Jurabergen

Från Wikipedia
Ej att förväxla med Schwäbische Alb och Fränkische Alb i Tyskland, som tidigare ibland kallats för Tyska Jurabergen.
Jurabergen
(Massif du Jura, Juragebirge)
Bergskedja
Floden Birs tvärdal vid Moutier (Gorges de Moutier)
Floden Birs tvärdal vid Moutier (Gorges de Moutier)
Etymologi: latinska/keltiska: ’skog’
Länder Frankrike, Schweiz
Regioner Auvergne-Rhône-Alpes, Franche-Comté, Romandiet, Nordvästschweiz
Städer La Chaux de Fonds, Oyonnax
Sjö Lac de Joux
Floder Doubs, Ain, Birs
Högsta punkt Crêt de la Neige
 - höjdläge 1 720 m ö.h.[1]
 - koordinater 46°16′21″N 05°56′40″Ö / 46.27250°N 5.94444°Ö / 46.27250; 5.94444
Längd 350 km
Bredd 70 km (Yverdon-les-Bains - Besançon)[2]
Biom bergsskog
Geologi kalksten
Orogeni alpveckningens slutfas, pliocen
Period jura
Växt gran, ädelgran, bok
Djur vildsvin, lodjur
Jurabergen
Jurabergen
Jurabergen
Wikimedia Commons: Jura

Jurabergen eller fransk-schweiziska Jurabergen är ett bergsområde i östra Frankrike och västra Schweiz.

Begrepp[redigera | redigera wikitext]

Jurabergens avgränsning är inte helt självklar. Ytliga skikt från juraperioden förekommer över sammanhängande områden i östra Frankrike, i nordligaste Schweiz och i bergskedjorna Schwäbische Alb och Fränkische Alb i Tyskland.[3][4] De senare har tidigare kallats ”Schwäbische Jura” respektive ”Fränkische Jura”. Utmärkande för fransk-schweiziska Jurabergen, som denna artikel handlar om, är att de veckats i samband med alpernas slutliga veckning för fem miljoner år sedan.[5][6]

Olika sammansättningar kan vara förvirrande: Jurabergen (tyska: Juragebirge eller Faltenjura, franska: Massif du Jura) delas efter landskapsformen in i

  • Kedjejura (franska: Le Jura plissé, tyska: Kettenjura) och
  • Platåjura (franska: Le Jura des Plateaux, tyska: Plateaujura).

De oveckade områdena – som alltså inte tillhör Jurabergen – kallas på franska Le Jura tabulaire, på tyska Tafeljura.[7]

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Bergskedjans namn kommer av det latinska Juria (av keltiskt ursprung) som betyder ’skog’.[8] I sin tur har bergskedjan gett namn åt den geologiska tidsperioden jura liksom åt bergskedjan Montes Jura på månen.

Naturgeografi[redigera | redigera wikitext]

Utsträckning[redigera | redigera wikitext]

Jurabergens veckningar sträcker sig 350 kilometer från Voreppe vid Isère och avviker från Alperna vid Chambéry. De fortsätter i en båge nordväst om Genèvesjön, Neuchâtelsjön och Bielsjön till berget Lägern i Dielsdorf, tio kilometer nordväst om Zürich. Den största bredden, 70 kilometer, nås mellan Yverdon-les-Bains och Besancon.

I Frankrike omfattas delar av departementen Isère, Savoie och Ain i regionen Auvergne-Rhône-Alpes; Jura och Doubs i regionen Franche-Comté liksom sydligaste Haut-Rhin i Alsace. I Schweiz ligger bergsystemet huvudsakligen i kantonerna Vaud, Neuchâtel, Bern, Jura, Solothurn, Basel-Landschaft och Aargau.

Topografi[redigera | redigera wikitext]

Topografi i Jurabergen (franska begrepp).

