Julius Streicher
| Julius Streicher | |
 Julius Streicher, 1935.
|
|
|
Gauleiter i Gau Franken
|
|
| Ämbetsperiod 1929–16 februari 1940 |
|
| Premiärminister | Adolf Hitler |
|---|---|
| Kansler | Adolf Hitler |
| Ställföreträdare | Hans Zimmermann (1940–1942) Karl Holz (1942–1945 |
|
|
|
| Född | 12 februari 1885 Fleinhausen, Kungariket Bayern, Kejsardömet Tyskland |
| Död | 16 oktober 1946 (61 år) Nürnberg, Tyskland |
| Gravplats | Kroppen kremerad; askan strödd i floden Isar. |
| Maka | Kunigunde Roth (död 1943; giftermål 1913) Adele Tappe (giftermål 1945) |
| Barn | Lothar (född 1915) Elmar (född 1918) |
| Utbildning | Folkskollärare |
| Yrke | Politiker |
| Militärtjänst | |
| Tjänstetid | 1914–1918 |
| Grad | Löjtnant |
| Slag/Krig | Första världskriget |
| Utmärkelser | Järnkorset av första klassen (1918) |
Julius Streicher, född den 12 februari 1885 i Fleinhausen, Kungariket Bayern, död 16 oktober 1946 i Nürnberg, Tyskland, var en tysk nazistisk politiker. Han var grundare och utgivare av den starkt antisemitiska tidningen Der Stürmer. Från 1929 till 1940 var Streicher Gauleiter i Gau Franken.
Efter andra världskriget ställdes Streicher inför rätta inför den internationella militärdomstolen i Nürnberg och dömdes till döden för brott mot mänskligheten.
Innehåll |
[redigera] Biografi
Julius Streicher var son till läraren Friedrich Streicher och dennes hustru Anna, född Weiss. Julius Streicher tjänstgjorde som folkskollärare från 1904 till 1923; året därpå avskedades han på grund av sina antisemitiska ståndpunkter.[1]
Streicher tog 1914 värvning i den tyska kejserliga armén och stred i första världskriget. Han började kriget som vanlig menig men steg i graderna till löjtnant; 1918 erhöll han Järnkorset av första klassen. Streichers politiska karriär inleddes 1919 då han var med och grundade Deutsch-Sozialistische Partei, ett nationalsocialistiskt antisemitiskt parti. Streicher och hela hans parti gick dock redan efter två år ihop med nazistpartiet, NSDAP. 1923 grundade Streicher den starkt antisemitiska veckotidningen Der Stürmer, som bestod av sensationsjournalistik och propaganda och torgförde artiklar om framför allt judar och kommunister. Der Stürmer utmålade judarna som Tysklands största olycka; judarna var särskilt orsak till Tysklands nesliga nederlag i första världskriget.[2] En av Streichers medarbetare på tidningen var Albert Forster, Gauleiter i Danzig-Västpreussen 1935–1945. I november 1923 deltog Streicher i Adolf Hitlers ölkällarkupp i München.
På grund av sin tidning och sina ständiga agitationsturnéer blev Streicher en av de mest välkända nazistledarna i Tyskland. Streicher ställning var särskilt stark i Nürnberg. William L. Shirer erinrar att han gick med piska i handen eller bältet och skröt om hur många piskrapp han utdelat.[3] I slutet av 1930-talet anklagades Streicher för omfattande korruption och Hermann Göring tillsatte en kommission som fann att Streicher hade förskingrat statliga medel och på eget bevåg tillskansat sig judisk egendom. Hitler höll Streicher under armarna fram till 1940, då han avskedade Streicher som Gauleiter och fråntog hon alla partiämbeten.[4]
[redigera] Nürnbergprocessen
Efter andra världskriget försökte Streicher fly, men han arresterades och ställdes inför rätta vid Nürnbergprocessen 1945–1946. Han åtalades enligt punkt 1) planerande av anfallskrig och punkt 4) brott mot mänskligheten.
Under rättegången var han enligt Shirer en skallig, orkeslös gubbe som svettades ohejdat där han satt och stirrade på domarna och inbillade sig att de var judar.[5] Han befanns vara skyldig till brott mot mänskligheten för att ha "... infekterat det tyska sinnet med antisemitismens virus och drivit det tyska folket till aktiv förföljelse" och dömdes till döden genom hängning. Domstolen betonade särskilt det faktum att Streicher agiterat för och anstiftat till mord på judar i samband med att massmord begicks på judar i de ockuperade territorierna i öst och i förintelseläger som Auschwitz och Treblinka. Enligt rätten utgjorde detta en mycket försvårande omständighet för Streichers vidkommande.[6]
Streicher dömdes till döden genom hängning och avrättades natten till den 16 oktober 1946.
[redigera] Referenser
[redigera] Noter
- ^ Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (utgåva 2. Aufl.). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. sid. 608. ISBN 978-3-596-16048-8
- ^ Davidson, Eugene (1997) [1966] (på engelska). The Trial of the Germans. Columbia, Missouri York: University of Missouri Press. ISBN 0-8262-1139-9
- ^ Shirer, William L. (1989). Tredje rikets uppgång och fall. Stockholm: MånPocket. sid. 70, vol. 1. ISBN 91-7642-467-7
- ^ Davidson, sid. 46.
- ^ Shirer, sid. 272.
- ^ Trial of the Major War Criminals before the International Military Tribunal. Nuremberg 14 November 1945 – 1 October 1946, 22, Nuremberg: International Military Tribunal, 1948
[redigera] Webbkällor
- ”Biographie: Julius Streicher, 1885–1946” (på tyska). Deutsches Historisches Museum. Arkiverad från originalet den 19 januari 2011. http://www.webcitation.org/64ogLw48f. Läst 19 januari 2011.
- ”Judgment at Nuremberg: Julius Streicher” (på engelska). Jewish Virtual Library. The American-Israeli Cooperative Enterprise. Arkiverad från originalet den 19 januari 2011. http://www.webcitation.org/64og14rxF. Läst 19 januari 2011.
[redigera] Tryckta källor
- Bedürftig, Friedemann (2008). Tredje riket från uppgång till fall: en uppslagsbok. Stockholm: Ersatz. sid. 376. ISBN 978-91-88858-32-0
- Davidson, Eugene (1997) [1966] (på engelska). The Trial of the Germans. Columbia, Missouri York: University of Missouri Press. ISBN 0-8262-1139-9
- Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (utgåva 2. Aufl.). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. sid. 608. ISBN 978-3-596-16048-8
- Shirer, William L. (1989). Tredje rikets uppgång och fall. Stockholm: MånPocket. ISBN 91-7642-467-7
- Trial of the Major War Criminals before the International Military Tribunal. Nuremberg 14 November 1945 – 1 October 1946, 22, Nuremberg: International Military Tribunal, 1948
