Jonas Åkesson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Jonas Åkesson
Jonas Åkesson i sin ateljé.jpg
Konstnären Jonas Åkesson i sin ateljé i Bjärred i Skåne.
Födelsenamn Carl Ola Jonas Åkesson
Född 6 september 1879
Malmö, Malmöhus län, Skåne
Död 22 juni 1970 (90 år)
Bjärred, Skåne
Nationalitet  Sverige
Fält Måleri, teckning
Motiv Porträttmåleri
Verk "Kronprinsens husarregementes sista officerskår" (1924-1933), som finns på Malmö konstmuseum i slottet Malmöhus i Malmö.
Utbildning Konstakademien, Stockholm (Kungliga Akademien för de fria konsterna)
Priser Riddare av Vasaorden, Kunglig Medalj (1903), Mention Honor Paris, Hedersomnämnande i Paris (1905)

Carl Ola Jonas Åkesson, född 6 september 1879 i Malmö, Skåne, död 22 juni 1970 i Bjärred, Skåne, var en svensk konstnär, målare och tecknare.

Jonas Åkesson var en av Skånes främsta porträttmålare, och hans tavlor finns i många slott, herrgårdar och styrelserum. Åkesson har också målat tavlor av rashästar, livsbejakande porträtt av privata modeller och människor från landet, men framför allt eleganta porträtt av skånska adelsmän, högborgerliga och militärer.

Ett av de mera kända verken är "Kronprinsens husarregementes sista officerskår" (1924-1933), som finns på Malmö konstmuseum i slottet Malmöhus i Malmö. Bland alla ansikten som finns på tavlan kan man även hitta Jonas Åkesson själv.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Jonas Åkessons föräldrar var lantbrukaren Ola Åkesson (född 1843) och Lovisa Larsson (Larsdotter Åkesson) (född 1844). Han var äldste son och hade en bror och en syster, möbeldesignern Ali Åkesson (född 1882) och Gertrud Åkesson (född 1884). Jonas Åkesson var gift första gången 1909-1915 med Margareta Hjertström (född 1887); de hade tre döttrar, Runa (född 1910), Kerstin (född 1912) och Eva (född 1914). Han gifte sig andra gången 1928 med friherrinnan Elsa Gyllenstierna (1896-1987), dotter till Sten Gyllenstierna (1862-1932) och Anna Cecilia Beck-Friis Gyllenstierna (1860-1934).[1] I andra giftet föddes tre söner, Ola (född 1929), Christian (född 1932) och Thorkel (född 1937).

Jonas Åkesson växte upp i Malmö och på landsbygden utanför Malmö. Under sitt första äktenskap var han bosatt med sin familj i Malmö, men äktenskapet slutade i skilsmässa 1915. Åkesson hade själv ställt iordning en ateljé i en fastighet i Bjärred, drygt en mil väster om Lund. Ateljén i Bjärred låg i anslutning till ett gathus (även gatehus, gatuhus eller gadehus), som han hade köpt för sina åldrade föräldrars räkning. Fastigheten fick senare adressen Kamrersvägen 59 B i Bjärred.[2] [3] [4] [5]

På 1910-talet lät Jonas Åkesson uppföra den ateljébyggnad, som idag utgör denna byggnads västra del. År 1935 revs det gamla gathuset och den östra delen av det nuvarande huset uppfördes. För ritningarna av det nya bostadshuset stod den välkände Malmöarkitekten August Ewe, men byggnadens utformning byggde mycket på Jonas Åkessons idéer. Bostadshuset har drag av rustik nationalromantik. I den västra byggnadsdelen finns stora ateljéfönster. Med tanke på att bostadshuset är uppfört på 1930-talet är det originellt i sin historiserande utformning. Bostaden och ateljén i Bjärred för Jonas Åkesson och hans familj är en av de bäst bevarade villorna i Bjärred från det tidiga 1900-talet.[6] Över entrédörren finns en inskription som lyder: "Ola Åkessons gamla hus låg här. Det återuppbyggdes av hans son Jonas Åkesson år 1935. Gott lebt noch." Jonas Åkesson kallade gärna sig själv "artist". Konstnärer var enligt honom de som sysslade med konstiga saker. Själv var han nog i hög grad naturrealist.

Jonas Åkesson kom från ett fattigt skånskt småbrukarhem. Han började sin bana som "vaktepåg" på landet.[7] Åkesson började tidigt att förtjäna sitt uppehälle som målarlärling i Malmö.[8]

Tiden som husar vid Kronprinsens husarregemente[redigera | redigera wikitext]

Beriden högvaktspluton på väg från Stockholms slott till kavallerikasernen, 2005.
Regementsgatan, Malmö, omkring 1910. En husartropp på väg uppför gatan.
Regementsgatan, Malmö, omkring 1910

Jonas Åkesson lät värva sig som husar vid Kronprinsens husarregemente med sjutton öre om dagen i lön. Husartiden var barsk och härdande, men han fick syssla med hästar, som han tyckte om. Det blev också lyckokastet för honom. När Jonas Åkesson senare porträtterade det burgna Skåne och officerarna vid Kronprinsens husarregemente bodde han i Solstrålehuset i Malmö på 1910- och 1920-talen. Solstrålehuset byggdes 1902-1903.[9] Kronprinsens husarregementes segernamn var Bornhöft (1813).

