Julius Evola

Från Wikipedia
Julius Evola
FöddGiulio Cesare Andrea Evola
19 maj 1898[1][2][3]
Rom
Död11 juni 1974[1][2][4] (76 år)
Rom
BegravdCampo Verano
Medborgare iItalien och Kungariket Italien
Utbildad vidITI L.Da Vinci
La Sapienza
SysselsättningPoet[5][6], filosof[5][6], målare[5], författare[6], alpinist
ArbetsgivareSicherheitsdienst
Webbplatsfondazionejuliusevola.com/
Redigera Wikidata

Julius Evola, Giulio Cesare Andrea Evola, född 19 maj 1898 i Rom, död 11 juni 1974 i Rom, var en italiensk reaktionär kulturfilosof och författare som i unga år var en del av dadaismen och som senare kom att förespråka vad som kallats radikal traditionalism.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Julius Evola utvecklades till en anhängare av esoterik och den traditionella skolan inom filosofi.

Före och under andra världskriget underhöll Evola kontakter med vissa personer och institutioner inom de fascistiska och nationalsocialistiska rörelserna och staterna i Europa, såsom Järngardet och Corneliu Codreanu och tyska SS. Han var dock aldrig aktiv inom någon av organisationerna och blev tidvis direkt motarbetad av den fascistiska regimen i hemlandet.

I andra världskrigets slutskede skadades Evola i ett bombangrepp mot Wien och var invalidiserad under återstoden av sitt liv.

Efter kriget skrev han en rad böcker som gavs ut på små förlag och som inspirerade de organiserade fascisterna, inklusive de väpnade och militanta sådana, men han höll själv distansen till det återupprättade Italienska fascistpartiet MSI.[7]

Evolas böcker och artiklar handlar främst om mystik, religion och historia, och är präglade av rasism, aristokratism, antimodernism och en antidemokratisk hållning.[8] Han la stor tonvikt på det kulturella och har varit en av inspirationskällorna till den postrasistiska högerradiklismen och den identitära rörelsen.[9]

Evolas texter fick kritik i italienska medier efter terrorattentatet mot järnvägsstationen i Bologna 1980 med 85 döda, vilket utfördes av italienska fascister från Nuclei Armati Rivoluzionari (NAR). På polisens lista med misstänka politiker och aktivister efter bombdådet fanns Evolas lärjunge Roberto Fiore, som förespråkade den tredje positionen. I polisförhör av attentatsmännen framkom att de var starkt influerade av Evolas ideer.

Evolas inflytande över europeisk fascism och dess tänkare har också varit fortsatt stort, till exempel hos den ryske filosofen och mystikern Alexander Dugin.[10]

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

I boken Gli uomini e le rovine (Bland människorna och ruinerna, 1953) behandlade han frågan om möjligheten att en ny högerradikal motståndsrörelse skulle kunna genomföra de materiella och andliga återuppbyggnaden efter de fascistiska ländernas kollaps under andra världskriget.[7]

I den mest kända boken Cavalcare la tigre (Att rida tigern, 1961) argumenterade han för att moderniteten i form av demokrati, liberalism, konsumism och globalisering o.s.v. bäst bekämpades inifrån. Sammanbrottet för modernismen skulle komma av sig själv och ur ruinerna av detta skulle ett hierarkiskt idealsamhälle kunna skapas.[7]

I Umberto Ecos roman Foucaults pendel (i synnerhet kapitel 20) förekommer Evolas tänkande som en av de strömningar som kritiskt behandlas.

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Arte astratta: Posizione teorica, 10 poemi, 4 composizioni. (Roma: P. Maglione & G. Strini, 1920) Online (International Dada Archive)
  • Revolt Against the Modern World: Politics, Religion, and Social Order in the Kali Yuga (italienska: Rivolta contro il mondo moderno) 1934
  • Ride the Tiger (italienska: Cavalcare la tigre) 1974
  • Metafisica del sesso (1983)
    • The metaphysics of sex : eros and the mysteries of love (Rochester: Vt. Inner Traditions International, 1991)

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Julius Evola, RKDartists (på engelska), läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ Benezit Dictionary of Artists, Oxford University Press, 2006 och 2011, ISBN 978-0-19-977378-7, Giulio or Julius Evola, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Catalogo Vegetti della letteratura fantastica, Julius Evola.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c] BeWeB, läst: 4 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c] Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b c] Elensky, Torbjörn (26 augusti 2014). ”Baronen som format vår tids extremism”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/baronen-som-format-var-tids-extremism. Läst 31 mars 2021. 
  8. ^ Dahl, Göran (2018). Folk och identitet : identitarismen och dess källor (Första utgåvan). sid. 117-132. ISBN 978-91-88383-37-2. OCLC 1101114629. https://www.worldcat.org/oclc/1101114629. Läst 5 maj 2021 
  9. ^ Elensky, Torbjörn (11 juni 2019). ”Populära missförstånd om populismen”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/populara-missforstand-om-populismen. Läst 31 mars 2021. 
  10. ^ Dahl, Göran (2006). Radikalare än Hitler? : de esoteriska och grona nazisterna, Inspirationskallor, Pionjarer, Forvaltare, Attlingarby. Atlantis. sid. 29-40. ISBN 91-7353-122-7. OCLC 225237172. https://www.worldcat.org/oclc/225237172. Läst 31 mars 2021 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Mario Aprile: Julius Evola: An Introduction to His Life and Work (The Scorpion No. 6, Winter/Spring, 20-21, 1984)
  • Kerry Bolton: Julius Evola — Above the Ruins (The Nexus, issue 10, 1997)
  • Kerry Bolton: Julius Evola (web.archive.org)
  • Francesco Cassata: A destra del fascismo: Profilo politico di Julius Evola (Turin: Verlag Bollati Boringhieri, 2003)
  • Bo Cavefors: "Julius Evola - från dadaismen till traditionen (Tidningen Kulturen, 22 december 2006)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Julius_Evola&oldid=54631849”