Jokkmokks-Jokke
| Bengt Djupbäck | |
| Pseudonym(er) | Jokkmokks-Jokke |
|---|---|
| Född | 20 maj 1915 |
| Död | 15 juni 1998 (83 år) |
| Bakgrund | Djupbäck,  Sverige |
| Genre(r) | Schlager |
| Roll | Sångare Kompositör Sångtextförfattare |
Bengt Jokkmokks-Jokke Djupbäck, tidigare Bengt Simon Johansson, född 20 maj 1915 i byn Djupbäck någon mil norr om Vuollerim i Jokkmokks kommun, död 15 juni 1998 i Nacka, var en svensk sångare, kompositör och sångtextförfattare. Han tog efternamnet Djupbäck 1974.
Innehåll |
[redigera] Karriär
Jokkmokks-Jokke var banarbetare innan han övergick till artistbranschen. Han kom till Stockholm 1954, lanserades där av Topsy Lindblom och fick uppträda på Nalen.
Det stora genombrott kom 1963 när han sjöng in valsen Gulli-Gullan, som blev hans ständiga följeslagare och signaturmelodi. Han medverkade i några filmer under 1960-talet, bland andra Åsa-Nisse i rekordform. Han låg på Svensktoppen 1971 med visan Tillbaka till min hembygd, fick sin första guldskiva 1972 och gjorde en turné i USA året därpå. Resan sträckte sig från svenskbygderna i norr till Tijuana och Enzenada en bit in i Mexiko.
Den 29 januari 1983 "kidnappades" Jokkmokks-Jokke av Lasse Holmqvist till det populära TV-programmet "Här är ditt liv". Där mötte han bland andra (för första gången på över femtio år) sin gamla lärarinna från skolan i Porsi. Mötet fick honom att upprört berätta om sin i förtid avslutade skolgång och de efterföljande svårigheter i arbetslivet detta medfört. Det framkom att han under hela sitt liv upprörts av "paragraf 48", vilken avsåg dåvarande folkskolans minimikurs och som innebar att vissa elever kunde avsluta sin skolgång i förtid, antingen på grund av fattigdom i hemmet eller av bristande inlärningsförmåga. Förespråkarna av denna paragraf menade att skolläxor berövade såväl fattiga föräldrar som deras barn möjlighet till försörjning genom praktiskt arbete. Paragrafen avskaffades officiellt först 1955. Vidare berättade Jokkmokks-Jokke att han fått betyget C i sång (dock inte av den lärarinna som medverkade i programmet).
Jokkmokks-Jokke gjorde många framträdanden på sjukhus och äldreboenden och hans gager gick många gånger till välgörande ändamål. Han hade också några fadderbarn i u-länderna, som han hjälpte på olika sätt. Runtom i landet bildades föreningar med namnet "Jokkmokks-Jokkes Fan Club". Han gjorde sitt sista TV-framträdande i Café Norrköping den 22 oktober 1993. Under många år var Jokkmokks-Jokke en av Sveriges mest folkkära och populära artister som drog rekordpublik vid sina framträdande; kanske inte beroende på skönsång utan på grund av entusiasm, äkthet, chosefrihet, naturlighet och glädjespridande. I många Folkparker slog han publikrekord - rekord som står sig än idag. Hans hälsningsfras tjosan tjosan blev legendarisk. I många år hade Jokkmokks-Jokke också en ständig krönika i Expressen, som på den tiden var Sveriges största kvällstidning.
Han begravdes i Vuollerim i samma grav som hustrun Hildur. På gravstenen står det "Jokkmokks-Jokke", i stället för hans riktiga namn, efter egen önskan.[1]
[redigera] Diskografi (urval)
- 1967 - Jokkmokks-Jokke
- 1971 - Tillbaka till min hembygd
- 1972 - Jag en vandringsman är
- 1972 - Stränga din lyra
- 1974 - Vildmarken sjunger
- 1975 - Jerusalem
- 1977 - Jokkmokks-Jokkes 16 bästa
- 1978 - Delad glädje är dubbel glädje
- 1984 - Vägen hem (med hustrun Hildur Djupbäck)
- 1985 - Norrland du sköna (med hustrun Hildur Djupbäck)
- 1986 - God Jul (med hustrun Hildur Djupbäck)
- 1990 - Rallarsving
- 1994 - Fåraherden
- 2003 - Musik vi minns (samlings-cd)
[redigera] Filmmusik
[redigera] Filmografi roller
[redigera] Källor
[redigera] Noter
2.Aftonbladet 1998-06-16 http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9806/16/jokke.html
Denna biografiska artikel om en svensk behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.