Åkessons konstnärliga begåvning upptäcktes av ett par medlemmar i officerskåren, som i Sällskapet Heimdall i Malmö (grundat 1891),[10] sett en elevutställning, anordnad av teckningslärare Erik Källström vid Tekniska Yrkesskolan i Malmö, där Åkesson fick sina första lektioner i teckning och målning.[11]

1901 tog Åkesson avsked som korpral från Kronprinsens husarer. De två åren där kom att i viss mån bestämma Åkessons livsriktning och hans motivkrets.

Åkesson skickades till Konstakademien i Stockholm[redigera | redigera wikitext]

Genom personligt ingripande av Åkessons skvadronschef, friherre Otto Thott,[12] [13] skickades nu den unge särskilt utvalda lärjungen Jonas Åkesson till Konstakademien i Stockholm, varvid han även hade stöd av akademiprofessorn Oscar Björk, som i Malmö sett några prov på hans talang.[14]

Konstnären Gustaf Cederström (1845-1933) vid sitt staffli. Jonas Åkesson hade honom som lärare på Konstakademien 1901-1903.

Konstakademien i Stockholm, där han studerade 1901-1903, hade Åkesson bl.a. Gustaf Cederström (som målat Karl XII:s likfärd) som lärare, och därefter hade han i Paris den mycket berömde Léon Bonnat som lärare. Såväl Cederström själv som den svenske konstnären Nils Forsberg den äldre (1842-1934), född i Riseberga i Skåne och död i Helsingborg, och den danske konstnären P. S. Kröyer hade för övrigt också studerat för Léon Bonnat. Forsberg bodde i Paris mellan 1867 och 1902 där han bland annat var elev till målaren Léon Bonnat. Under sin tid i Bonnats skola stiftade Forsberg bekantskap med den samtida svenska konstnären Gustaf Cederström.[15]

Täppetstranden en sommardag 2007

"Sommaren 1903 i Åhus i mitt ägandes stora tält i strandskogen i Täppet, berättar Axel Kleimer (1881-1945),[16] där bodde vi tre, Hugo Carlberg (1880-1943), Axel Kulle (1882-1964)[17] och Jonas Åkesson en hel sommar, Åkesson endast 8 dagar. Mat fingo vi huvudsakligen från mitt hem i Hammar. Vi målade små landskapsskisser vid stranden och i hamnen. Det var en tid av sorglöshet med naggande oroskänsla över oförmågan att försörja sig på sitt arbete. Det fanns inte den minsta utsikt att placera sina skisser eller tavlor på marknaden."

Redan 1903, som knappt tjugofyraårig akademielev, väckte Åkesson uppmärksamhet med det skickliga, för att inte säga lysande porträttet av sin mecenat, friherre Otto Thott, där den fint återgivna, toniga vinterdagern kan påminna om samtida danskt interiörmåleri. Här fanns egentligen i detta porträtt hela Åkessons konst färdig: naturlig komposition, säker blick men även någonting annat och obeskrivligt karakteristiskt, vari man vill utläsa målarens personliga relation till och sympati för modellen. Med detta verk hade Åkesson tagit steget rätt in i de svenska porträttmålarnas led. Officiellt fick han också erkännande: målningen belönades med akademiens kungliga medalj.

Studier i Paris[redigera | redigera wikitext]

Jonas Åkesson i Paris-ateljén, omkring 1905. Han studerade konst i Paris åren 1903-1905.
École des Beaux-Arts, Paris, där Léon Bonnat var berömd lärare och från år 1900 konstskolans direktör.

Hösten 1903 begav sig Åkesson till Paris. "Ja det konstälskande Frankrike! Det soldisiga vackra Frankrike!" utbrister han, fylld av ett ungt sinnes varma beundran.

Tack vare stipendier kunde Åkesson uppehålla sig utomlands under en följd av år: 1904 och 1905 tilldelade Konstakademien honom det Kinmansonska stipendiet,[18] 1906 fick han ett extra statsstipendium och 1908-1910 uppbar han statens resestipendium.

Mest arbetade han på egen hand med studier och kopieringar på utställningar och i de stora museisamlingarna, men var i Paris också en tid (1904-1905) elev vid École des Beaux-Arts, där han fick tillfälle att tillgodogöra sig Léon Bonnats undervisning. Léon Bonnat var en fransk målare och etsare, som var direktör för École des Beaux-Arts i Paris från år 1900. Bonnat specialiserade sig på porträtt, något som med tiden blev den genre där han gjorde sig mest känd.

1909 besökte Jonas Åkesson hemlandet i samband med sitt första giftermål, därefter uppehöll han sig i Holland, Belgien och Portugal till slutet av året, då han för ett års tid slog sig ner i Madrid.

