Joseph Lebeau

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Joseph Lebeau

Jean Louis Joseph Lebeau, född 3 januari 1794, död 19 mars 1865, var en belgisk politiker (liberal).[1]

Lebeau blev 1819 advokat i Liége och deltog 1824 i bildandet av den "nationella associationen" mellan liberala och katoliker med syfte att frigöra Belgien från Nederländerna. Efter revolutionen 1830 blev Lebeau medlem av nationalkongressen och verkade 1831, som utrikesminister, kraftigt för att prins Leopold av Sachsen-Coburg skulle väljas till Belgiens konung. Det var Lebeau som i denna fråga ledde förhandlingarna med stormakterna och i kongressen genomdrev att "de 18 artiklarna" antogs. 1832-1834 var han justitieminister, utnämndes 1838 till guvernör i provinsen Namur. 1840 övertog han åter utrikesministerportföljen och var från 18 april 1840 premiärminister, men tvingades 13 april 1841 av klerikalerna att avgå. Han fortsatte dock att framföra de liberala grundsatserna i pressen och andra kammaren.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lebeau, Jean Louis Joseph i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1911)


Företrädare:
Barthélémy de Theux de Meylandt
Belgiens premiärminister
1840-1841
Efterträdare:
Jean-Baptiste Nothomb