Joséphine Baker

Från Wikipedia
Joséphine (Josephine) Baker
Joséphine Baker i sin berömda banankjol (1927).
FöddFreda Josephine McDonald
3 juni 1906
Saint Louis, Missouri, USA[1][2]
Död12 april 1975 (68 år)
Paris, Frankrike
MedborgarskapUSA, Frankrike (1937–)
Yrke/uppdragdansare, sångare, skådespelare, medborgarrättskämpe (1955–1968), spion
År som aktiv1921–1975
ArbetsgivareColumbia, Mercury, RCA Victor (skivbolag)
Känd förtidig afro-amerikansk scenartist, banankjolen
Stilkabaret, music hall, fransk pop/chanson, fransk jazz
MakeWillie Wells (1918–1919?),
Willie Baker (1921–1922?),
Jean Lion (1937–?),
Jo Bouillon (1947–?)
PartnerRobert Brady
Barn12 (alla adopterade)
Webbplats
Josephine Baker profile

Freda Josephine McDonald, mer känd under artistnamnet Joséphine Baker (tidigare Josephine Baker), född 3 juni 1906 i Saint Louis, Missouri, död 12 april 1975 i Paris, Frankrike, var en fransk-amerikansk dansös, sångerska och varietéartist. Hon anges ofta som den första afro-amerikanska scenartisten som nått stjärnstatus. 1937 erhöll hon franskt medborgarskap.[3]

Biografi

Tidig karriär

Freda Josephine McDonald föddes 3 juni 1906 i Saint Louis, Missouri. Hon vann sin första danstävling vid 14 års ålder. Namnet Baker fick hon, 15 år gammal, genom sitt andra giftermål med en Willie Baker 1921. Trots att de snart skildes behöll hon efternamnet som artistnamn, eftersom hon vid den tiden börjat bli känd. Hon gjorde sin karriär som scenartist dels i USA men framför allt i Frankrike.[4]

Joséphine Baker, fotograferad av Carl Van Vechten, 1949.

I Frankrike debuterade hon den 2 oktober 1925 i Music-hall Champs-Elysées och fick uppmärksamhet för sin erotiska dans, vilken hon framförde nästan helt avklädd. Hennes mest kända sång är "J'ai deux amours" (1931), syftande på hennes båda hemländer USA respektive Frankrike. Joséphine Baker blev fransk medborgare 1937. Hennes mest kända scenkostym är den som hon debuterade med i föreställningen La Folie du jour (1926), där hon dansade i princip endast iförd en kjol av gula plyschbananer[5] klädda med strass. Banankostymen återkom senare vid ett flertal tillfällen.[6]

Familjeliv

Då Joséphine Baker efter ett missfall inte kunde få barn började hon att tillsammans med sin make Jo Bouillon i stället adoptera barn från olika världsdelar. I början av 60-talet lämnade maken henne, men Baker fortsatte att under sina turnéer runt om i världen hämta hem barn till det som hon kallade sin "regnbågsfamilj". Slutligen hade hon tolv adoptivbarn. På 1940-talet köpte Joséphine Baker godset "Les Milandes" i Frankrike. Där bodde hon fram till våren 1969, då hon inte längre hade råd att behålla det och tillsammans med sina tolv adoptivbarn blev bostadslös i ett drygt års tid. Efter en succéshow i Monaco ordnade furstinnan Grace av Monaco en villa strax utanför Monte Carlo där Baker och barnen fick bo under resten av sina liv.[7]

Aktivism

Joséphine Baker kämpade mot rasism och ville med sin "regnbågsfamilj" visa att människor av olika raser kunde leva tillsammans som bröder och systrar. Hon stödde den amerikanska medborgarrättsrörelsen och höll många offentliga tal, bl.a. på Fisk University i Nashville, Tennessee, där hon föreläste om "France, North Africa and the Equality of the Races in France".[8] Hon samarbetade med amerikanska NAACP (National Association for the Advancement of Colored People) till den grad att medborgarrättsorganisationen utsåg söndagen den 20 maj 1951 till “Josephine Baker Day”. 1961 var Baker den enda kvinnan som höll ett officiellt tal under den nationella demonstrationen, Marschen till Washington för arbete och frihet, tillsammans med Martin Luther King. Efter mordet på Martin Luther King frågade Kings änka och medborgarrättsaktivisten Coretta Scott King om Baker ville ta över ledarskapsrollen inom medborgarrättsrörelsen i USA. Baker tackade nej och förklarade att “hennes barn var för unga för att förlora sin mamma”.[9]

Relationer

Baker har publicerat memoarer i vilka hon påstår sig ha haft en affär med dåvarande svenske kronprinsen Gustaf Adolf. Detta är dock inte bekräftat.[10] Baker gifte sig fyra gånger. Hennes son Jean-Claude Baker beskrev sin mor som bisexuell. Hon hade många relationer med kvinnor och män, bl.a. med den mexikanska konstnären Frida Kahlo.[11]

Filmografi

Referenser

  1. ^ ”Josephine Baker (Freda McDonald) Native of St. Louis, Missouri”. http://blackmissouri.com/digest/josephine-baker-freda-mcdonald-native-of-st-louis-missouri.html. Läst 6 mars 2009. 
  2. ^ ”V & A - About Art Deco - Josephine Baker” (på engelska). Victoria and Albert Museum. http://www.vam.ac.uk/vastatic/microsites/1157_art_deco/about. Läst 15 juli 2013. 
  3. ^ ”Biography”. official site of Josephine Baker. © Josephine Baker Estate c/o CMG Worldwide, Inc. http://www.cmgww.com/stars/baker/about/biography.html. Läst 15 juli 2013. 
  4. ^ Corbett, Katharine T. (1999). In Her Place: A Guide to St. Louis Women's History. MO: Missouri History Museum. ISBN 1-883982-30-8, 
  5. ^ Sexualpolitiska nyckeltexter, sid 293. Leopard förlag, 2015. Läst 17 november 2016.
  6. ^ ”The official site of Josephine Baker”. http://www.cmgww.com/stars/baker/about/biography.html. Läst 27 juli 2016. 
  7. ^ ”The official site of Josephine Baker”. http://www.cmgww.com/stars/baker/about/biography.html. Läst 27 juli 2016. 
  8. ^ Rose, Phyllis (1989). Jazz Cleopatra: Josephine Baker in her time.. ISBN 0-385-24891-1 
  9. ^ Baker, Josephine; Bouillon, Joe (1977). Josephine (First ed.). Harper & Row. ISBN ISBN 0-06-010212-8 
  10. ^ Persson, Åke, red (2011). ”Vem var Josephine Baker?”. Levande Historia (nr 6): sid. 11. 
  11. ^ Garber, Marjorie (2000). Bisexuality and the Eroticism of Everyday Life. Routledge. ISBN 978-0415926614 

Externa länkar