Efter ytterligare en Paris-sejour 1910-1911 var hans egentliga studietid avslutad och Åkesson återvände hem för att debutera som separatutställare. Under Parisåren exponerade han en rad porträtt på Salongen i Paris (Parissalongen),[19] bl.a. ett av greve August Louis Fersen Gyldenstolpe,[20] där den guldsmidda uniforms- och ordensprakten tydligen roat Åkesson, utan att han för den skull glömt bort den gamle herrns aristokratiska drag. Här, och i liknande porträtt, kommer det eleganta draget i Åkessons porträttkonst fram. Även Oscar Björk har haft betydelse för Åkessons konst, men hans konst var lite modernare. Av naturliga skäl har dock hans oftast förnäma klientel av och till kunnat fresta honom till salongsmåleri,[21] men det är modellernas fel. Det var modellens personlighet, som Åkesson ville återge.

Fin och skarp iakttagare[redigera | redigera wikitext]

I några små tavlor av barndomen bidrog kanske distansen i tid att ge dem deras stilla klarhet. Sakligheten och ömsintheten går hand i hand. De drastiska detaljerna hänger samman med Åkessons ogrumlade verklighetssinne. Han är inte fallen för onödigt stämningsmakeri. Redan som mycket ung lärde han sig se på omvärlden, att särskilja och värdera. Han var tidigt en fin och skarp iakttagare och även människokännare. I ungdomen hade Åkesson en skiftesrik levnadsbana och han övade snabbt upp sin psykologiska blick.

Åkesson gick sin egen raka väg, målmedvetet och säkert utan överraskande sidosprång. Han hade sina färgperioder, bl.a. en brun färgperiod. Han växlade i färgen från ungdomsårens mera pastosa och mjuka kolorit och intima valörstudium till de mogna årens ibland häftiga och temperamentsfulla och ibland kanske diskutabla färganslag.

Omfångsrik produktion[redigera | redigera wikitext]

Militärporträtt har Jonas Åkesson målat många. Likaså har han utfört många självporträtt.

Några porträtt ur Åkessons produktion som är karaktäristiska för honom (urval)

