Jules Laforgue

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Jules Laforgue

Jules Laforgue född 16 augusti 1860 i Montevideo, död 20 augusti 1887 i Paris, var en inflytelserik, fransk lyriker, banbrytande vad gäller fri vers. Han räknas till symbolisterna. Inga av hans verk finns ännu på svenska (2014).

Liv och verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Hans föräldrar, Charles-Benoît Laforgue och Pauline Lacollay, träffades i Uruguay. Fadern arbetade först som lärare och sedan som banktjänsteman. Jules var det andra barnet i en skara på elva. 1866 flyttade familjen tillbaka till Frankrike, till Tarbes som var faderns hemstad. Tillsammans med sin äldre bror Émile lämnades Jules 1867 att uppfostras i en kusins familj, då modern valde att återvända ensam till Uruguay för en tid.

1869 förde fadern familjen till Paris. 1877 avled modern i barnsäng och Jules misslyckades med att avlägga studentexamen. Han misslyckades återigen året efter och därefter ytterligare en tredje gång. Han började dock på eget initiativ läsa de stora franska författarna och besöka Paris museer.

Hans far insjuknade 1879 och återvände till Tarbes, medan Jules stannade kvar i Paris. Jules publicerade sina första dikter detta år och började umgås i Paris litterära kretsar, under beskydd av bland andra Paul Bourget, utgivaren av tidskriften La Vie moderne. Som författare och konstkritiker skulle Jules Laforgue komma att medverka också i flera andra tidskrifter, som La Revue indépendent, La Vogue, Le Symboliste och Gazette des beaux-arts.

1881 påbörjade Laforgue en kurs där Taine undervisade och intresset för målning och konst stegrades. Den rike konstsamlaren och konstkritikern Charles Ephrussi, en av de första samlarna av impressionistisk konst, erbjöd Laforgue en sekreterartjänst.

Hans syster lämnade honom ensam i Paris för att bege sig till Tarbes och vårda deras far som blivit allvarligt sjuk. Laforgue kunde inte närvara vid faderns begravning.

Från november 1881 till 1886 var Jules Laforgue bosatt i Berlin. Där tjänstgjorde han som informator hos Auguste Viktoria av Schleswig-Holstein-Sonderburg-Augustenburg. Han fick bra betalt och kunde ägna sig åt sina intressen relativt fritt. 1885 debuterade han som författare med diktsamlingen Les Complaintes.

1886 återvände han till Frankrike och gifte sig med engelskan Sarah Lee, men dog redan året därpå i tuberkulos.

Arbetet med att översätta Walt Whitman influerade Laforgue till att bli en av de första franska poeterna som skrev på fri vers. Filosofiskt var han en anhängare av Schopenhauer och von Hartman. Laforgues fria vers fick avgörande inflytande på en lång rad moderna poeter, från Apollinaire till T.S. Eliot och Ezra Pound.

Verkförteckning[redigera | redigera wikitext]

Poesi[redigera | redigera wikitext]

  • Les Complaintes (1885) Online gallica
  • L'Imitation de Notre-Dame la Lune (1886) Online gallica
  • Le Concile féerique (1986) Online gallica

Postuma utgåvor[redigera | redigera wikitext]

  • Des Fleurs de bonne volonté (1890)
  • Derniers Vers de Laforgue (1890)
  • Le Sanglot de la terre (1901)
  • Premiers poèmes (1903)
  • Anthologie poétique de Jules Laforgue (1952)

Noveller[redigera | redigera wikitext]

  • Moralités légendaires (1887)
  • Berlin, la cour et la ville (1887, 1922)
  • Stéphane Vassiliew (1881, 1946)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]