Joseph Gallieni

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Joseph Gallieni
Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Joseph Gallieni.

Joseph Simon Gallieni, född 24 april 1849 i Saint-Beat i Haute-Garonne, död 27 maj 1916, var en fransk militär och minister under första världskriget.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Gallieni deltog i tysk-franska kriget 1870-71. Han utnämndes till löjtnant 1873 och kapten 1878. Han skickades till Afrika och deltog i koloniala expeditioner.

Efter tjänstgöring på Martinique utsågs Gallieni till guvernör i Franska Sudan, där han slog ner ett sudanesiskt uppror. Åren 1892-96 var han divisionschef i Franska Indokina och därefter guvernör på Madagaskar till 1905.

1906 blev han arméchef och 1908 inspektör för kolonialtrupperna och medlem av högsta krigsrådet.[1]

Gallieni var påtänkt som chef för generalsstaben 1911, men avböjde till förmån för Joseph Joffre på grund av hög ålder och svag hälsa.

Första världskriget[redigera | redigera wikitext]

Galliene pensionerades i april 1914, men återkallads i tjänst i augusti för att 26/8 bli militärguvernör i Paris under den kritiska tid då staden hotades av de Tyska trupperna. 1 September ställdes 6:e armén under hans befäl, och tillsammans med andra delar av Paris garnison bidrog han verksamt till de franska framgångarna i slaget vid Marne 6-11 september.[1] Joffre höll distans till Gallieni för att inte hans inflytande skulle bli för stort. Många anser dock att Gallienis energi och förutseende spelat en stor roll i segern vid Marne, som räddade Paris.

Gallieni såg en möjlighet att med den nyuppsatta sjätte armén anfalla flanken på den tyska första armén när den svängde österut tidigt i september. Under slaget inträffade den berömda trupptransporten när Paris taxibilar körde reserver från Paris till fronten. Vid åsynen av detta yttrade Gallieni de ofta citerade orden: "Eh bien, voilà au moins qui n'est pas banal!" ("Nåja, här har vi i ändå något ovanligt!"). Denna troligen första stora motoriserade truppinsats hade stor betydelse för slagets utgång. Störst ära för segern fick emellertid Joffre.

Gallieni blev krigsminister i oktober 1915 men avgick av hälsoskäl i mars 1916. Samarbetet med Joffre var konfliktfyllt, speciellt angående Verdun. Hans hälsa återhämtade sig inte och Joseph Gallieni dog i maj 1916. Postumt utsågs han till Marskalk av Frankrike 1921.

Gallieni har bland annat författat Trois colonnes au Tonkin 1894-95 (1899), Neuf ans à Madagascar (1907) och Mémoires du général Galliéni; défense de Paris (1920, utgiven av hans efterlevande).[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Svensk uppslagsbok, Malmö 1932