Jurabergen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ej att förväxla med Schwäbische Alb och Fränkische Alb i Tyskland, som tidigare ibland kallats för Tyska Jurabergen.
Jurabergen (Massif du Jura, Juragebirge)
Bergskedja
Floden Birs tvärdal vid Moutier (Gorges de Moutier)
Floden Birs tvärdal vid Moutier (Gorges de Moutier)
Etymologi: latinska/keltiska: ’skog’
Länder Frankrike, Schweiz
Regioner Rhône-Alpes, Franche-Comté, Romandiet, Nordvästschweiz
Städer La Chaux de Fonds, Oyonnax
Sjö Lac de Joux
Floder Doubs, Ain, Birs
Högsta punkt Crêt de la Neige
 - höjdläge 1 720 m ö.h.[1]
 - koordinater 46°16′21″N 05°56′40″Ö / 46.27250°N 5.94444°Ö / 46.27250; 5.94444
Längd 350 km
Bredd 70 km (Yverdon-les-Bains - Besançon)[2]
Biom bergsskog
Geologi kalksten
Orogeni alpveckningens slutfas, pliocen
Period jura
Växt gran, ädelgran, bok
Djur vildsvin, lodjur
Jurabergen
Jurabergen
Wikimedia Commons: Jura
CERN framför Jurabergen.
Massivet Creux du Van.

Jurabergen eller Fransk-schweiziska Jurabergen är ett bergsystem på gränsen mellan Schweiz och Frankrike.

Begrepp[redigera | redigera wikitext]

Jurabergens avgränsning är inte helt självklar. Ytliga skikt från Juraperioden förekommer över stora sammanhängande områden i västra Frankrike, i nordligaste och nordvästligaste Schweiz och i bergskedjorna Schwäbische Alb och Fränkische Alb i Tyskland.[3][4] De senare har ibland kallats ”Schwäbische Jura” respektive ”Fränkische Jura”, vilket dock numera är ovanligt. Utmärkande för Fransk-schweiziska Jurabergen, som denna artikel handlar om, är att de veckats i samband med alpernas slutliga veckning för fem miljoner år sedan.[5][6]

Olika sammansättningar kan vara förvirrande: De oveckade områdena – som alltså inte tillhör Jurabergen – kallas på franska Le Jura tabulaire, på tyska Tafeljura.

  • Jurabergen (kallas på tyska för Juragebirge eller Faltenjura, på franska Massif du Jura) delas efter landskapsformen in i
    • Kedjejura (franska: Le Jura plissé, tyska: Kettenjura) och
    • Platåjura (franska: Le Jura des Plateaux, tyska: Plateaujura).[7]

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Bergskedjans namn kommer av det latinska Juria (av keltiskt ursprung) som betyder ’skog’.[8] I sin tur har bergskedjan gett namn åt den geologiska tidsperioden jura liksom åt bergskedjan Montes Juramånen.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Utsträckning[redigera | redigera wikitext]

Jurabergens veckningar sträcker sig 350 kilometer från Voreppe vid Isère och avviker från Alperna vid Chambéry. De fortsätter i en båge nordväst om Genèvesjön, Neuchâtelsjön och Bielsjön till berget Lagern i Dielsdorf, tio kilometer nordväst om Zürich. Den största bredden, 70 kilometer, nås mellan Yverdon-les-Bains och Besancon.

I Frankrike omfattas delar av departementen Isère, Savoie och Ain i regionen Rhône-Alpes; Jura och Doubs i regionen Franche-Comté liksom sydligaste Haut-Rhin i Alsace. I Schweiz ligger bergsystemet huvudsakligen i kantonerna Vaud, Neuchâtel, Bern, Jura, Solothurn, Basel-Landschaft och Aargau.