Kedjejura i sydost karakteriseras av parallella, symmetriskt veckade, nästan jämnhöga antiklinala bergsryggar. Däremellan löper synklinala längsdalar. I antiklinalerna förekommer flodraviner, antingen längs veckens topp (franska: combe) eller tvärs mot vecken (franska: ruz). Här och var bryts antiklinalerna av trånga tvärdalar (franska: cluse, tyska: Klus),[9] som har uppstått under veckningen när en flod eroderat sig en dal tvärs mot de samtidigt uppstående bergsvecken. Ett typiskt exempel är Gorges de Moutier norr om Moutier i Berns Jura.[10]

CERN framför Jurabergen.
Massivet Creux du Van.

I nordväst övergår bergen i flackt vågiga platåer (platåjura)[4] mellan 500 och 1 000 meter över havet. Dessa områden ligger norr och väster om Pontarlier men också i de schweiziska Franches-Montagnes.

De sydöstligaste och högsta kedjorna höjer sig brant över schweiziska mittlandet och Genevois. De högsta topparna ligger alla längs Genèvesjön: Crêt de la Neige (1 723 meter över havet) och Reculet (1 720 meter) i Frankrike samt Mont Tendre (1 679 meter; högsta punkten i Schweiz utanför Alperna) och La Dôle (1 677 meter) i Schweiz. I kantonen Neuchâtel och i Franche-Comté är Jurabergen som bredast; här märks topparna Chasseron och Chasseral (båda 1 607 meter) liksom Le Grand Taureau (1 323 meter). Hasenmatt (1 445 meter) och Röti (1 395 meter) ligger norr om Solothurn.[10]

Vattendrag och sjöar[redigera | redigera wikitext]

Kalkstenen gör bergen rika på klyftor, grottor och djupa hål, i vilka floder kan försvinna för att efter kortare eller längre underjordiskt lopp åter träda i dagen. Så är fallet i Col des Roches nära Le Locle.

En större flod i nordöstra delen av Jurabergen är Birs. Centrala Jura avvattnas av Doubs, Loue, Ain, Bienne och Orbe.

Bergssjöarna är små och mest belägna i längddalar, såsom den 9 kilometer långa Lac de Joux i Orbes och Lac de Saint-Point i Doubs' vattenområde; däremot är den sjö, som Doubs bildar på gränsen mellan Frankrike och Schweiz vid Les Brenets, Neuchâtel, en clusesjö.[10]

Klimat[redigera | redigera wikitext]

Jurabergens klimat är jämförelsevis råare än Alpernas; vintrarna är långa och stränga, med mycket snö.[10] Så innehar La Brévine, 1 048 meter över havet, det schweiziska köldrekordet med minus 41,8 grader Celsius.[11]

Biologi[redigera | redigera wikitext]

Vegetationen är karg och kan ibland påminna om Skandinaviens skogar. Betesmarker och skog upptar i norr och väst största delen av berget ända till topparna.[12] Det finns några mossar,[13] exempelvis Etang de Gruère nära Saignelégier.

Flora[redigera | redigera wikitext]

Bland träden överväger gran, ädelgran och bok,[12] men även bergtall och tysklönn förekommer allmänt. I skogens undervegetation finns bräsmeväxter, klockjulros och ibland krollilja. Runt betesmarkerna växer bergros och silvertistel och i klippområdena kan man se bergdraba och en underart av alpsporren (Linaria alpina ssp. petraea).[14] [15]

Fauna[redigera | redigera wikitext]

Skogsödlan syns varma dagar vid klapperstensfält även i högre områden.[16] Den röda gladan häckar upp till 1 000 m ö.h..[17] Vid en sovplatsräkning i Schweiz i november 2012 fann man 174 röda glador i Jurabergen.[18] Rådjur och gems förekommer allmänt och jagas.[19]

Svårare att iaktta är de nattaktiva vildsvinen[19], vildkatterna[20] och lodjuren. Lodjuret återinfördes under slutet av 1900-talet. År 2007 uppskattades tätheten av självständiga lodjur i nordöstra Jurabergen till 1,1 per 100 kvadratkilometer.[21]

  • Bergros
    Bergros
  • Silvertistel
    Silvertistel
  • Gems
    Gems
  • Skogsödla
    Skogsödla
  • Röd glada
    Röd glada

Befolkning[redigera | redigera wikitext]

Jurabergen omges av större städer som Besançon, Basel, Zürich, Genève och Chambéry. Bergen själva är glest befolkade; endast de industriidkande högdalarna i Ain och kantonerna Vaud, Neuchâtel och Bern uppvisar tätare befolkningskoncentration. De största bergsstäderna är La Chaux-de-Fonds i Neuchâtel och Oyonnax i Ain.

