Jordrök

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Jordrök
Fumaria officinalis01.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Ranunkelordningen
Ranunculales
Familj Vallmoväxter
Papaveraceae
Släkte Jordrökar
Fumaria
Art Jordrök
F. officinalis
Vetenskapligt namn
§ Fumaria officinalis
Auktor L., 1753
Hitta fler artiklar om växter med

Jordrök (Fumaria officinalis) är en av de vanligare ettåriga växter som nästlar sig in i trädgårdsland och åkrar. Den är en sommargroende, blågrön (och något daggblå) och snabbväxande ört. Från en kort, svag pålrot stiger det slaka, saftiga och spröda örtståndet upp till några decimeters höjd.

Stjälken har inte tillräcklig stadga för att hålla sig upprätt under belastningen av det utspärrade grenverket och de rikliga blomställningarna. Till sitt växtsätt är jordröken därför en liten lian, för den klättrar: den håller sig under sin tillväxt upprätt genom bladklängen, nämligen bladens och småbladens skaft. Dessa är retliga och slår små bukter kring de föremål, som de kommer i kontakt med, till exempel gräsblad och grässtrån, så att hela örtståndet bildar en hoptrasslad härva. Den rikliga blomningen med små prydliga, bjärt tvåfärgade blommor pågår hela sommaren och in på hösten.

Arten är spridd ända upp till Finnmarken i Norge, Lappland och mellersta Finland. Ofta ses den blandad med en annan rikligt förekommande samart, blek jordrök, vars utseende skiljer sig genom mera blågrått örtstånd och mindre och blekare blomkrona.

Blomman liknar nunneörts, men har inte en lång sporre utan i dess ställe finns en kort honungspung.

Frukten är en liten rundad nöt.

Fumaria-arterna användes förr som medicinalväxter och ansågs något magstärkande och blodrenande, till exempel mot leversjukdomar och utslag. Om man tuggar den saftiga örten, smakar den först saltaktig, men sedan mycket besk (därav namnet "gallgräs"). Den friska roten, sådan den drages upp ur jorden, har en vidrigt frän, kvävande lukt, ett förhållande, som rättfärdigar namnen "jordrök" och "fumaria" (fumus, rök). Vid början av 1800-talet var dess svenska namn Apteks-Fumar, med Jordrök, Åkerrök och Gallgräs som alternativnamn[1].

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ J.W.Palmstruch, Svensk Botanik, första bandet, andra upplagan, Stockholm 1815. Tillgänglig på Archive.org

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Jordrök