John Knox

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
John Knox

John Knox, född omkring 1514, möjligen i Giffordgate nära Haddington, East Lothian, Skottland, död 24 november 1572 i Edinburgh, Skottland; Skottlands reformator, grundare av den skotska statskyrkan.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Knox studerade i Glasgow, blev troligen romersk-katolsk präst och övergick omkring 1544 och styrktes i sin tro av reformatorn George Wishart. När Wishart avrättades för kätteri och som hämnd David Beaton mördats av dennes vänner, besatte dessa ärkebiskopsborgen Saint Andrews och kallade Knox till sin präst. Vid borgens fall 1547 fördes Knox som galärslav till Frankrike men frigavs 1549 efter intervention av Englands regering. Han predikade därefter på olika platser i England, bland annat London som kungens kaplan, och uppges ha deltagit i redigeringen av Book of Common Prayer. Övertalad att fly undan Maria I av Englands förföljelse 1554, var han en tid präst i engelska flyktingförsamlingen i Frankfurt am Main och förestod 1556-59 en liknande församling i Genéve, där han helt tillägnade sig Jean Calvins tankar. I olikhet med denne hävdade han dock rätten till aktivt motstånd mot en katolsk, tyrannisk överhet, så i sin djärva skrift "Första trumpetstöt mot det monstruösa kvinnoregementet" (1558, enligt Kalvin förbjöd bibeln kvinnor att regera).[1]

Under tiden skärptes i Skottland motsatsen mellan den protestantiska adeln, som 1557 bildade ett covenant till reformationens försvar, och regenten Maria av Guise. Kyrkor stormades och inbördeskrig utbröt. 1559 återvände Knox till sitt hemland och blev den samlande och eldande kraften bland de upproriska, vilka samma år med engelskt stöd tvingade Marias franska trupper att utrymma landet. Reformationes seger var därmed given. Parlamentet antog 1560 den av Knox utarbetade "Confession of faith" (Confessio scotia) och förbjöd vid dödsstraff katolsk mässa. 1561 undertecknades Book of discipline, som enligt presbyterianska principer reglierade kyrkans ämbeten, kyrkotukten, fattigvården och skolväsendet. Samma år började striden på nytt, då Maria Stuart övertog regeringen och för sig krävde rätt till katolsk gudstjänst. Knox, nu predikant i Edinburgh, angrep häftigt denna "avgudadyrkan" samt hovets nöjesliv och drottningens giftermålsplaner.[1]

Efter mordet på hennes gunstling David Rizzio 1556, i vilket Knox troligen var invigd, måste han fly ur landet men sedan Miara av adelsoppositionen tvingats till abdikation 1567, fick han genom förmyndarregenten Moray inflytande på styrelsen. Under de följande årens oroligheter trängdes han tillbaka och kunde inte hindra, att biskopsämbetet påtvangs kyrkan. Knox var ingen självståndig religiös tänkare - hans enda teologiska arbete var en avhandling om predestinationen som skrevs i Genève - men en utomordentlig organisator och predikat, driven av hängiven och obevekilig religiös övertygelse , med skarp blick för det uppnåbara.[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 15. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 657-58