Befolkningen är delad

Kultur och näringsliv[redigera | redigera wikitext]

Det finns flera gemensamma kulturella och ekonomiska drag.

Lantbruk, mat och dryck[redigera | redigera wikitext]

Den primära sektorn domineras av mjölkproduktion, boskapsuppfödning och skogsnäring. I lågläntare områden odlas körsbär på bergssidorna och spannmål på dalbottnarna.

Ysterinäringen har lång tradition: en kooperativt ystad ost omnämns redan 1264 i Doubs. Dagens bymejerier ystar lokal mjölk två gånger dagligen; osten lagras ofta i större anläggningar. Några lokala ostar:

Till vissa ostar, som Comté och Gruyère, får mjölken inte komma från kor som äter ensilage.[12] Detta gör att vallfoder fortfarande torkas till hö, antingen utomhus eller med fläktar.

Andra vanliga matråvaror är öring, matsvamp och, på hösten, viltkött.

Det bäst kända vinet kommer från Arbois i vinregionen Jura. I Bern och Neuchâtel odlas vin på sydostsluttningarna.

Det görs olika spritdrycker som dricks efter måltiden som digestif: marc, absint, anissprit, kirschwasser och damassine.[12][22]

Industri[redigera | redigera wikitext]

I Vaud, Neuchâtel och Bern är ur- och finmekanisk industri fortfarande betydande arbetsgivare. Även i Besançon finns urmakarskolor. Nya arbetsplatser har uppstått inom mikroelektronik. Oyonnax, tidigare känt för kammakerier, är numera ett centrum för plastteknologi.[23]

Byggmaterial och byggnadsstil[redigera | redigera wikitext]

På många ställen i Jurabergen har stenbrott anlagts för att utvinna bygg- och dekorationssten. Några av dem går tillbaka på gallisk-romersk aktivitet, som det skyddade kulturminnesmärket La Raisse vid Concise visar. Andra betydande brott finns vid Neuchâtel och i Vue des Alpes-trakten. Denna jurakalksten präglar regionens arkitektur. Exempel på spridning utanför regionen är de som ”marmor” för i huvudsak dekorativa ändamål bearbetade kalkstenarna Jaune Lamartine och Brocatelle de Chassal från Molinges i Jurabergens franska del.[24]

I bergen är traditionella hus låga, breda vitkalkade stenbyggnader med bostad och ladugård under ett svagt lutande tak. Utsatta hussidor skyddas ofta med spån[25][12]

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

De långsträckta bergen försvårar transporterna.

Vägar[redigera | redigera wikitext]

Motorvägar och motortrafikleder som korsar Jurabergen har många tunnlar:

Några viktiga passvägar är:

  • Col de la Faucille mellan Saint-Claude och Genève,
  • Col de Jougne mellan Pontarlier och Vallorbe, samt
  • Passet vid Les Verrières mellan Pontarlier och Neuchâtel.

Järnväg[redigera | redigera wikitext]

Trots den låga folktätheten kan många orter nås med järnväg. Det finns både normalspår och smalspår, med större knutar i Frasne, La Chaux-de-Fonds och Delémont. Huvudlinjerna är:

  • Basel–Delémont–Grenchen-Biel,
  • Porrentruy–Delémont,
  • Biel–La Chaux-de-Fonds,
  • Neuchâtel–La Chaux-de-Fonds,
  • Frasne–Pontarlier–Neuchâtel,
  • Frasne–Vallorbe–Lausanne

Historia[redigera | redigera wikitext]

Innan Julius Caesar erövrade Gallien bodde olika keltiska stammar väster och öster om bergen. Romarna anlade flera vägar genom bergen, ungefär på dagens sträckor Vallorbe–Pontarlier, Biel–Montbeliard och Olten–Liestal.

