Joséphine de Beauharnais

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För kamégarnityret som bär hennes namn se Svenska kungahusets smycken
Joséphine de Beauharnais som kejsarinna
Joséphine de Beauharnais porträtterad av François Gérard.
Kröningen av Joséphine
Joséphines skilsmässa, Henri-Frédéric Schopin.

Joséphine de Beauharnais (flicknamn Marie Josèphe Rose Tascher de la Pagerie), född 23 juni 1763 i Les Trois-Îlets, Martinique, död 29 maj 1814 på slottet Malmaison utanför Paris, var en fransk kejsarinna. Hon var gift 1779-1794 med vicomte Alexandre de Beauharnais (17601794) och med Napoleon I 1796-1809.

Hon fick två barn i första äktenskapet: Eugène de Beauharnais (1781-1824) och Hortense de Beauharnais (1783-1837). Hon var farmor till Josefina av Leuchtenberg, som genom sitt äktenskap med Oscar I blev drottning av Sverige och Norge.

Tidigt liv[redigera | redigera wikitext]

Joséphine de Beauharnais var dotter till Joseph-Gaspard de Tascher de La Pagerie (1735-1791), chevalier, seigneur de La Pagerie, och Rose-Claire des Vergers de Sannois (1736-1807); hennes far var en adlig plantageägare på Martinique och tillhörde en fransk släkt som utvandrat till Västindien i början på 1700-talet. Joseph-Gaspard var son till Gaspard-Joseph de Tascher de La Pagerie (1705-1767) och Marie Françoise Bourreau de la Chevalerie (född 1709).

År 1779 gifte hon sig med adelsmannen vicomte Alexandre de Beauharnais. Äktenskapet hade arrangerats på förslag av Joséphines faster Edmée de Beauharnais, som var livslång sambo med Alexandres far och ville försäkra sig om fortsatt ekonomiskt stöd även efter dennes död. Äktenskapet var initialt lyckligt, men blev snart alltmer ansträngt. Orsaken var Alexandres otrohet, medan Joséphine sällan tilläts delta i sällskapslivet på grund av sina provinsiella vanor. Alexandre misslyckades med sin ambition att göra karriär inom det franska hovet; han slösade bort större delen av hennes egendom. År 1784 besökte Alexandre Martinique, och begärde vid sin hemkomst separation och krävde att Joséphine skulle flytta till ett kloster. Han påstod sig ha hört att hon hade haft kärleksaffärer på Martinique. Joséphine fick dock stöd av Alexandres familj och lade på eget initiativ och med deras stöd in en begäran om formell separation. Hon fick 1785 separation med underhåll som den oskyldiga parten.

Joséphine bodde under denna tid i ett kloster, men inte ett fängelsekloster utan en bekväm tillflykt för kvinnor i samma situation, ofta från överklassen. Hon lärde bland annat känna Bathilde av Orléans, och lärde sig under denna tid att uppträda fashionabelt. Hon flyttade sedan till sin svärfar i Fontainebleau. Under denna tid ska hon ha umgåtts vid hovet: hon blev aldrig formellt presenterad eftersom hennes titel inte var fin nog, men hon fick tillstånd att följa med under den kungliga jakten som hovet företog sig under sin regelbundna vistelse i staden och delta vid de champagnepicknickar som hörde till. 1788 reste hon till Martinique där hon tillbringade två år innan hon 1790 återvände till Frankrike efter att uppror hade brutit ut på ön som hotade hennes liv. 31 augusti 1790 utbröt ett slavuppror i Saint Pierre på Martinique som spred sig till Fort-Royal. Josephines farbror hamnkommendanten blev tagen som gisslan av slavarna, som också erövrade fortet och avlossade kanoner mot guvernörens residens. En kanonkula landade vid fötterna framför Josephine, som just då promenerade i guvernörsparken med sin dotter, och uppskrämda av detta flydde de på ett erbjudande av en kapten ombord på en fregatt, och lämnade ön direkt.

Hennes make var då i tjänst i den franska armén och hade en plats i den nya regeringen. Alexandre de Beauharnais blev avrättad 1794 under franska revolutionen anklagad för tjänstefel i sin militära yrkesutövning. Joséphine anklagades för att vara rojalist, trots att hon försökt göra motsatt intryck genom att placera sin son som lärling hos en snickare, och fick tillbringa en tid i fängelse. Hon frigavs ur fängelset med hjälp av sin vän, Thérésa Tallien.

Äktenskapet med Napoleon[redigera | redigera wikitext]

Efter sitt frisläppande kom Joséphine att bli en av de ledande inom societeten i Paris. Joséhine var en av de tre centralfigurerna inom direktoirtidens Parissocietet tillsammans med Thérésa Tallien och Fortunée Hamelin. De ansågs utgöra förebilder för den nya tidens ideal och blev de modeikoner som lanserade det s.k. grekiska modet: de klänningar utan midja som senare blev empirmodet. Hon hade under denna tid ett förhållande med politikern Alexander Barras, som betalade hennes bostad, eftersom underhållet från hennes mor på Martinique hade svårt att komma fram. Huruvida hon var prostituerad under denna tid är en tolkningsfråga.

Napoleon blev redan vid deras första möte fullkomligt betagen av den vackra Joséphine, och de gifte sig borgerligt den 9 mars 1796. Under sin bortovaro, i krig i Italien och på fälttåg i Egypten, skrev Napoleon glödande kärleksbrev till henne. Joséphine själv var inte förälskad i honom, och avböjde att följa med honom på hans uppdrag; hennes verkliga kärleksintresse under denna tid var Hippolyte Charles, med vilken hon då hade en relation. Hennes förhållande till hans familj var dålig.

