Jules Mazarin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kardinal Jules Mazarin
Porträtt av Pierre Louis Bouchart

Jules Mazarin, född 14 juli 1602 i Pescina i Abruzzi i Italien, död 9 mars 1661 i Vincennes i Frankrike, var kardinal och Frankrikes försteminister från 1642 till sin död. Han hette egentligen Giulio Mazarini och härstammade från en siciliansk familj.

Han studerade i Rom samt vid de spanska universiteten i Alcalá de Henares och Salamanca.

På 1620-talet blev han bekant med Ludvig XIII och kardinal Richelieu i Frankrike. 1641 förordade Richelieu honom till kardinal och till sin efterträdare. Richelieu dog 1642, varpå Ludvig XIII tog Mazarin till sin försteminister. Mazarin försökte fullfölja och genomföra vad Richelieu påbörjat. Han fortsatte krigen mot Spanien. Det första avslutades i och med westfaliska freden 1648, det senare genom den pyreneiska 1659. Genom båda vann Frankrike nya områden.

Mazarin hade finansiella besvär och det sades att han förskingrade statens pengar. Det uppstod ett allmänt missnöje mot kardinalen och 1648 utbröt uppror, fronden. I början av 1651 tvingades Mazarin fly från Paris till Brühl, nära Köln, varifrån han dock fortsatte att styra Frankrike. Han kom tillbaka till Paris, men tvingades i slutet av 1652 fly än en gång. Han återvände 3 februari 1653 till Paris till folkets jubel. Han fortsatte vara Frankrikes egentlige styresman tillsammans med Ludvig XIV, efter att kungen vid 13 års ålder förklarats myndig (1651).

Ett varaktigt bevis på Mazarins intresse och passion för litteratur, är biblioteket Bibliothèque Mazarine i Paris som är uppkallat efter honom. Biblioteket öppnades för allmänheten 1643.

Bakverket mazarin är uppkallat efter Jules Mazarin.