Jugoslaviska folkarmén

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Jugoslaviska folkets armé)
Hoppa till: navigering, sök
Jugoslaviska folkarmén
Logo of the JNA.svg
JNA-emblemet
Datum 1945-1992
Land  Jugoslavien
Typ Armé
Högkvarter Belgrad, Serbien, Jugoslavien
Militära grader i den jugoslaviska folkarmén.

Jugoslaviska folkarmén (Југословенска Hародна Aрмија, Jugoslovenska Narodna Armija, JNA) var Socialistiska Federativa Republiken Jugoslaviens (SFRJ:s) armé. JNA bildades av jugoslaviska partisaner 21 december 1941 i en liten stad som heter Rudo (nuvarande Bosnien och Hercegovina). Den 22 december 1941 attackerade 1. proletära brigaden den tyska ockupationsmakten i Jugoslavien och den dagen firades som Arméns dag i det forna Jugoslavien. Den högsta rang som man kunde uppnå i JNA var marskalk, denna grad bar Jugoslaviens president Josip Broz Tito från den 19 november 1943 till sin död 4 maj 1980.

JNA upplöstes i takt med att Slovenien, Kroatien samt Bosnien och Hercegovina förklarade sig självständiga stater i början av 1990-talet. Det som blev kvar av JNA var soldater från Serbien och Montenegro. Efter 1992 ingick Serbien och Montenegro en union och hade en gemensam armé fram till 2006 då länderna gick skilda vägar. Numera har alla sex länder som ingick i det f.d. Jugoslavien sin egen armé.

Organisation[redigera | redigera wikitext]

JNA:s tre vapengrenar utgjordes av armén, flottan och flygvapnet. Den var organiserade i fyra militärregioner, vilka i sin tur var indelade i militärdistrikt som hade det administrativa ansvaret för mönstring, mobilisering samt byggnation, drift och underhåll av militära anläggningar. Regionerna utgjordes av Belgrad (ansvariga för östra Kroatien, Serbien och Bosnien och Hercegovina), Zagreb (Slovenien, norra Kroatien), Skopje (Makedonien, södra Serbien och Montenegro) samt Split (marina stridskrafter). Av JNA:sfler än 680 000 soldater var över 180 000 värnpliktiga.

År 1990, då Jugoslaviens kommunistförbund upplöstes och medförde att JNA plötsligt saknade politisk och ideologisk styrning, var man nästan klara med en omfattande omorganisation. Den föråldrade divisionsstrukturen för infanteriet ersattes av en organisation där brigaden var den största operativa enheten. 10 av 12 infanteridivisioner blev 29 pansar- eller mekaniserade infanteribrigader och bergsjägarbrigader med egen artilleri-, luftvärns- och pansarvärnsförmåga. En luftburen brigad sattes upp före 1990. Omställningen till brigadbaserad organisation gav större operativ förmåga och flexibilitet, vilket medförde bättre initiativförmåga ur en taktisk synpunkt. Detta minskade risken för att större förband skulle tillintetgöras i strider med en angripare. Omorganisationen medförde också att fler yngre och begåvade officerare fick chansen till högre krigsbefattningar. Ytterligare en fördel gavs i att brigadstrukturen blev enklare att underhålla i en tid av minskande personalstyrka.


Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Översättning[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]