  • Porträtt av ryttmästaren, greve Augustin Ehrensvärd (1905), ett helfigursporträtt. Augustin Ehrensvärd och hans hustru Eva Hallenborg var Svaneholms slotts sista privata ägare. Porträttet hänger i hörnrummet i anrika Svaneholms slott i Skåne. Slottet köptes 1882 av Carl Augustin Ehrensvärd (1854-1934), som gifte med Eva Hallenborg (1864-1947) i Skurups kyrka den 18 augusti 1883. Ehrensvärd är en svensk adelsätt, upphöjd i friherrlig och grevlig rang. När Carl Augustin Ehrensvärd dog (1934) köptes därefter 1935 slottsbyggnaden och parken av en andelsförening, som nu är ägare. Om Svaneholms slott, Skånska slott och herresäten: Svaneholms slott. Välkommen till Svaneholms slott, Historik. Jämför Augustin Ehrensvärd (1710-1772) och Carl August Ehrensvärd (1745-1800), båda på 1700-talet således.
  • Porträttet av överste Christofer von Platen i paraduniform (1907), deponerat i Malmö museum. Överste Christoffer von Platen (1852-1924),[22] [22] [23] hade 1894 befordrats han till major vid Livgardet till häst, samt 1896 till överstelöjtnant vid Kronprinsens husarregemente. År 1901 utnämndes han till överste i armén, 1902 blev han chef för regementet och blev generalmajor 1908. Efter att 1915 ha blivit generallöjtnant tog han 1917 avsked. Målningen kan räknas till Åkessons förnämsta verk, skarpt i karakteristiken, och särskilt kan man beundra figurens inpassning i bildytan och kappans dekorativa rytm.
  • Porträtt av baron Gustaf Cederström (1913), på 1960-talet fanns porträttet ännu i Åkessons ateljé i Bjärred. Friherre Gustaf Cederström (1845-1933), "den karolinske målaren" och målarprofessorn, var en av Sveriges mest populära historiemålare under 1800-talet. Han är mest känd för målningen Karl XII:s likfärd, som målades i Paris 1878.Gustaf Cederström blev 1878 ledamot av konstakademin, och senare i livet kom han att bli professor vid Konstakademien i Stockholm, en tjänst han hade 1887-1911, och han var också dess direktör 1899-1911.
  • Porträttet av ryttmästaren, greve Wathier Hamilton (1913) på Barsebäcks gods. Greve Henning Wathier Hamilton (1875-1946) var den sjätte generationen av släkten Hamilton på Barsebäcks gods[24] [25] [26] utanför Löddeköpinge. Hur variabel och fyndig Åkesson kan vara i komposition och karakteristik visar det briljant målade porträttet av greve Wathier Hamilton, Barsebäck, i röd jaktrock, vita byxor och stövlar och med hög hatt i knäet. Här är karakteristiken livlig, det röda i koloriten högt.
  • Porträttet av överste Hugo Berch i paraduniform (1914), Dragonmuseet i Ystad. Överste Hugo Berch (1854-1920),[27] var chef för Skånska Dragonregementet 1907-1914. Cheferna som tjänstgjorde vid K6 bodde i två olika villor i norra Ystad, stadsdelen Bellevue, dels i ”Villa Bellevue”,[28] som revs under 1970-talet, dels i villan ”Breidablick”.[29] Porträttet illustrerar en epok, en för alltid försvunnen tidsålder. Porträttet är ett mästerverk i genren.
  • Porträtt av häradshövding G. Hegardt (1916). Porträtt av häradshövding G Hegardt 1916, även det brett, skissartat i fakturen[30] och den snabba uppfattningen av modellen. Man kommer här som vid flera andra liknande målningar att tänka på Zorn, som Åkesson dock enligt sin egen utsago har ett ytterst svalt intresse för.
  • Porträttet av löjtnant Erik Tamm (1922).[31] Porträttet är en människoskildring som visar löjtnant Erik Tamm, som leende lyfter sitt glas mot betraktaren i en upprymd ögonblicksbild.
  • Porträttet av kammarherre Wilhelm von Platen (1929). Kammarherre Wilhelm von Platen (1857-1937),[32] [33] ägde från 1897 tillsammans med brodern Algernon von Platen godset Övrabyborg i Övraby socken, Kristianstads län. Herrgården ligger 4 km söder om Tomelilla. Wilhelm von Platen bedrev verksamhet som lanthushållare. Han utnämndes till tjänstgörande kammarjunkare 1889 och till kammarherre 1901. Han gifte sig 1884 med Sofia Maria Matzen. 1921 blev han hedersledamot i Malmöhus läns hushållningssällskap och samma år erhöll han sällskapets stora guldmedalj. Porträttet av kammarherre Wilhelm von Platen röjer Åkessons fina psykologiska förståelse. Det är en melankolisk grubblare vi har framför oss, försjunken i sig själv, han är redan på andra sidan, trött, desillusionerad, en mästerlig karaktärsskildring.
  • Porträtt av greve Gustaf Wachtmeister (1940) på Vanås slott, ett par mil norr om Kristianstad. År 1801 tillträdde Axel Wachtmeister af Johannishus godset Vanås. Hans släkt äger och brukar fortfarande Wanås och nuvarande ägare är greve Carl-Axel Wachtmeister. Om Vanås slott, se Wachtmeister på Vanås slott i Skåne, Skånska slott och herresäten: Wanås.
  • Två porträtt av dr Carl Herslow. Dr Carl Herslow (1836-1933) var lektor, tidningsman och politiker (moderat liberal), talman , finansman och bankman. Han blev filosofie magister vid Lunds universitet 1859 och fortsatte studera i Lund och i utlandet. Han var grundare av Sydsvenska Dagbladet 1870. Herslow invaldes 1877 i riksdagens andra kammare, där han var talman 1892-1893. Han var ordförande i Malmö stadsfullmäktige 1891-1904. Till Åkessons bästa porträtt hör också de två han som han gjorde av dr Carl Herslow Det ena av dem, bröstbilden, är kanske finast. Åkesson har säkerligen beundrat den tyske målaren Franz von Lenbach (1836-1904),[34] känd bland annat av sina många porträtt av Bismarck och fängslats av hans bruna färgton.
  • Porträtt av skulptören Johannes Collin. Skulptören Johannes Collin (1873-1951) var både skulptör och poet från Skåne. Johannes Collin var elev vid Konstakademien i Stockholm och där studiekamrat med Jonas Åkesson. Collin följde upp med en studieresa till Paris 1903-1905, då Jonas Åkesson också studerade där. Collin ställde ut skulpturer på Lundautställningen 1907 och på Baltiska utställningen i Malmö 1914. En större samling av Collins arbeten visades för första gången på Skånes konstförenings utställning 1916. H. Hedemann-Gade[35] från Skånes konstförening sa i sin recension om porträttet av Collin att det var ett av Åkessons märkligaste porträtt: "En så intensivt inträngande, blottläggande och av konventionell smak oberörd karaktärsskildring tror jag mig aldrig ha sett förut."
  • Porträtt av godsägaren Hans Nilsson. Ett annat porträtt av hög rang i Åkessons produktion är det monumentala porträttet av godsägaren Hans Nilsson. Även där kan man märka en lätt karikering i det skulpturala, massiva huvudet av en kärnskånsk tjuruppfödare och lantman, säker, trygg och självmedveten.
  • Porträtt av professorer vid Lunds universitet, till exempel John Forssman, Erik Essen-Möller, Ivar Broman och Gustaf Petrén samt doktor Paul Rosenius, borgmästare Carl Brink, (Lund), och överstelöjtnant Carl Olof Wahlgren.

Privata modeller och människor från landet[redigera | redigera wikitext]

Åkesson målade också privata modeller och människor från landet, till exempel det vackra huvudet av hans mor med den fjärrskådande blicken, Karna Ola – Ols och Ola Andersson i Vomb. Vomb är en liten by (småort) i Lunds kommun belägen vid Vombsjön.[36] En av Åkessons vackraste målningar är det koloristiskt finstämda porträttet "Portugisiska". Porträttet är egendomligt ömsint och har en mjuk kvalitet i koloriten.

