Jordhus
 |
Den här artikeln har källor, men verifierbarheten är svår att bekräfta eftersom fotnoter i princip saknas. (2013-01) Hjälp gärna till med att lägga till fotnoter om du kan, eller diskutera frågan på diskussionssidan. Material som inte verifieras kan tas bort. |
Jordhus (piséhus) är byggnader uppförda med väggar av packad (stampad) jord, eller lerblandad jord. Man skiljer på hus uppförda med kalk som bindemedel (så kallade stöphus) och hus konstruerade med obränt ler som bindemedel. Jordhus, med undantag av de så kallade stöphusen, kan betraktas som hus uppförda med minimal belastning på miljön både vad gäller material- och energiförbrukning.
Innehåll |
Egenskaper [redigera]
Stamphus kan göras flera våningar höga och behöver inget regelverk för att bära tak och golv om byggnaden uppföres på ett korrekt sätt. På grund av att jord har dålig isolationsförmåga kommer stamphus ofta att ha tjocka väggar om ingen annan isolering används. Väggtjocklekar på 60 cm är tillräckligt för att kunna bära exempelvis ett tak men då krävs isolering. Vid 90 cm väggtjocklek erhålls tillräcklig isolationsförmåga för svenskt klimat, åtminstone i södra Sverige. Stamphus betraktas ofta som hus med mycket gott inomhusklimat. Vid kallt väder lagrar stampshusväggarna mycket värme och på sommaren är det ofta svalt och behagligt.
Största gruppen[1] svenska jordhus finns i Steninge kyrkby varav flera är nybyggda.[2]
Tillverkning [redigera]
Byggnades väggar uppförs genom att jord hälles i speciella formar och stampas mycket hårt, med handkraft eller med maskinell hjälp. Formarna flyttas runt om byggnaden och förflyttas successivt uppåt tills väggens fulla höjd erhållits. Dörr- och fönsteröppningar skapas genom att kraftiga brädor placeras i överkanten av öppningarna.
Litteratur [redigera]
Lars Allan Palmgrens avhandling Svenska jordhus med lera eller kalk 1750-1950 som innehåller omfattande referenser.
