Julian Hospitator

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Julian Hospitator
Julian Hospitator
Saint Julian, från en fresk av Domenico Ghirlandaio
Död 700-talet
Vördas inom Romersk-katolska kyrkan
Helgondag 12-02-01
Attribut bärandes en spetälsk över en flod, färjkarl, hjärta, åra, hjort, svärd och handskar samt med hök.
Skyddshelgon för Färjkarlar, tivoliarbetare, barnlösa, cirkusarbetare, clowner, värdshusvärdar, jägare, jonglörer, riddare, mördare, pilgrimer och herdar.

Julian Hospitator, även Julian den fattige, 700-talet e.kr., är ett katolskt helgon. Han förutspåddes att mörda sina föräldrar vilket han också gjorde efter att ha förväxlat dem med sin hustrus älskare. För att sona sina synder byggde han sjukhus och gav tak över huvudet till fattiga och resenärer. Hans helgondag är den 12 februari.

Legenden[redigera | redigera wikitext]

Enligt legenden föddes Julian in i en adlig familj. Hans far såg hur hedniska häxor förbannade hans son och förtrollade honom så att han skulle döda sina föräldrar. Fadern ville då göra sig av med barnet men hindrades av modern. När han växte upp märkte han hur modern ibland brast i gråt när hons såg på honom. Enligt vissa versioner berättar modern om förbannelsen och enligt andra berättar en hjort för honom när han är i skogen. Vid 10 års ålder bestämmer han sig för att bege sig till ett fjärran land långt ifrån sina föräldrar för att undgå förbannelsen. Till slut tar han tjänst hos en kung i Provence i Sydfrankrike eller Italien.[1] Andra versioner säger att han gick i 50 dagar och då hade kommit till Galicien i Spanien. Han tog tjänst hos en kung, blev riddare och gifte sig med en rik änka. Tjugo år senare bestämmer sig hans föräldrar för att söka upp honom. De träffar hans hustru utanför en kyrka och hon bjuder hem dem att vila i sin och Julians säng. När Julian kommer hem tror han att det är inkräktare och dödar dem där de ligger. Enligt andra versioner berättar hans fiender för honom, när han är på jakt i skogen, att hans fru har en älskare. Han beger sig hem och dödar paret som ligger i hans säng. När han träffar sin fru förstår han vad som har hänt. Han och hustrun lämnar slottet och går iväg tills de kommer till en stor flod. För att gottgöra sina synder bygger han sju sjukhus och tjugofem hus för att ta hand om fattiga och sjuka. Julian och hans fru fick inga barn och han är därför skyddshelgon för barnlösa. Vid ett tillfälle kom en spetälsk som inte klarade av att ta sig över floden till sjukhuset. Julian hämtade honom och lade honom i sin säng. Mannen dog, men när själen lämnade kroppen lovade den honom att berätta för Gud att Julian sonat sina synder.[1] Enligt en annan tradition nekar han Jesus, förklädd till pilgrim, boplats efter att hans hus dagen innan blivit sönderslaget av en annan pilgrim. När han inser att han nekat Jesus lovar han att aldrig någonsin neka en annan man natthärbärge, och han får Jesus förlåtelse.

Det finns tre traditioner om hans ursprung:

Platsen för de sjukhus han byggde anges bland annat till floden Gardons stränder i Provence i södra Frankrike eller vid en ö i Potenzafloden mot Macerata.

Legenden har förmodligen sitt ursprung i medeltidens Frankrike eller Belgien. När den spreds över Europa broderades den ut och det blev omöjligt att urskilja eventuella verklighetsbakgrunder. Legenden är omskriven i Legenda aurea[1] från 1200-talet och han är avbildad på kyrkfönster, också från 1200-talet, i Katedralen i Chartres 80 km sydväst om Paris.

Legenden har flera likheter med den Sofokles grekiska tragedi Kung Oidipus.

Gustave Flaubert skrev en novell med titeln Legenden om St Julian Hospitatorn som en av berättelserna i Tre berättelser.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ [a b c] Den hellige Julian Hospitator Katolska kyrkan i Norge. Läst 2010-03-13

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]