Åkesson som tecknare[redigera | redigera wikitext]

Åkessons solida utbildning, gedigna yrkeskunskap och mångsidighet har han även använt som tecknare. Han har gjort porträtt i kol med lika stor skärpa som den tyske målaren och grafikern Albrecht Dürer, som målade med nästan mikroskopisk detaljskärpa. Några exempel är "Fars kusin", "Kersti från Omma"[37] och andra porträtt. Jonas Åkesson har även gjort en kolteckning av sin folkskollärare Gottfrid Nilsson i Vomb.[38]

Porträtt från skånska adels- och officerskretsar[redigera | redigera wikitext]

Åkesson tecknade porträtt från skånska adels- och officerskretsar. Hans tidigare mjuka kolteknik med lätt antydda valörer ersattes på senare år av mera hårdnad linjeskärpa.[39]

Altartavla i Västra Skrävlinge församlingshus (1932), idag Sankta Maria kyrka[redigera | redigera wikitext]

Sankta Maria kyrka, Malmö, tidigare Västra Skrävlinge församlingshus

Jonas Åkesson har målat en altartavla i Västra Skrävlinge församlingshus i Lunds stift, 1932, vartill Åkesson haft modeller i familjekretsen. Temat är ”Låten barnen komma till mig”. Västra Skrävlinge är en församling i Malmö, idag del av Malmös östra utkant med bland annat Rosengård. Det 1928 uppförda Västra Skrävlinge församlingshus vid Nobelvägen blev 1949 kyrka åt då nybildade Möllevångens församling under namnet Möllevångens kyrka. Den ombyggdes 1963 till sin nuvarande utformning under namnet Sankta Maria kyrka.

Monumentalverket "Kronprinsens husarregementes sista officerskår"[redigera | redigera wikitext]

Åkessons enda egentliga monumentalverk är "Kronprinsens husarregementes sista officerskår", ett imponerande verk som Åkesson på Bornhöftsdagen den 7 december 1927 överlämnade som gåva till officerskåren. Kronprinsens husarregementes segernamn var ju, som ovan nämnts, Bornhöft (1813). Oljemålningen finns numera på Malmö museum. I sin art är denna stora grupptavla ett betydande verk, kanske mindre i koloriten än i kompositionen, som är livfull, nästan dramatisk i sin rörlighet och sitt okonventionella agerande hos modellerna. Porträttlikheten hos samtliga är träffad på kornet, och man måste beundra den fyndighet Åkesson lagt i dagen, när det gällt att karakterisera varje enskild medlem i sällskapet, med de äldre officerarna i förgrunden, sittande runt bordet, med den stora silverkannan. De yngre står bakom med standar och bildar en dekorativ fond.[40]

Planer på större bataljmålning Slaget vid Bornhöft (1813)[redigera | redigera wikitext]

Slaget vid Bornhöft, oljemålning av Per Krafft d.y.

Åkesson hade även planer på en större bataljmålning, anslutande sig till husarregementets historia, nämligen slaget vid Bornhöft i Holstein den 7 december 1813. Slaget vid Bornhöft (även Slaget vid Bornhöved) stod den 7 december 1813 utanför den lilla orten Bornhöft i nuvarande Schleswig-Holstein, norra Tyskland, mellan svenskt kavalleri och danska trupper förstärkta med mindre styrkor polskt kavalleri och tyskt infanteri. Åkessons plan kunde aldrig realiseras, men en skiss till den finns i hans ateljé i Bjärred. Uppgiften har intresserat honom och sysselsatt hans fantasi och av den utmärkta skissen att döma hade man kunnat vänta sig ett effektfullt bataljstycke. Åkesson hade sakkunskap i ämnet, inte minst ifråga om hästar och kavalleri.

Stora insatser i svensk konst som porträttmålare[redigera | redigera wikitext]

Jonas Åkesson på äldre dagar, omkring 1960. Hans samlade arbetsresultat, som han i en hög ålder kunde blicka tillbaka på, var imponerande och hade gett honom den självklara rang han redan länge innehaft som en av våra bästa på sitt speciella område.

Åkesson har haft stor betydelse genom sina insatser i svensk konst som porträttmålare. Han hade fått mycket till skänks, men han hade också oförtrutet odlat sin naturliga begåvning, även på andra områden av måleriet. Han var en naturalist och förföll aldrig för moderiktningar eller förledande tendenser utifrån. Hans samlade arbetsresultat, som han i en hög ålder kunde blicka tillbaka på, var imponerande och hade gett honom den självklara rang han redan länge innehaft som en av våra bästa på sitt speciella område.

Utställningar[redigera | redigera wikitext]

I Paris ställde Åkesson ut 1905 och flera år i rad därefter på Parissalongen (Salongen i Paris) och även på andra utställningar i Paris. Åkesson hade separatutställningar i Stockholm 1911, Konstnärshuset, och 1917 Konstföreningen, i Malmö 1911, 1934, 1944, 1949 och 1955, i Lund 1915 [41] och på Svaneholms slott i Skåne 1952. Från 1914 var han en flitig utställare på Skånes konstförenings salonger i Malmö. Skånes konstförening hade bildats 1904 av medlemmar ur det Skånska Konstnärslaget. Dessutom framträdde Åkesson bl.a. på utställningen "Svensk konst" i Helsingborg 1903, industri-, slöjd- och konstutställningen i Lund 1907, Svenska konstnärernas förenings utställning i Konstakademien 1912, den svenska konstutställningen på Charlottenborg i Köpenhamn 1916 och på en rad utställningar av provinsiell konst i olika Skånestäder.