Topografi[redigera | redigera wikitext]

Kedjejura i sydost karakteriseras av parallella, symmetriskt veckade, nästan jämnhöga bergsryggar. Däremellan löper breda längsdalar (franska: combes). Här och var förenas längsdalarna av trånga tvärdalar (franska: clusesy, tyska: klus), som har uppstått under veckningen när en flod eroderat sig en dal tvärs mot de samtidigt uppstående bergsvecken. Ett typiskt exempel på det är Gorges de Moutier norr om Moutier i Berner Jura.[9]

I nordväst övergår bergen i flackt vågiga platåer (Platåjura)[4] mellan 500 och 1 000 meter över havet. Dessa områden ligger norr och väster om Pontarlier men också i de schweiziska Franches-Montagnes.

De sydöstligaste och högsta kedjorna höjer sig brant över schweiziska mittlandet och Genevois. De förnämsta topparna, som alla ligger längs Genèvesjön, är Crêt de la Neige (1 723 meter över havet), Reculet (1 720 meter), båda på franskt område, samt Mont Tendre (1 680 meter) och Dôle (1 680 meter) i Schweiz. I kantonen Neuchâtel och i Franche-Comté är Jurabergen som bredast; bland topparna i denna del märks Chasseron (1 611 meter), Chasseral (1 609 meter) och Le Grand Taureau (1 323 meter). I den norra delen, som nästan helt och hållet tillhör Schweiz, träffas ännu så höga toppar som Hasenmatt (1 449 meter), Röti (1 395 meter) och Weissenstein (1 284 meter).[9]

Vattendrag[redigera | redigera wikitext]

Inuti är bergen rika på klyftor, grottor och djupa hål, i vilka floder kan försvinna för att efter kortare eller längre underjordiskt lopp åter träda i dagen. Så är fallet i Col des Roches nära Le Locle.

Den viktigaste floden i nordvästra delen av Jurabergen är Birs. Centrala Jura avvattnas av Doubs, Loue, Ain Bienne och Orbe.

Bergssjöarna är små och mest belägna i längddalar, såsom Lac de Saint-Point i Doubs’ och Lac de Joux i Orbes vattenområde; däremot är den sjö, som Doubs bildar på gränsen mellan Frankrike och Neuchâtel vid Les Brenets, en clusesjö.[9]

Klimat[redigera | redigera wikitext]

Jurabergens klimat är jämförelsevis råare än Alpernas; vintrarna är långa och stränga, med mycket snö.[9] Så innehar La Brévine på 1 048 meter över havet det schweiziska köldrekordet med minus 41,8 grader celsius.[10]

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

De långsträckta bergen försvårar transporterna.

Vägar[redigera | redigera wikitext]

Motorvägar och motortrafikleder som korsar Jurabergen har många tunnlar:

Några viktiga passvägar är:

  • Col de la Faucille mellan Saint-Claude och Genève,
  • Col de Jougne mellan Pontarlier och Vallorbe, samt
  • Passet vid Les Verrières mellan Pontarlier och Neuchâtel.

Järnväg[redigera | redigera wikitext]

Trots den låga folktätheten finns det mycket järnväg, både normalspår och smalspår, med större knutar i Frasne, La Chaux-de-Fonds och Delémont. Huvudlinjerna är:

  • Basel–Delémont–Grenchen-Biel,
  • Belfort–Delle–Delémont (sträckan Belfort–Delle skall återöppnas 2016),[12]
  • Biel–La Chaux-de-Fonds,
  • Neuchâtel–La Chaux-de-Fonds,
  • Frasne–Pontarlier–Neuchâtel,
  • Frasne–Vallorbe–Lausanne

Biologi[redigera | redigera wikitext]

Vegetationen är karg och kan ibland påminna om Skandinaviens skogar. Betesmarker och skog upptar i norr och väst största delen av berget ända till topparna.[13] Det finns några mossar,[14] exempelvis Etang de Gruère nära Saignelégier.

