Jules Bastien-Lepage

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Jules Bastien-Lepage, självporträtt.

Jules Bastien-Lepage, född den 1 november 1848 i Damvillers (departementet Meuse), död den 10 december 1884 i Paris, var en fransk målare.

Bastien-Lepage var bondson, fick i Paris anställning vid posten, men ägnade sig snart helt åt konststudier, blev elev av Cabanel och tävlade förgäves två gånger om Rompriset (med Ängeln förkunnar Jesu födelse för herdarna och Priamus inför Akilles). Han slog igenom 1874 med Farfars porträtt, målat ute i fria luften, utställde sedan ett dubbelporträtt av sina föräldrar (1877) och intog med "Les foins" (skördefolkets middagshvila, 1878, Luxembourggalleriet, en studie i Mesdags galleri i Haag) en av de främsta platserna bland de unga målarna.

Sedan följde Potatisskörd (1879), Jeanne d'Arc hör de himmelska rösterna (1880), Fader Jacques (en vedbärare i skogen, 1881), Tiggare (1882, Glyptoteket i Köpenhamn), Kärlek i byn (1883) och Smedjan (1884). Jämte dessa större målningar utförde han en följd helt små porträtt, flera av dem spirituellt och levande karakteriserade och i regel genomförda med ytterst delikat färgkonst. Bland dessa småporträtt märks prinsen av Wales, André Theuriet, Albert Wolff[förtydliga]. Till hans yppersta verk hör det överlägset extravaganta profilporträttet av Sarah Bernhardt (1879) och den känsliga bilden av madame Drouet, hans sista arbete. Ett par av hans porträtt finns i Luxembourggalleriet.

Samtiden såg i Bastien-Lepages verk "ett av de mest energiska uttryck för det, som konstnärligt upprört vår tid, det som upprört den sundast och ädlast". För den stora publiken var hans verklighetsstudium alltför radikalt realistiskt, och han blev aldrig populär i livstiden, hur omtalade och omstridda hans målningar än var. Men för det yngre konstnärssläktet på 1870- och 1880-talen var hans namn en signal, som proklamerade friluftsstudium och studium i stort av vardagslivets motiv och typer. I hans framställning av bönderna finns inget överslätande av en och annan individs tölpighet, men lika litet någon karikatyr, något tilldiktande av det ena eller andra slaget.

Hans studium av luftens och ljusets verkan på lokalfärgerna var energiskt och konsekvent, hans teckning klar och formsaker. Edelfelt kallar honom "den unga målarskolans främste man" och räknar hans porträtt till "det bästa, som alla tider frambragt". Så högt ställdes han av sina samtida konstnärer i Paris. Sedan dess har vindarna vänt sig mer än en gång. I början av 1900-talet omtalades Bastien-Lepage som en målare utan all betydenhet, med föga personligt djup, en förmedlare mellan gamla och nya synpunkter. I Damvillers restes 1889 en av Rodin utförd staty av Bastien-Lepage.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Lepage, Jules Bastien-L., 1904–1926.