Jonas Åkesson var medlem av Skånska Konstnärsklubben, som är en organisation för yrkesverksamma konstnärer med säte i Malmö.[42] Åkesson var även medlem i Lukasgillet i Lund[43] [44] [45] och i Sällskapet Heimdall i Malmö (grundat 1891).[46]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Jonas Åkesson fick utmärkelsen RVO, Riddare av Vasaorden, Kunglig Medalj (1903) och Mention Honor Paris (Hedersomnämnande i Paris) (1905). RVO är en förkortning för Riddare av Vasaorden - kvinnliga mottagare av orden samt präster benämns formellt "ledamot av" orden (förkortning LVO) i stället för riddare. Jämför Riddare och Riddarorden.

Representerad[redigera | redigera wikitext]

Förutom i ovan nämnda samlingar är han bl.a. representerad i Svenska statens porträttsamlingGripsholms slott, Uffizierna i Florens, Skoklosters slott, Malmö museum, Helsingborgs museum, Lunds universitets konstmuseum, Tomelilla konstsamling, Skåne[47] och i Utrikesdepartementet, Stockholm.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gyllenstierna ättetavla, sidan 36 av 43
  2. ^ Gatehus kallades i Skåne en vid en bygata belägen bebyggd jordlägenhet, som utan att vara satt i mantal också blivit självständigt skattlagd och fått eget nummer. Skulle byggnaderna inte längre finnas i behåll, fortsatte dock lägenheten att i kameralt avseende vara ett gatehus. Gathusen / Gatehusen beboddes av hantverkare såsom snickare, smeder, skräddare, med flera, samt de större godsens och gårdarnas daglönade lantarbetare. Till följd av enskiftet i Skåne, förordnat 1803, ökade antalet gatehus när mark blev disponibel efter bysprängningen och utflyttningen av gårdar. Gatehus var i de tidigare danska landskapen Skåne, Halland och Blekinge byggda utmed byarnas bygata och närmast jämförbara med backstugor och torp i resten av Sverige. I äldre stadsbebyggelse är gathus benämning på en bostadslänga utmed eller intill en gata, vanligen i ett eller 1½ plan. Innanför gathuset finns vanligen en gård, gårdshus och tidigare ibland stall, fähus och kanske en kåltäppa eller köksträdgård. Sådana gathus kan, men behöver inte vara, sammanbyggda med grannhusen. Gården kan också vara avskild från gatan med plank.
  3. ^ Gatehus, eller gadehus, kallas i Skåne, Halland och Blekinge äldre hus som byggts längs en bygata eller byns fägata. Gatehus är ursprungligen låga, i regel en-längade, och byggda med på orten tillgängliga material. På de skånska slätterna var gatehusen precis som bondgårdarna ofta korsvirkeshus. Bakom huset finns i de flesta fall plats för en köksträdgård eller en liten kålhage. Ofta ägdes endast huset av innehavaren, med nyttjanderätt till tomten. Efter enskiftet i Skåne byggdes många gatehus. Då byarna skiftades och gårdar flyttades till utägor kvarstod mindre markbitar intill bygatan som nu kunde bebyggas med gatehus, främst för yrkesfolk som snickare, skomakare och skräddare samt för mindre bemedlade som i övrigt arbetade på de stora gårdarna och godsen. Till behovet bidrog också den kraftiga befolkningsökning som följde skiftesreformerna.
  4. ^ Gathusen / Gatehusen beboddes av hantverkare såsom snickare, smeder, skräddare, med flera, samt de större godsens och gårdarnas daglönade lantarbetare. Till följd av enskiftet i Skåne, förordnat 1803, ökade antalet gatehus när mark blev disponibel efter bysprängningen och utflyttningen av gårdar. Gatehusman var den som innehade och brukade ett gatehus. Benämningen var införd i äldre bevillningsstadgar och betecknade en med torpare likställd person.
  5. ^ Kulturmiljö i Lomma och Bjärred - underlag till guidade kulturmiljövandringar, Författare och foto: Olga Schlyter, Malmö Kulturmiljö, 2007, om gatehus, se sid 26 (av 28 sidor). Ett så kallat gatehus var ett hus på landsbygden som beboddes av de som inte hade eget jordbruk. Gatehus var bostadshus för exempelvis lantarbetare och hantverkare, som inte hade någon egen jord att bruka. Ofta uppfördes de på ofri grund. Den här typen av bebyggelse växte fram på landsbygden först under andra hälften av 1800-talet. Det hängde dels samman med näringsfrihetsförordningen, som kom på 1840-talet, dels med det alltmer rationaliserade jordbruket. Näringsfriheten innebar att det blev tillåtet att bedriva handel även utanför städerna, och att skråväsendet avskaffades, så det blev friare att verka som hantverkare.
  6. ^ Artisten Jonas Åkessons hus och ateljé
