförlusten i republikanernas primärval inför presidentvalet 1980 lämnade han partiet och kandiderade som obunden. Republikanernas kandidat Ronald Reagan vann valet, demokraten Jimmy Carter kom på andra plats och Anderson långt bakom de stora partierna som tredje med 6,6 procent av rösterna utan att vinna en enda elektorsröst. Patrick Joseph Lucey, tidigare guvernör i Wisconsin, var Andersons vicepresidentkandidat.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]