Jordlöpare

	Jordlöpare
	Carabus auratus
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Leddjur; Arthropoda
Klass	Insekter; Insecta
Ordning	Skalbaggar; Coleoptera
Underordning	Rovskalbaggar; Adephaga
Familj	Jordlöpare; Carabidae
Vetenskapligt namn
	§ Carabidae
Auktor	Latreille, 1802
Underfamiljer och släkten (urval)
	Amblytelinae (omtvistad); Apotominae; Brachininae Bombarderbaggar Brachinus; ; Broscinae Broscus; ; Carabinae Larvmördare Calosoma; Carabus; Cychrus; ; Cicindelinae (omtvistad) Sandjägare Cicindela; ; Cicindinae; Elaphrinae Elaphrus; ; Harpalinae Abax; Agonum; Amara; Badister; Chlaenius; Dromius; Harpalus; Lebia; Odacantha; Panagaeus; Pterostichus; ; Hiletinae; Loricerinae; Melaeninae; Migadopinae; Nebriinae (omtvistad) Leistus; Nebria; Notiophilus; ; Nototylinae; Omophroninae Omophron; ; Paussinae; Promecognathinae; Psydrinae; Scaritinae Dyschirius; ; Siagoninae; Trechinae;
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Jordlöpare (Carabidae) är en mycket artrik familj inom ordningen skalbaggar. I världen känner man till fler än 30 000 arter. I Sverige finns omkring 360 arter.

Utseende

De karaktäriseras av sina långa ben, specialiserade för löpning, och långa, smala antenner.

Jordlöparna varierar starkt i storlek; från 2 till 40 mm. Färgerna är i regel mörka, ibland metallglänsande. Flera av de största arterna (speciellt inom släktet Carabus) saknar flygvingar.

En intressant egenskap bland vissa jordlöpare är den så kallade vingdimorfismen (förekommer bland annat hos släktet Pterostichus). Detta innebär att det i samma art kan finnas både kort- och långvingade individer. Vingdimorfismen styrs genetiskt, och har varit till stor nytta för forskare (exempelvis Lindroth) som undersökt jordlöpares spridning. Dominerar den kortvingade formen i ett område, är det troligt att arten ifråga har funnits där under lång tid; de långvingade har ju lättare att sprida sig.

Vanor

Jordlöparna är generellt mycket snabba för sin storlek. För vissa arter har man uppmätt hastigheter uppåt 8 kilometer i timmen.^{[källa behövs]} De flesta jordlöpare tar rov; det är dock endast ett mindre antal, då speciellt bland de största arterna, som kan betraktas som rena rovdjur (maskar, andra insekter, snäckor). De flesta tar även växtföda. Vissa, särskilt bland de små arterna, är rena växtätare.

Bland de så kallade larvmördarna (släktet Calosoma) finns det dock arter som har använts inom biologisk bekämpning på grund av sin stora aptit på larver, skadliga för skogsnäringen. Jordlöparen äter även fästingar med god aptit.

De flesta jordlöpare är kvälls- eller nattdjur, även om dagaktiva arter också förekommer.

Referenser

Carl H. Lindroth 1967, Biologi 7:Entomologi, Almqvist & Wiksell
B-O Landin 1970, Fältfauna / Insekter 2:1, Natur och Kultur

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Jordlöpare.
Bilder & media