  7. ^ Jonas Åkesson berättar om sin barndom och uppväxt i sina memoarer i ’’Sydsvenska Dagbladets årsbok 1963’’
  8. ^ Hans Dhejne skrev om honom: ”Det är egendomligt att tänka sig, att denne den skånska aristokratiens eftertraktade och förfinade porträttör en gång legat under järnvägsvagnarna hos Kockums och målat bottnarna med kimrök, som droppade i ansiktet på honom. Han tröttnade dock snart på denna yrkesutbildning”. Hans Dhejne (1891-1986) var en svensk författare och kulturskribent. Han medverkade i över 60 år i Sydsvenska Dagbladets kulturredaktion. Han var dessutom poet, naturskildrare, bildkonstnär och akvarellist.
  9. ^ Solstrålehuset i Malmö - ett anrikt hus utan bygglov Solstrålehusets stolta siluett med sitt hörntorn och sin kopparkupol är fortfarande efter 100 år ett landmärke för den som närmar sig Malmö från Lundahållet. 2009 var Solstrålehuset färdigrenoverat och klart på hörnet av Höstgatan och Lundavägen i stadsdelen Östervärn i Malmö, ett länge lite nedgånget, men nu pånyttfött, område som sjuder av liv. Den välbehövliga men varsamma restaureringen av Solstrålehuset, kvarterets gamla klenod i oputsat tegel.
  10. ^ Motsvarande föreningar för herrar på andra håll i landet med likartade program som hade ”till uppgift att befordra samvaro mellan personer, verksamma inom olika kulturområden” som Sällskapet Heimdall i Malmö var till exempel Sällskapet Idun i Stockholm (grundat 1862), Sällskapet Concordia i Örebro (också grundat 1862), Sällskapet Gnistan i Göteborg (grundat 1878). Sällskapet Nya Idun i Stockholm (som vänder sig till damer) grundades 1885. Concordia sällskap hade ”till syfte att föra samman i Örebro med omnejd bosatta och för kulturell samvaro intresserade personer i den anda som dess fäder uttryckte vid dess bildande... till ett gladt lag, der man, utom nödtorftig näring för kroppen, äfven kan upphemta några smulor för sitt intellektuella lifsuppehälle”
  11. ^ Jämför Föreningen Heimdal
  12. ^ Friherre Otto Gustaf Erik Thott Utdrag ur Projekt Runeberg:Svenskt Porträttgalleri, II. Kungl. svenska hofstaterna (1895-1913). Friherre Otto Gustaf Erik Thott, född i Skabersjö, Malmöhus län, 1854 2/4, underlöjtnant vid Husarregementet Kolning Carl XV (Kronprinsens husarregemente) 1876 ordinarie officerare hos H. K. H. Kronprinsen 1883; löjtnant 1884; kammarherre hos H. K. H. Kronprinsen från 1888, ryttmästare från 1895.
  13. ^ Otto Thott på kunglig jakt å Trollenäs, tidningsnotis 9 november 1910.
  14. ^ Om akademitiden, om lärare, studier och kamrater har Åkesson berättat åtskilligt, men någon avgörande betydelse för hans konstnärliga utveckling torde akademien inte ha haft. Han var en ung naturbegåvning, som kunde det mesta i förväg. Hans energi och verksamhetslust och bestämda fallenhet för att vara sig själv har visserligen inte helt kunnat utesluta intryck från lärare och äldre konst.
  15. ^ 1880-talets Parisersvenska måleri, De båda kamraterna från Bonnats skola Projekt Runeberg, Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet / II. Från Karl XV till sekelslutet, (1925-1928), sidan 279, Författare: Georg Nordensvan.
  16. ^ Axel Kleimer
  17. ^ Det finns flera konstnärer med namnet Axel Kulle. Här avses Axel Kulle (1882) Axel Kulle (1882-1964).
  18. ^ Carl Leonard Kinmanson, donator i Lysing. Han var kyrkoherdeson från Stora Åby och levde 1811-1871. Kinmanson var kammarrättsråd. För att uppmuntra konstnärer i framtiden står i hans testamente: ”Jag kan icke avstå från att lemna något belopp åt Kongl. Akademien de Fria Konsterna till understöd för lofvande och skickliga Målare och Bildhuggare”. Detta resulterade i C.L. Kinmansons fond 1874, varur stipendier årligen utdelas.
  19. ^ Parissalongen, Parisersalongen eller bara Salongen, på franska Salon de Paris, var en årlig utställning i Paris som skulle visa det nyaste inom samtidskonsten.
  20. ^ August Louis Fersen Gyldenstolpe (1849-1928) var en svensk politiker och utrikesminister med en diplomatisk karriär. Han var född i Stockholm som andre son till hovmannen och militären Carl Gyldenstolpe och hans hustru Hedvig Vilhelmina Augusta Sofia Maria Teresia Lovisa von Fersen, som var dotter till en av rikets herrar, Fabian von Fersen. Då regeringen avgick i augusti 1905 fick Fersen Gyldenstolpe en fortsatt diplomatisk karriär. Efter sin avgång som chef för UD blev han svenskt sändebud i Paris, där han stannade kvar till 1918, där han genom sitt traditionsbundna mödernenamn, Fersen, och sitt eleganta framträdande väckte stor uppskattning i den franska huvudstaden.