Under folkvandringstiden vandrade burgunder och, i öster, alemanner in. Först nu började de inre juradalarna runt Moutier och Tavannes befolkas. Vid Frankerrikets delning kom området till Mellanfrankiska riket, blev en del av Burgund och övergick 1032 i Tysk-romerska riket. En tid av feodal splittring följde.

Runt år 1500 ingick de södra bergen i Savojen. Den västra delen, med Franche-Comté lydde under Habsburg. En nordlig del styrdes av Basels stift, medan östra Jura kontrollerades av städerna Lausanne, Basel, Neuchâtel, Bern och Solothurn. De sistnämnda ingick i Schweiziska edsförbundet. De östra bergstrakterna skildes de facto från det tysk-romerska riket genom Edsförbundets seger i Schwabiska kriget 1499, Basels inträde i förbundet 1501 och Berns erövring av Vaud 1536. Parallellt genomfördes reformationen.

År 1678 erövrade Frankrike Franche-Comté.

Efter Napoleonkrigen blev Vaud, Aargau och Neuchâtel fullvärdiga kantoner i Schweiz. Större delen av Basels stifts område tillföll kantonen Bern, men den nordligaste, övervägande katolska delen blev efter en lång process 1979 en egen kanton under namnet Jura. Efter en kris fick kantonen Basel-Landschaft bilda halvkanton 1833.

År 1860 tillföll Savojen Frankrike. Samma år öppnade ett fransk-schweiziskt bolag järnvägen från Pontarlier till Neuchâtel.[27] Även andra sträckor finansierades gemensamt av Frankrike och Schweiz, så Grenchenbergtunneln, 1911-15.[28]

Industrikriserna på 1970-talet följdes av en befolkningsminskning. Åren 2009-2013 ökade dock åter invånartalet i kantonerna Jura och Neuchâtel.[29] Olika infrastrukturprojekt har startas och man främjar turismen.

Näringslivshistoria[redigera | redigera wikitext]

Under 1400-, 1500- och 1600-talen blev järnhanteringen betydelsefull. Trakten runt Delémont var en stor malmproducent och flera masugnar anlades. Även glastillverkning förekom. Under 1600-talet organiserade förläggare från Basel och Genève hemarbete inom textil- och urtillverkning. Under 1700-talet växte urtillverkningen i Neuchâtel, dessutom anlades flera textilfabriker och boktryckerier.

I Val-de-Travers utvanns från 1714 till 1986 naturasfalt.

Under 1800- och 1900-talen hade urtillverkningen blivit en huvudnäring i kantonerna Bern och Neuchâtel men även i Franche-Comté[12]. Konkurrens från asiatiska kvartsur ledde under 1970-talet till en kraftig tillbakagång: 1965 arbetade i Schweiz 70 000 människor med urtillverkning. Under 1980-talet var det drygt 30 000.

Turism[redigera | redigera wikitext]

Dinosauriespår från yngre jura vid Lommiswil.

Turismen är inte så starkt utbyggd som i Alperna. Det finns många flodkanjoner och med guide kan man besöka grottor. Fiske, ridning, vandring och längdskidåkning är vanliga aktiviteter. Några kulturminnen och museer:

Andra sevärdheter:

