Jules Massenet

Från Wikipedia
Jules Massenet
FöddJules Émile Frédéric Massenet
12 maj 1842[1][2][3]
Montaud[4][5]
Död13 augusti 1912[6][1][2] (70 år)
Paris[7][4]
BegravdÉgrevilles begravningsplats
Medborgare iFrankrike
Utbildad vidConservatoire de Paris
Lycée Saint-Louis
SysselsättningKompositör[8], pianist[4], librettist, universitetslärare, musikvetare, musikpedagog, organist[4]
Befattning
Ordförande, Académie des Beaux-Arts (1910–1910)
Ordförande, Institut de France (1910–1910)
ArbetsgivareConservatoire de Paris
Noterbara verkWerther, Manon, Don Quichotte, Cendrillon, Thaïs och Hérodiade
MakaNinon de Gressy
(g. 1866–)[9]
BarnJuliette Massenet (f. 1868)
FöräldrarAlexis Massenet
Utmärkelser
Prix de Rome (1863)
Resident på Villa Medici (1864)[10]
Storofficer av Hederslegionen (1900)[11]
Leopoldorden
Namnteckning
Redigera Wikidata

Jules Émile Frédéric Massenet, född 12 maj 1842 i Montaud (numera en stadsdel i Saint-Étienne), död 13 augusti 1912 i Paris, var en fransk kompositör, främst av operor.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Massenet gjorde snabb karriär i Paris. Han började som pianist och vann som sjuttonåring första pris i musikkonservatoriets pianoklass. Därefter satsade han på komposition. När han erhållit stora Rompriset för sin kantat David Rizzio 1863 fick han möjlighet att studera utomlands, bland annat i Italien i tre år.

Vid återkomsten fick han en opéra comique La grand' tante uppförd, men de följande åren ägnades främst åt orkester- och oratoriemusik och skapade det dramatiska oratoriet Marie-Magdeleine. Han skapade även sju orkestersviter av vilka Måleriska scener (franska: Scénes pittoresques) och Bilder från Elsass (franska: Scénes Alsaciennes) ofta spelas.

1884 utkom operan Manon som gjorde Massenet till sin tids mest firade operakomponist i Frankrike. Sedan följde en rad operor, bland andra Le Cid 1885, Werther 1891 och Thaïs 1894.

Massenet var uppenbart eklektisk och har ofta växlat tonspråk, men ändå åstadkommit flera uppskattade verk.

Verk[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Rabe, Julius (1943). Radiotjänsts operabok : tolv operor beskrivna för radiolyssnarna. 3. Stockholm: Radiotjänst. sid. [219]-220. Libris 1804542 
  • Sohlmans musiklexikon: nordiskt och allmänt uppslagsverk för tonkonst, musikliv och dans. Stockholm: Sohlman. 1948–1952. sid. 840-841 (Del 3). Libris 8198860 

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Jules Massenet, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ SNAC, Jules Massenet, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c d] arkiv Storico Ricordi, läst: 3 december 2020.[källa från Wikidata]
  5. ^ Grove Music Online, Oxford University Press, ISBN 978-1-56159-263-0, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ Massenet, Jules Emile Frédéric, The Encyclopædia Britannicа.[källa från Wikidata]
  7. ^ Massenet, Jules Emile Frédéric, The Encyclopædia Britannicа.[källa från Wikidata]
  8. ^ Musicalics, läst: 5 april 2022.[källa från Wikidata]
  9. ^ Källangivelsen på Wikidata använder egenskaper (properties) som inte känns igen av Modul:Cite
  10. ^ läs online, www.villamedici.it.[källa från Wikidata]
  11. ^ läs online, www2.culture.gouv.fr.[källa från Wikidata]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]