Josef Škvorecký

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Josef Skvorecky)
Josef Škvorecký
Josef Škvorecký, 2004.
Född27 september 1924[1][2][3]
Náchod[4][5], Tjeckien
Död3 januari 2012[6][1][2] (87 år)
Toronto[7], Kanada
Andra namnJ. Mnata, Errol, Josef Pepýt, Josef Vala, Vladimíra, Vlastimila, Burke, Mary Novak, J.Š. och Josef Benda
Medborgare iTjeckien och Kanada
Utbildad vidUniversity of California, Berkeley
Karlsuniversitetet
SysselsättningFörfattare[5], poet[8][5], prosaist[8], litteraturkritiker[8][5], förläggare[8][5], språkvetare, översättare[8][5], redaktör[5]
ArbetsgivareUniversity of Toronto
MakaZdena Salivarová
Utmärkelser
Guggenheimstipendiet (1980)[9]
Neustadtpriset (1980)[10]
Governor General's Award för engelskspråkig skönlitteratur (1984)
Hedersmedborgare i Prag (1990)
Kommendör av Vita lejonets orden (1990)
Arthur Ellis Award (1990)
Hedersdoktor vid Masarykuniversitetet (1991)[11]
Jaroslav Seifert-priset (2004)
Riddare av Arts et Lettres-orden
Medlem i Kanadaorden
Fellow of the Royal Society of Canada
Toronto Book Awards
Namnteckning
Redigera Wikidata

Josef Škvorecký, född 27 september 1924 i Náchod, Hradec Králové, död 3 januari 2012 i Toronto, Ontario, var en tjeckisk författare och förläggare, sedan 1969 bosatt i Kanada.

Škvorecký tog 1943 examen från Reálné gymnasium i Náchod. Under andra världskriget var han under två år tvångskommenderad till arbete i Metallbauwerke Zimmermann und Schling i Náchod.

Efter krigsslutet studerade Škvorecký medicin vid Karlsuniversitetet i Prag. Efter en termin lämnade han medicinstudierna för att i stället ägna sig åt att studera engelska och filosofi. Škvorecký disputerade 1951 på en avhandling med titeln Thomas Paine a jeho vztah k dnešku (ung. Thomas Paine och dennes förhållande till nutiden), varpå han inkallades till tvåårig militärtjänstgöring vid pansartrupperna.

På 1950-talet arbetade Škvorecký som lärare, översättare och redaktör. Under den tiden skrev Škvorecký även ett antal romaner, bland annat Konec nylonového věku (engelsk titel: The End of the Nylon Age) och Zbabělci (engelsk titel: The Cowards). När de publicerades 1956-1958 förbjöds de av kommunistpartiet, som ansåg att Škvoreckýs demokratiska ideal var en utmaning mot den socialistiska regimen.

Efter Pragvåren och Sovjetunionens slutliga invasion av Tjeckoslovakien 1968 flydde Škvorecký och hans fru, Zdena Salivarová, till Kanada.

1971 grundade paret Škvorecký ’68 Publishers, som under de nästkommande tjugo åren publicerade förbjudna tjeckiska och slovakiska böcker. Därigenom gavs dissidenter som Václav Havel, Milan Kundera, och Ludvík Vaculík, möjlighet att nå en publik, men även andra, som den bortgångne, tjeckiske surrealisten Jindřich Heisler som en gång gömde sig undan Gestapo i Prag och därefter valde att lämna landet redan 1947 för att undkomma stalinismens likriktning. 1990 fick Škvorecký och hans fru Vita lejonets orden av president Václav Havel för sitt förlagsarbete.

Bibliografi (utgivet på svenska)[redigera | redigera wikitext]

  • Lejonungen 1978
  • Saxofonen 1980
  • Dannys förlorade ungdom 1986

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Discogs, Josef Škvorecký, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Brockhaus Enzyklopädie, Josef Škvorecký, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Evidence zájmových osob StB, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c d e f g] Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  6. ^ Czech dissident, celebrated author Josef Skvorecky..., läs online, läst: 16 oktober 2012.[källa från Wikidata]
  7. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b c d e] Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 15 maj 2020.[källa från Wikidata]
  9. ^ josef-skvorecky.[källa från Wikidata]
  10. ^ läs online, www.neustadtprize.org, läst: 5 juli 2022.[källa från Wikidata]
  11. ^ läs online, www.muni.cz.[källa från Wikidata]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]