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”GeoPortail”. Republique Francaise. http://www.geoportail.gouv.fr/accueil?c=5.939269232487492,46.27050985322879&z=0.00013755196946958352&l=ORTHOIMAGERY.ORTHOPHOTOS$GEOPORTAIL:OGC:WMTS%281%29&l=GEOGRAPHICALGRIDSYSTEMS.MAPS.3D$GEOPORTAIL:OGC:WMTS@aggregate%281%29&permalink=yes. Läst 2 oktober 2014. 
  2. ^ Jura. Meyers Grosses Taschenlexikon. 1992. ISBN 3-411-11004-X 
  3. ^ Imhof, Eduard (1962). Schweizerische Mittelschulatlas. Konferenz der kantonalen Erziehungsdirektoren. sid. 26-27 
  4. ^ [a b] Bonniers Lexikon - Jurabergen. 1964 
  5. ^ Burkhard, Martin. ”Strukturgeologie und Tektonik im Bereich AlpTransit”. Vorerkundung und Prognose der Basistunnels am Gotthard und am Lötschberg 21, 1999. https://doc.rero.ch/record/4994/files/Burkhard_Martin_-_Strukturgeologie_und_Tektonik_im_Bereich_20050817.pdf. Läst 4 oktober 2014. Se Figur 1. 
  6. ^ Egli, Hasler, Probst (2010). Geographie -Wissen und Verstehen. hep-Verlag, Bern. sid. 73f. ISBN 978-3-03905-473-2 
  7. ^ König, Claire. ”Géologie du Jura”. Futura-Sciences.com. http://www.futura-sciences.com/magazines/voyage/infos/dossiers/d/geographie-jura-route-randonnee-754/page/2/. Läst 20 oktober 2014. 
  8. ^ ”Swiss Mountains - Names”. Schweiz Utrikesdepartement. Arkiverad från originalet den 18 mars 2008. https://web.archive.org/web/20080318201740/http://www.swissworld.org/en/switzerland/swiss_specials/swiss_mountains/names/. Läst 14 januari 2014. 
  9. ^ Maurice Brandt, Edward Pyatt (1973). ”Mountain landscape-the Jura”. The Alpine Journal, ISSN 0065-6569: sid. 146f. http://www.alpinejournal.org.uk/Contents/Contents_1973_files/AJ%201973%20146-152%20Brandt%20Jura.pdf. Läst 14 maj 2015. 
  10. ^ [a b c d] J.F.N. ”Nordisk Familjebok 1910 - Jura”. https://runeberg.org/nfbm/0166.html. Läst 12 oktober 2014. 
  11. ^ ”Rekorde Schweiz”. Eidgenossenschaftt - MeteoSchweiz. Arkiverad från originalet den 28 september 2014. https://web.archive.org/web/20140928130204/http://www.meteoschweiz.admin.ch/web/de/klima/klima_schweiz/wetterrekorde_in_der.html. Läst 5 oktober 2014. 
  12. ^ [a b c d e f g] The Green Guide Burgundy Jura. Michelin Travel Publications. 2001. ISBN 2-06-000067-X. http://travel.michelin.com/web/destination/France-Burgundy_Jura/history-culture/ [död länk]
  13. ^ Keller, C. (1921). Junk's Naturführer - Schweiz. Verlag W. Junk. sid. 257ff. https://archive.org/stream/schweiz00rollgoog/schweiz00rollgoog_djvu.txt 
  14. ^ ”Der Juragarten im Verlauf des Jahres”. SAC Weissenstein. http://www.sac-weissenstein.ch/index.php?menuid=49. Läst 19 oktober 2014. [död länk]
  15. ^ Juragarten Weissenstein - Broschyr. Pro Weissenstein Solothurn. 2004 
  16. ^ ”Die Waldeidechse”. http://www.totholz.ch/artenportraits/waldeidechse_DE. Läst 19 oktober 2014. 
  17. ^ Zbinden, Niklaus. ”Rotmilan”. Vogelwarte Sempach. http://www.vogelwarte.ch/rotmilan.html. Läst 19 oktober 2014. 
  18. ^ Aebischer, Adrian. ”Rotmilan- Schlafplatz-Zählung in der Schweiz 24./25. November 2012 - Vallée des Ponts (NE), Lauwil (BL), Läufelfingen (BL)”. http://www.nvwillisau.ch/pdffiles/rotmilan_zaehlung_2012.pdf. Läst 22 oktober 2014. 