  21. ^ Inom konsten kännetecknas salongsmåleri av virtuosmässig elegans i form, färgval och motivval. Uttrycket virtuosmässig elegans, som visar på virtuositet, eller näst intill, det vill säga mästerlig skicklighet, används särskilt i konstnärligt avseende.
  22. ^ [a b] Christofer von Platen
  23. ^ Christofer von Platen avlade studentexamen i Lund 1871. Föräldrarna var majoren och godsägaren Philip Baltzar von Platen och friherrinnan Christina (Kerstin) Gyllenstierna af Lundholm. Han blev underlöjtnant i Skånska dragonregementet 1873. Han genomgick Krigshögskolan 1876-1879, utnämndes till löjtnant 1882 med placering på militär-statistiska avdelningen 1885-1886.
  24. ^ Projekt Runeberg, Svenska fideikommiss, 1979, författare Nils Segerståle
  25. ^ Barsebäcks gods utanför Löddeköpinge
  26. ^ Barsebäcks historia
  27. ^ Överste Hugo Berch (1854-1920)
  28. ^ Historien om Bellevue
  29. ^ Breidablick
  30. ^ Faktur betyder yteffekt eller ytstruktur hos en målning eller skulptur, som har åstadkommits genom konstnärens arbete med till exempel spår av pensel, mejsel eller annat redskap.
  31. ^ Släktföreningens Tham & Tamm hemsida.
  32. ^ Wilhelm von Platen
  33. ^ von Platen Föreningen, Historia
  34. ^ commons:Category:Franz von Lenbach
  35. ^ Ediffah: H. Hedemann-Gade (1891-1966) Efterlämnade papper – Lunds universitetsbibliotek
  36. ^ Gottfrid och Louise Nilsson, Brev från fästmön Louise till Gottfrid Louise fick bidra till försörjningen av lärarfamiljen i Vomb. Hon tog till exempel emot posten, som på den tiden ingick i lärarens uppgifter, hon hade konstnärer i kost och logi och dessa blev ibland vänner för livet som till exempel Jonas Åkesson. Enligt Julius fanns det gott om teckningar i köket i skolan i Vomb. Dora och Maria Louise har hört berättas att Mollie Faustman målade en tavla av Louise i olja när hon som elev med kamrater bodde i Vomb. Tavlan tog konstnären med sig. På stadsbiblioteket i Lund finns Mollie Faustmans memoarer. Här beskrivs vistelsen hos läraren i Vomb på ett mycket humoristiskt sätt. Det är Klunkaborg som beskrives där.
  37. ^ Omma är en by i Södra Åsums socken Södra Åsums socken ingick i Färs härad och ligger nu i Sjöbo kommun i Skåne län.
  38. ^ Släkten Gottfries från Färs härad i Skåne
  39. ^ Åkessons kolteknik påpekades bl.a. av H. Hedemann-Gade.
  40. ^ Jonas Åkesson i RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 82, nr 4, 1999 "---Den andre utvalde husaren var desto mer känd och uppburen, nämligen målaren Jonas Åkesson. Han var husar några år kring sekelskiftet 1900 och officerare vid regementet upptäckte hans konstnärliga talanger och hjälpte honom till en start som utövande konstnär. Med tiden blev han en framstående porträttmålare och till hans mest kända verk hör just monumentalmålningen "Kronprinsens husarregementes sista officerskår", numera på Malmö museum. Ett skäl till att i undersökningen återkomma till Åkesson är att han behandlar sin tid vid regementet i sina memoarer, den enda skildringen i sitt slag.---"
  41. ^ LIBRIS Jonas Åkessons utställning 1915, Lunds universitets konst museum, Lund 1915.
  42. ^ LIBRIS Jonas Åkesson, Minnen och porträtt, Malmö 1962, svenska, 135 sidor, Serie: Sydsvenska dagbladets årsbok, 0562-9241; 1963.
  43. ^ Lukasgillet i Lund stiftades 1898 av sju lundensare, bland dem konsthistorikerna Ewert Wrangel (1863-1940) och Axel Nilsson (museiman) (1872-1924). Gillets målsättning ligger i namnet, ett traditionsuppföljande av gamla medeltida konstnärsgillen. Huvuduppgiften angavs vara " ... att hålla konstens fana öfver slätten". En tvångsfri samvaro i vänners krets och med medlemsinslag hämtade bland skånska konstnärer, litteratörer, akademiker, museifolk och musiker. Endast män upptages i Lukasgillet och förslag att välja in även kvinnor "har hittills bemötts med förstrött intresse". Gillet sammanträder en gång årligen på Grand Hotel och man gör karikatyrer av gillesbröderna.
  44. ^ Lukasgillet, officiell webbsida
  45. ^ Välkommen till Lukasgillet
  46. ^ Motsvarande föreningar för herrar på andra håll i landet med likartade program är Sällskapet Idun i Stockholm (grundat 1862), Sällskapet Concordia i Örebro (också grundat 1862) och Sällskapet Gnistan i Göteborg (grundat 1878).
  47. ^ Tomelilla konstsamling

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]