Jupiter (gud)

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Jupiter (mytologi))
Hoppa till: navigering, sök
För planeten, se Jupiter.
Jupiter (gud)
8646_-_St_Petersburg_-_Hermitage_-_Jupiter2.jpg
Marmorstaty av Jupiter från ca 200 f.Kr.
Del av Romersk religion
Typ Himmelsgud, Roms skyddspatron
Alternativa stavningar IVPPITER, Iovis
Symbol(er) Åskvigg, örn
Make/maka Hera
Föräldrar Saturnus
Syskon Vesta, Neptunus, Pluto (bror), Ceres
Barn (se listning)
Motsvarighet Zeus (grekisk mytologi)

Jupiter (skrevs ivppiter, Iuppiter; även Iovis[1]) är gudarnas konung i romersk mytologi. I grekisk mytologi motsvaras han av Zeus. Hans hustru är Juno, med vilken han är far till bland andra Mars och Vulcanus. Dessutom har han ett antal barn genom utomäktenskapliga förbindelser. Jupiter var ursprungligen en italisk himmelsgud, och i Romerska riket blev han tidigt staden Roms skyddspatron. Namnet Jupiter kan komma från tillropet Diespiter (från Dies pater) – "Fader Dag".

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Jupiter var ursprungligen en italisk himmelsgud. Därefter utvecklades han till staden Roms och den romerska statens särskilda beskyddare. I det antika Rom var de tre gudarna Jupiter–Mars–Quirinus de äldsta offentliga gudarna i staden.[1]

Kult[redigera | redigera wikitext]

Han var ursprungligen dagsljusets och himlens gud. Han ansågs i Rom som den främste guden som härskade över vädret, storm, blixt och tordön och regn (jämför Zeus och Tor). Offer frambars till honom av Rex sacrorum både regelbundet och vid krig för att bli segerrik. Inför honom svor också konsulerna varje år sin ed innan de tillträdde sitt ämbete. För att få hans stöd offrades då också en snöpt vit oxe med förgyllda horn.[1]

I Rom låg hans äldsta tempel på Capitolium. I Jupitertemplet dyrkades han tillsammans med sin hustru Juno och Minerva.[1] Byggnaden påbörjades av Tarquinius Priscus och färdigställdes under Tarquinius Superbus regering.[2]

Namn och benämningar[redigera | redigera wikitext]

Jupiter är en vokativform av latinets Diespiter, "Fader Dag", kopplat till hans roll som himmelsgud. Jupiter dyrkades i flera olika aspekter av sitt väsen: Iupiter Lucetius (ljusbringaren) och Iupiter Optimus Maximus (som Roms övergud och skyddspatron för landet), Iupiter Fulgur (blixtslungaren), Iupiter Pluvialis (regngivaren) och Iupiter Feretrius (beskyddaren av avtal och edsfördrag).[1]

Även Zeus kallades för Zeus pater (Ζεύς πάτερ), och i den vediska hinduismen förekommer en arkaisk himmelsgud vid namn Dyaus pita. Namnen kan rekonstrueras som *Dyeus ph2ter på det indoeuropeiska urspråket, där roten *dyeu- betyder "lysande", "himmelsk" eller "gudomlig". De flesta likheter mellan Jupiter och Zeus beror dock på att romarna lånade myter från grekerna och införlivade dem i sin egen gudaskara.

Betydelse och familj[redigera | redigera wikitext]

Som himmelsgud och Roms skyddspatron sågs Jupiter som en av de högsta gudarna,[3] senare som den högste. När han under klassisk tid associerades med grekernas Zeus tog han både över dennes roll som gudarnas ledare och en mängd av hans myter – inklusive de kopplade till Zeus utomäktenskapliga affärer.

Släktingar[redigera | redigera wikitext]

Veckodag[redigera | redigera wikitext]

I den romerska kalendern namngavs veckodagarna efter olika gudar. Torsdag kom att bli Jupiters dag – 'dies Iovis. Benämningen har kommit att ärvas av nästan alla de latinska dotterspråken:

Portugisiskan har dock valt att namnge veckodagarna i nummerordning. Torsdag heter då quarta-feira ('fjärde dagen effter helgen').

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] "Jupiter". Ne.se. Läst 2 november 2014.
  2. ^ http://cornelius.tacitus.nu/livius/1g.htm#56 Livius Ab urbe condita kap 56
  3. ^ "romersk religion". NE.se. Läst 2 november 2014.
  4. ^ "Roman Gods Family Tree". Talesbeyondbelief.com. Läst 2 november 2014. (engelska)
  5. ^ "Roman Pantheon". Timelessmyths.com. Läst 2 november 2014. (engelska)
  6. ^ "The Roman Family Tree". Windows2universe.org. Läst 2 november 2014. (engelska)