Jules Vandenpeereboom

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Jules Vandenpeereboom född 18 mars 1843 i Courtrai, död 6 mars 1917, var en belgisk politiker (katolik).[1]

Vandenpeereboom invaldes 1878 i deputeradekammaren, där han kraftigt bekämpade den liberala regeringen Frère-Orban, blev 1884 minister för järnvägar, post och telegraf i den klerikala ministären under Jules Malou och kvarstod på denna post i kabinetten Beernaert och de Smet de Naeyer. Han var bland annat ansvarig för att under 1891-1893 införa tvåspråkiga frimärken i Belgien. 24 januari 1899 blev han själv konseljpresident (premiärminister) i en ministär, som redan 5 augusti samma år föll på ett försök att införa proportionell representation. Han drog sig då tillbaka från det politiska livet.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Vandenpeereboom, Jules i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)


Företrädare:
Paul de Smet de Naeyer
Belgiens premiärminister
1899
Efterträdare:
Paul de Smet de Naeyer