Jonas Karlsson (skådespelare)

Från Wikipedia
För andra personer med samma namn, se Jonas Karlsson.
Jonas Karlsson
Jonas Karlsson på Bokmässan i Göteborg 2019
Jonas Karlsson på Bokmässan i Göteborg 2019
FöddSven Bert Jonas Karlsson[1]
11 mars 1971 (53 år)[1]
Sverige Salems församling, Stockholms län, Sverige[1]
Utbildad vidTeaterhögskolan i Stockholm
Aktiva år1986–
Betydande roller
Stefan i Detaljer
Anders i Offside
Klas Fredén i Beck-serien
August Strindberg i August
Stikkan Anderson i Ted – För kärlekens skull
Hannes Råstam i Quick
Tyko Jonsson i Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton
Bästa manliga huvudroll
2003 Detaljer
2021 Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton
IMDb SFDb

Sven Bert Jonas Karlsson, född 11 mars 1971 i Salems församling, Stockholms län[2][1], är en svensk skådespelare, dramatiker och författare.[3]

Skådespelarkarriär[redigera | redigera wikitext]

Karlsson växte upp i ett arbetarhem på Värmdö och började som barn vid Miniteatern. Som tioåring gjorde han sin första filmroll som ett barnhemsbarn i Olle Hellboms Rasmus på luffen (1981). Han gick gymnasiet på ekonomilinjen vid Nacka gymnasium, en utbildning han dock avbröt för att i stället börja vid Södra Latins teaterlinje. Under skoltiden medverkade Karlsson i TV-serierna Amforans gåta, Facklorna, Osynlig närvaro och filmen Dyningar (samtliga 1991). Under denna tid var Karlsson även verksam som rockmusiker i bandet Trinity and His Horsemen.[3]

Under de nästkommande åren kom Karlsson ofta att gestalta problemtyngda ungdomar på glid, bland annat i rollen som Per i Härifrån till Kim (1993), Ajax i Rederiet (1994) och den unge nynazisten Tobbe i 30:e november (1995). För den sistnämnda nominerades han till en Guldbagge för "bästa manliga biroll".[3] Karlsson fortsatte att medverka i filmer och TV-serier samtidigt som han utbildade sig vid Teaterhögskolan i Stockholm 1994–1998.[4]

År 2001 gjorde han en uppmärksammad roll som kung Gustav III i Gustav III:s äktenskap och samma år spelade han huvudrollen med Johanna Sällström i Hans och hennes. Huvudroller följde i Miffo (2003), Detaljer (2003) och TV-serien Danslärarens återkomst (2004). För sina insatser i Detaljer tilldelades Karlsson en Guldbagge i kategorin "bästa manliga huvudroll". Ytterligare huvudroller följde i Offside (2006, Karlsson Guldbaggenominerad), Den man älskar (2007, Karlsson Guldbaggenominerad), rollen som August Strindberg i August (2007), Mannen under trappan (2009), Cockpit (2012), En pilgrims död (2013) och rollen som Hannes Råstam i Quick (2019, Karlsson Guldbaggenominerad).[3] För sina insatser som pappa Tyko Jonsson i Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton (2021) tilldelades Karlsson sin andra Guldbagge för "bästa manliga huvudroll".

Utöver filmer och TV-serier har Karlsson även medverkat i en rad teateruppsättningar. Han tillhör Kungliga Dramatiska Teaterns fasta ensemble och har där medverkat i tolv uppsättningar. Hans första medverkan var 1998 i Råttfångaren[5] och särskilt uppmärksammad blev han för huvudrollen i Woyzeck (2003).[3] Utöver Dramaten har han medverkat i En midsommarnattsdröm på Orionteatern, Lars Noréns Rumäner på Plaza, Cabaret på Parkteatern, Stockholms Stadsteater samt olika uppsättningar på Teaterhögskolan i Stockholm.[5]

Dramatik, regi och manusförfattande[redigera | redigera wikitext]

Karlsson skrev och regisserade TV-serierna Toalett (1993-1994) och Bra front (1994-1995), vilka sändes inom ramen för TV-programmet Elbyl.[3] 2001 skrev han och regisserade pjäsen För kärleks skull på Dramaten tillsammans med Fredrik Meyer[5] och 2005 Nattpromenad, vilken sattes upp på Stockholms stadsteater. Denna följdes upp av 2009 års Mellanrum.[6]

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

Som författare har Karlsson primärt inriktat sig på att skriva noveller. I en intervju med den numera nedlagda litteratursajten Nittonde stolen förklarade Karlsson att han alltid har tyckt om novellformatet och jämförde detta med kortfilmer. Han debuterade 2007 med novellsamlingen Det andra målet, utgiven på förlaget Wahlström & Widstrand. När Karlsson skickade sitt manus till förlaget mottogs han först med skepsis, där förläggaren menade att noveller var svårsålda. Efter att ha läst verket ändrade förlaget dock sig och valde att ge ut det.[7] Flera av novellerna var metalitterära, vilket innebär att de hänger samman, detta då flera figurer och scener återkommer i flera noveller. Samlingen fick bra recensioner.[8] Det andra målet har filmatiserats och hade premiär 2014, se Stockholm Stories.[3]

Debuten följdes av Den perfekte vännen (2009), Spår i snön (novell, 2011) och Spelreglerna (2011). Hans romandebut, God jul, kom ut i november 2013.[9] År 2015 kom kortromanen Jag är en tjuv.

