Jules Cambon

Från Wikipedia
Jules Cambon
Född5 april 1845[1][2][3]
Paris
Död19 september 1935[1][2][3] (90 år)
Vevey, Schweiz
Medborgare iFrankrike
Utbildad vidLycée Louis-le-Grand[4]
SysselsättningDiplomat, advokat, bankman, ämbetsman
Befattning
Prefect of Constantine (1878–1879)
Prefect of Nord (1882–1887)
Prefect of Rhône (1886–1891)
Algeriets guvernör (1891–1897)
Frankrikes ambassadör I USA (1897–1902)
Frankrikes ambassadör i Spanien (1902–1907)
Frankrikes ambassadör i Tyskland (1907–1914)
Permanent secretary of the French Foreign Affairs Ministry (1915–1920)
Stol nummer 40 i Franska akademien (1918–1935)
Ordförande, Cercle de l'Union interalliée (1929–1935)
SläktingarPaul Cambon (syskon)[5]
Utmärkelser
Storkors med kedja av Karl III:s orden (1913)[6]
Storkors av Hederslegionen
Redigera Wikidata

Jules Cambon, född 5 april 1845, död 19 september 1935, var en fransk ämbetsman. Han var bror till diplomaten Paul Cambon.

Han blev advokat 1866, auditör i det provisoriska utskott, som bildades 1871 för att ersätta Conseil d'état, prefekt i Constantien 1878, samt generalguvernör i Algeriet 1891. Cambon blev 1897 fransk ambassadör i Washington, D.C., och fick i uppdrag av Spanien att för dess räkning föra de preliminära fredsunderhandlingarna med USA. Cambons stora diplomatiska framgång här gav honom anseende som en diplomat av första rang. 1902-07 var han ambassadör i Madrid och 1907-14 i Berlin, en på grund av Marockofrågan synnerligen ansvarsupp period, som gav honom tillfälle att utveckla hela sin diplomatiska skicklighet. De rapporter som han sände hem till sin regering, visar på hans klarsyn och kloka förutseende. 1918 blev han medlem av Franska akademin, 1920 president i Conseil des ambassadeurs, som efter första världskrigets slut fick många viktiga uppdrag.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, Jules Cambon, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Bibliographisches Institut & F. A. Brockhaus & Wissen Media Verlag (red.), Brockhaus Enzyklopädie, Jules Cambon, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ läs online, www.siv.archives-nationales.culture.gouv.fr, läst: 3 september 2022.[källa från Wikidata]
  5. ^ Bibliothèque nationale de France, läs online, läst: 11 december 2016.[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, hemerotecadigital.bne.es.[källa från Wikidata]