Konsulatet och kejsardömet[redigera | redigera wikitext]

Då Napoleon 1799 tog makten som förste konsul förväntades hon uppfylla representativa plikter som första dam, något hon till allmän belåtenhet ska ha fullföljt med lätthet och charm. Hon tilldelades direkt vid maktövertagandet hovdamer och förväntades representera som en drottning: närvara vid officiella ceremonier, ta emot ambassadörer och supplikanter, utöva patronatskap och ge sitt stöd till välgörenhet. Joséphine deltog aldrig i politiska frågor på eget initiativ. Under konsulatets första år deltog hon dock på Napoleons önskan i projektet att lösa emigrantproblemet. Napoleon ville avsluta problemet med de rojalister och f.d. aristokrater som hade flytt utomlands under revolutionen, men han ville undvika att välkomna dem tillbaka själv för att inte stöta sig med allmänheten. Därför bad han Josephine att genom sina kontakter med aristokratin göra det känt att hon kunde förmå Napoleon att stryka emigranter från emigrantlistan och därmed göra det möjligt för dem att återvända från exilen, återfå den egendom som inte hade sålts och få en plats i den nya administrationen och armén. Hon fullföljde uppdraget med stor framgång: supplikanterna tog kontakt med henne, och hon gav med Napoleons stöd myndigheterna order att stryka tusentals människor från listan: år 1801 hade över 40.000 personer återvänt med denna taktik. Detta har kallats "Joséphine-strategin".

Joséphine kröntes till Frankrikes kejsarinna den 2 december 1804. Hon kröntes egenhändigt av Napoleon. Kort förut hade hon på inrådan av påven ingått en andra vigselceremoni med Napoleon, denna gång en kyrklig. Joséphine, som var rojalist, hade aldrig velat bli kejsarinna utan tvärtom vädjat till Napoleon att inte "göra sig till kung". Introduktionen av monarki gjorde att hon ständigt började frukta skilsmässa, eftersom en monarki förutsatte en tronarvinge.

Av sina samtida beskrivs Joséphine som livsbejakande och godhjärtad, som en som aldrig tvekade att hjälpa de nödlidande i samhället, men även som fåfäng och slösaktig. Hon understödde konstnärer och gav frikostigt till en mängd välgörenhetsprojekt, särskilt sådana som stödde kvinnor och barn. Hon var populär och omtyckt bland allmänheten, där hon var känd för sin vänlighet, och vid hovet, där hon aldrig blandade sig i politik och höll sig utanför alla konflikter. Till skillnad från sin föregångare Marie Antoinette hade Josephine inget separat hov: hennes eget hov var under Napoleons översyn, och hennes tillvaro var hårt kontrollerad.

Hon tilläts ingen personlig frihet för att Napoleon ville förhindra varje misstanke om skandal, och hon övervakades med ett strängt schema som reglerade hennes dagar. I sina egna brev klagade hon över sin övervakade tillvaro. Hennes nöje var hennes personliga egendom Malmaison : hennes botaniska trädgård där var berömd under hennes livstid, och hennes intresse för botanik uppriktigt. Hon hade första valet då skeppet förde med sig utländska plantor, och vidarebefordrade sedan dessa till museer och offentliga institutioner. Relationen till Napoleon förbättrades, och hon tros ha börjat älska honom vid slutet av deras äktenskap. Hon plågades av hans otrohet, men vågade inte låtsas om det för att inte öka risken för skilsmässa. En skilsmässa föreslogs för först gången 1807, men lades den gången ned.

Senare liv[redigera | redigera wikitext]

Äktenskapet upplöstes 10 januari 1810, eftersom Joséphine inte kunde föda den arvinge som Napoleon så hett önskade; hon hade blivit steril efter ett fall i en trappa. Den första tanken hade varit att adoptera hennes dotterson, som också var Napoleons brorson, men Napoleons bror Louis hade vägrat tillåta en adoption. Genom de utomäktenskapliga barn Napoleon fick insåg han också att steriliteten låg på hennes sida.

Hon fick behålla sin titel som kejsarinna och bosatte sig på slottet Malmaison utanför Paris. De första två åren efter skilsmässan bodde hon på slottet Navarra i Normandie; hon hade vid skilsmässan också fått titeln hertiginna av Navarra. Vid Malmaison lät hon en berömd trädgårdsmästare, Dupont, anlägga en rosengård som hon genom sin ställning kunde skaffa rosor till från hela Europa. Vid Malmaison påbörjades ett rosförädlingarbete som blev av vikt, och några rossorter som ännu odlas kommer härifrån. Även efter deras skilsmässa fortsatte Napoleon att träffa Joséphine då och då - det sägs att hon var hans livs stora kärlek.

Vid Napoleons fall 1814 flydde hon tillfälligt till slottet Navarra i Normandie under en tid, men återvände snart för att ta emot segrarna och säkra ekonomin för sig själv och sina barn. Hon gjorde succé bland de segrande arméernas befälhavare.

Joséphine avled i sviterna efter en svår förkylning. Hon ådrog sig denna under en fest för den ryske tsaren Alexander I på Malmaison, när hon underlät att bära en sjal över sina nakna axlar då hon promenerade runt med den ryske tsaren i slottsparken.

Barn. 1. Eugène de Beauharnais (1781-1824) 2. Hortense de Beauharnais (1783-1837)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från franskspråkiga Wikipedia


Företrädare:
Ny titel
(med titeln drottning: Marie Antoinette)
Kejsarinna av Frankrike (ej regent)
18041809
Efterträdare:
Marie Louise av Österrike