Jonas Karlsson har även varit Sommarpratare två gånger, i juli 2005 och i juli 2021.

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Film[redigera | redigera wikitext]

TV[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1995 Lysander En midsommarnattsdröm
William Shakespeare		 Peter Oskarson
Ma Ke		 Orionteatern/
Teaterhögskolan i Stockholm[10]
1997 Cliff Bradshaw Cabaret
John Kander, Fred Ebb, Joe Masteroff		 Åsa Kalmér Parkteatern
1998 Daisy En uppstoppad hund
Staffan Göthe		 Ragnar Lyth Teaterhögskolan i Stockholm[11]
Klumpfot Råttfångaren
Rikard Bergqvist		 Agneta Ehrensvärd Dramaten
Sam Rabarbers
Maria Blom		 Maria Blom Stockholms stadsteater
2000 Joda
Ylle
Soda
Pluto		 Sårskorpor
Maria Blom		 Maria Blom Stockholms stadsteater
Filostrat
Puck		 En midsommarnattsdröm
William Shakespeare		 John Caird Dramaten
2003 Woyzeck Woyzeck
Georg Büchner		 Stefan Larsson Dramaten
Estragon I väntan på Godot
Samuel Beckett		 Birgitta Englin Dramaten
2005 Erik XIV Erik XIV
August Strindberg		 Lennart Hjulström Stockholms stadsteater
2006 Edmund Tyrone Lång dags färd mot natt
Eugene O'Neill		 Stefan Larsson Dramaten
2008 Medverkande Snurra min jord
hyllningsföreställning till Lars Forssell		 Lars Löfgren Vasateatern[12]
Mäster Olof Mäster Olof
August Strindberg		 Lennart Hjulström Stockholms stadsteater
2009 Johan Scener ur ett äktenskap
Ingmar Bergman		 Stefan Larsson Dramaten
2010 Caliban Stormen
William Shakespeare		 John Caird Dramaten
2011 Hamlet Hamlet
William Shakespeare		 Stefan Larsson Aarhus Teater
2012 Gustav Ekdahl Fanny och Alexander
Ingmar Bergman		 Stefan Larsson Dramaten
2013 Charlie Babitt Rain Man
Dan Gordon		 Emma Bucht Rival[13]
2014 Rikard III Rickard III
William Shakespeare		 Stefan Larsson Dramaten
2015 Professor Marcus Ladykillers
Graham Linehan		 Emma Bucht Oscarsteatern[14]
2017 Rikard III Rickard III
William Shakespeare		 Stefan Larsson Dramaten
2019 Estragon I väntan på Godot
Samuel Beckett		 Karl Dunér Dramaten
2021 Charlie Babbitt Rain Man
Dan Gordon		 Emma Bucht Oscarsteatern[15]
2022
Martin Wallström
2023
Peter Haber

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Därtill har han nominerats till flera priser, dock utan att vinna. Dessa är:

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Sveriges befolkning 1990: Karlsson, Sven Bert Jonas
  2. ^ Sveriges befolkning 2000: Karlsson, Sven Bert Jonas (1971-03-11) Försäkringskassan, uttag avseende 20001231 (2014)
  3. ^ [a b c d e f g] ”Jonas Karlsson”. Svensk Filmdatabas. http://sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=171513&iv=OVERVIEW. Läst 7 juli 2013. 
  4. ^ ”Avgångsklassen 1998”. Stockholms dramatiska högskola. http://www.stdh.se/vara-studenter/skadespeleri/tidigare-studenter/studenter-1990-1999/avgangsklassen-1998. Läst 26 maj 2013. 
  5. ^ [a b c] ”Jonas Karlsson”. Dramaten. Arkiverad från originalet den 22 januari 2011. https://web.archive.org/web/20110122064152/http://www.dramaten.se/dramaten/Medverkande/Skadespelare/Karlsson-Jonas. Läst 7 juli 2013. 
  6. ^ ”Mellanrum”. Stockholms Stadsteater. Arkiverad från originalet den 8 juli 2013. https://archive.is/20130708120700/http://www.stadsteatern.stockholm.se/index.asp?pjaser/mellanrum.asp&main. Läst 7 juli 2013. 
  7. ^ Wicklén, Johan (18 mars 2007). ”"Jag är definitivt Strindberg. I alla fall för tillfället"”. Nittondetolen.se. Arkiverad från originalet den 29 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131029183905/http://www.nittondestolen.se/2007/03/jag-ar-definitivt-strindberg-i-alla-fall-for-tillfallet/. Läst 3 juli 2012. 
  8. ^ Eriksson, Magnus (15 mars 2007). ”Karlssons formkänsla och idéer imponerar”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kultur/litteratur/karlssons-formkansla-och-ideer-imponerar_34669.svd. Läst 3 juli 2012. 
  9. ^ ”God jul”. Wahlström & Widstrand. http://www.wwd.se/Bocker/Bokpresentationssida/?isbn=9789146225546. Läst 7 juli 2013. 
  10. ^ Sven Hansell (30 april 1995). ”Shakespeare i kreativt korsdrag. Teaterhögskolans elever på Orionteatern gör storverk i 'En midsommarnattsdröm'”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/shakespeare-i-kreativt-korsdrag-teaterhogskolans-elever-pa-orionteatern-gor-storverk-i-en/. Läst 22 december 2019. 
  11. ^ Ingrid Borggren (16 januari 1998). tidning=Dagens Nyheter ”Hundliv för teaterelever. bob hund-musik till Göthes pjäs.”. https://www.dn.se/arkiv/pa-stan/hundliv-for-teaterelever-bob-hund-musik-till-gothes-pjas/ tidning=Dagens Nyheter. Läst 22 december 2019. 
  12. ^ Gunilla Brodrej (15 januari 2008). ”Så snurrar hans ord”. Expressen. http://www.expressen.se/kultur/sa-snurrar-hans-ord/. Läst 28 juni 2015. 
  13. ^ ”Rain Man”. Chinateatern. Arkiverad från originalet den 23 september 2015. https://web.archive.org/web/20150923202917/http://www.chinateatern.se/show/rain-man/. Läst 3 september 2015. 
  14. ^ ”Ladykillers”. Oscarsteatern. Arkiverad från originalet den 23 september 2015. https://web.archive.org/web/20150923144631/http://www.oscarsteatern.se/ladykillers/. Läst 3 september 2015. 
  15. ^ ”Rain Man”. Oscarsteatern. Arkiverad från originalet den 14 september 2021. https://web.archive.org/web/20210914155420/http://www.oscarsteatern.se/show/rain-man/. Läst 14 september 2021. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

v • r
Guldbaggen för bästa manliga huvudroll
1963–1979
Keve Hjelm (1963/64) · Jarl Kulle (1964/65) · Thommy Berggren (1965/66) · Per Oscarsson (1966/67) · Halvar Björk (1967/68) · Roland Hedlund (1968/69) · Carl-Gustaf Lindstedt (1969/70) · Eddie Axberg (1971/72) · Gösta Ekman (1972/73) · Allan Edwall (1973/74) · Göran Stangertz (1974/75) · Toivo Pawlo (1975/76) · Håkan Serner (1976/77) · Anders Lönnbro (1977/78) · Anders Åberg (1978/79)
1980–1999
Peter Lindgren (1979/80) · Ingvar Hirdwall (1980/81) · Stellan Skarsgård (1981/82) · Jarl Kulle (1982/83) · Sven Wollter (1984) · Anton Glanzelius (1985) · Erland Josephson (1986) · Max von Sydow (1987) · Tomas Bolme (1988) · Stellan Skarsgård (1989) · Börje Ahlstedt (1990) · Lasse Åberg (1991) · Rolf Lassgård (1992) · Sven Lindberg (1993) · Sven-Bertil Taube (1994) · Loa Falkman (1995) · Max von Sydow (1996) · Göran Stangertz (1997) · Krister Henriksson (1998) · Björn Kjellman (1999)
2000–2019
Kjell Bergqvist (2000) · Sven Wollter (2001) · Michael Nyqvist (2002) · Jonas Karlsson (2003) · Robert Gustafsson (2004) · Krister Henriksson (2005) · Gustaf Skarsgård (2006) · Michael Segerström (2007) · Mikael Persbrandt (2008) · Claes Ljungmark (2009) · Joel Kinnaman (2010) · Sven-Bertil Taube (2011) · Johannes Brost (2012) · Mikael Persbrandt (2013) · Sverrir Gudnason (2014) · Rolf Lassgård (2015) · Anders Mossling (2016) · Fares Fares (2017) · Joakim Sällquist (2018) · Levan Gelbakhiani (2019)
2020–
Uje Brandelius (2020) · Jonas Karlsson (2021) · Granit Rushiti (2022) · Joel Spira (2023)
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Jonas_Karlsson_(skådespelare)&oldid=54558916”