  19. ^ [a b] ”Jagdstatistik, 2013”. BAFU, Schweiz Miljöverk. Arkiverad från originalet den 30 juli 2017. https://web.archive.org/web/20170730111125/http://www.wild.uzh.ch/jagdst/index.php?wa=1&tg=1&ti=7&st=3&sp=1&j1=0&j2=0&ka=CH&da=2&art=1&re=0. Läst 5 oktober 2014. 
  20. ^ ProNatura: Die Wildkatze ist das Tier des Jahres 2020
  21. ^ ”Luchs: Stabiler Bestand in nördlicher Jura,..”. Schweiz Miljöverk (BAFU), 2007-08-31. http://www.bafu.admin.ch/dokumentation/medieninformation/00962/index.html?lang=de&msg-id=14261. Läst 5 oktober 2014. 
  22. ^ ”Damassine AOC”. Association Suisse de AOC-IGP. Arkiverad från originalet den 10 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141010030404/http://www.aop-igp.ch/_upl/files/DAM_f.pdf. Läst 6 oktober 2014. 
  23. ^ ”Plastics Vallee (på engelska)”. Communauté de Communes Haut Bugey. Arkiverad från originalet den 18 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141018130402/http://www.plasticsvallee.fr/anglais/bdd/annuaire.html. Läst 12 oktober 2014. 
  24. ^ ”Les carrières marbrières du Haut-Jura (39)”. http://www.cancoillotte.net/spip.php?article621. Läst 12 oktober 2014. 
  25. ^ ”Bauformen der Schweiz, Teil 1, "Jura Haus"”. schweizerseiten. Arkiverad från originalet den 7 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150207012725/http://www.schweizerseiten.ch/schweizer_haeuser/bauformen_01.htm. Läst 8 oktober 2014. 
  26. ^ ”A16 Transjurane”. Kantonerna Jura och Bern. http://www.a16.ch/. Läst 4 oktober 2014. 
  27. ^ ”Historique de la ligne Neuchâtel-Pontarlier, La société Franco-Suisse”. Association RVT-Historique, Travers. http://www.travers-info.ch/fr/hist02.shtml. Läst 27 oktober 2014. 
  28. ^ Fasnacht, Alfred. ”Vorgeschichte der Münster - Lengnau - Bahn MLB und die Société Franco-Suisse de Construction”. Museums-Gesellschaft Grenchen. Arkiverad från originalet den 28 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141028001331/http://www.museums-gesellschaft.ch/tripoli/tr_vorgeschichte.html. Läst 27 oktober 2014. 
  29. ^ ”Ständige Wohnbevölkerung nach Kanton (2009-2013)”. Schweiziska Edsförbundet. Arkiverad från originalet den 15 december 2008. https://web.archive.org/web/20081215033605/http://www.bfs.admin.ch/bfs/portal/de/index/themen/01/02/blank/key/raeumliche_verteilung/kantone__gemeinden.html. Läst 22 oktober 2014. 
  30. ^ ”Moulins souterrains du Col-des-Roches”. http://www.lesmoulins.ch/. Läst 16 januari 2014. 
  31. ^ ”Musée international d'horlogerie”. La Chaux-de-Fonds stad. http://www.chaux-de-fonds.ch/fr/musees/mih. Läst 22 oktober 2014. 
  32. ^ ”Sainte-Croix”. Lake Geneva Region Tourist Office. Arkiverad från originalet den 17 januari 2014. https://web.archive.org/web/20140117091027/http://www.lake-geneva-region.ch/en/jura/saintcroix. Läst 16 januari 2014. 
  33. ^ ”Dinosaurierfährten im Steinbruch Lommiswil/Oberdorf”. Naturmuseum Solothurn. Arkiverad från originalet den 8 maj 2015. https://web.archive.org/web/20150508044344/http://www.naturmuseum-so.ch/02_ausst/2dino.html. Läst 22 oktober 2014. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Wikimedia Commons har media som rör Jurabergen.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Jurabergen&oldid=54238936”