Jonas Wenström

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Jonas Wenström.
En dynamo, "Wenströms patent", står i Västanfors gamla kraftstation.

Jonas Wenström, född 4 augusti 1855 i Hällefors, Örebro län, död 22 december 1893 i Västerås, var en svensk ingenjör och uppfinnare. [1][2]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Jonas Wenström var son till ingenjören i Hällefors, Wilhelm Wenström, och dennes hustru Maria Ursilia von Zweigbergk. Som barn drabbades Jonas Wenström av rakit, en sjukdom som orsakas av brist på D-vitamin och gör skelettet mjukt. Rakiten invalidiserade Wenström för livet. Efter universitetsstudier i Uppsala och Oslo (då Kristiania) gjorde han flera utländska studieresor, bland annat till Frankfurt, Paris, London och Pittsburgh, Pennsylvania, USA. Karriären som uppfinnare startade med mjölkseparatorer och tröskverk, men leddes sedan över på hans kommande huvudområde, elektroteknik. Han var nära att förekomma Thomas Edison med en glödlampa 1880.[3]

I samband med ett försöksprojekt med belysning genererad av en engelsk Brushdynamo 1881 träffade grosshandlaren Ludvig Fredholm (1830–1891) civilingenjören Göran Wenström (1857–1927). Denne var yngre bror till Jonas Wenström som utvecklat en egen dynamokonstruktion och han blev snart involverad i projektet. Man övergav strax den engelska dynamomaskinen till fördel för Jonas Wenströms egen och 1882 patenterades konstruktionen. Den egna konstruktionen provkördes först i Örebro kvarn. Den 17 januari 1883, konstituerades Elektriska Aktiebolaget i Stockholm – det blivande ASEA. Här kom Jonas Wenström att göra sin mest kända insats, nämligen utvecklingen av trefassystemet för högspänd växelström.[4]

De båda strömslagen – likström och växelström – hade olika fördelar: likström kunde driva motorer, och växelström kunde transformeras från lågspänning till högspänning för att möjliggöra eltransport över längre sträckor. Men växelström kunde inte driva motorer. Lösningen på detta problem kom att formuleras nästan samtidigt 1890 av Jonas Wenström och ingenjören Michael von Dolivo-Dobrowolsky. Den innebar att man med tre växelströmsmatade ledningar i stället för två kunde skapa ett roterande magnetflöde i en elmotor och därmed en rotationsrörelse. I Sverige tillämpades principen första gången 1893, samma år som Jonas Wenström avled, endast 38 år gammal, vid en energiöverföring från Hällsjön till Grängesberg, en sträcka på 14 km. Uppfinningen av Jonas Wenström lade grunden för det blivande storföretaget ASEA, senare ABB. [5]

En staty av honom är uppförd utanför ingången till Rudbecksskolan i Örebro, statyn är i folkmun kallad "trefasgubben". Wenströmska gymnasiet i Västerås är uppkallat efter honom. En väg i Finspång i Östergötland har blivit uppkallad efter honom och likaså en gata i stadsdelen Hammarby i Västerås (Jonas Wenströms gata).

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Jonas Wenström, Välkänt och okänt: Eriksson, Sture och Industrihistoriska föreningen i Västerås: Västerås, 2013, Edita Västra Aros Tryckeri AB, ISBN 978-91-637-4080-0.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bra Böckers lexikon
  2. ^ Nationalencyklopedin 2009
  3. ^ http://www.tekniskamuseet.se/1/497.html Tekniska museet
  4. ^ http://www.foretagsamheten.se/Svenska-foretag/Foretag/Asea/ Företagsamheten - 2008 Svenskt Näringsliv
  5. ^ http://www.dn.se/blogg/historiens100viktigastesvenskar/2009/04/16/36-jonas-wenstrom-uppfinnare-18551893-2670 DN - Historiens 100 viktigaste svenskar

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]