Flora[redigera | redigera wikitext]

Bland träden överväger gran, ädelgran och bok,[13] men även bergtall och tysklönn förekommer allmänt. I skogens undervegetation finns bräsmeväxter och ibland krollilja. Runt betesmarkerna växer bergros och silvertistel och i klippområdena kan man se bergdraba och en underart av alpsporren (Linaria alpina ssp. petraea).[15] [16]

Fauna[redigera | redigera wikitext]

Skogsödlan syns varma dagar vid klapperstensfält även i högre områden.[17] Den röda gladan häckar upp till 1 000 m.ö.h.[18] Vid en sovplatsräkning i Schweiz i november 2012 fann man 174 röda glador i Jurabergen, tendensen är stigande.[19] Rådjur och gems förekommer allmänt och jagas.[20]

Svårare att iaktta är det nattaktiva vildsvinet[20] och lodjuret, som återinfördes under slutet av 1900-talet. År 2007 uppskattades tätheten av självständiga lodjur i nordöstra Jura till 1,1 per 100 kvadratkilometer.[21]

Bergros
Silvertistel
Gems
Skogsödla
Röd glada

Befolkning[redigera | redigera wikitext]

Jurabergen omges av städerna Besançon, Basel, Biel, Genève och Chambéry. Bergen själva är glest befolkade; endast de industriidkande högdalarna i Ain, Vaud, Neuchâtel och Bern, uppvisar tätare befolkningskoncentration. Största städer är La Chaux-de-Fonds i Neuchâtel och Oyonnax i Ain.

Befolkningen är delad

Kultur och näringsliv[redigera | redigera wikitext]

Det finns flera gemensamma kulturella och ekonomiska drag.

Lantbruk, mat och dryck[redigera | redigera wikitext]

Den primära sektorn domineras av mjölkproduktion, boskapsuppfödning och skogsnäring. I mer låglänta områden förekommer körsbärsodling på bergssidorna och spannmål på dalbottnarna.

Ysterinäringen har lång tradition: en kooperativt ystad ost omnämns redan 1264 i Doubs. Dagens bymejerier ystar lokal mjölk två gånger dagligen; osten lagras ofta i större anläggningar. Några lokala ostar:

Till vissa ostar, som Comté och Gruyère, får mjölken inte komma från kor som äter ensilage.[13] Detta gör att vallfoder fortfarande torkas till , antingen utomhus eller med fläktar.

Andra vanliga matråvaror är öring, svamp och, på hösten, viltkött.

Det bäst kända vinet kommer från Arbois i vinregionen Jura. I Bern och Neuchâtel odlas vin på sydostsluttningarna.

Det görs olika spritdrycker som dricks efter måltiden som digestif: marc, absint, anissprit, kirschwasser och damassine.[13][22]

Industri[redigera | redigera wikitext]

I Vaud, Neuchâtel och Bern är ur- och finmekanisk industri fortfarande betydande arbetsgivare. Även i Besançon finns urmakarskolor. Nya arbetsplatser har uppstått inom mikroelektronik. Oyonnax, tidigare känt för kammakerier, är numera ett centrum för plastteknologi.[23]

Byggmaterial och byggnadsstil[redigera | redigera wikitext]

På många ställen i Jurabergen har stenbrott anlagts för att utvinna bygg- och dekorationssten. Några av dem går tillbaka på gallisk-romersk aktivitet, som det skyddade kulturminnesmärket La Raisse vid Concise visar. Andra betydande brott finns vid Neuchâtel och i Vue des Alpes-trakten. Denna jurakalksten präglar regionens arkitektur. Exempel på spridning utanför regionen är de som ”marmor” för i huvudsak dekorativa ändamål bearbetade kalkstenarna Jaune Lamartine och Brocatelle de Chassal från Molinges i Jurabergens franska del.[24]

I bergen är traditionella hus låga, breda vitkalkade stenbyggnader med bostad och ladugård under ett svagt lutande tak. Utsatta hussidor skyddas ofta med spån[25][13]

Typiska bondgårdar i Franches-Montagnes.
Stelar av jurakalksten från gallisk-romersk tid (Musée romain Avenches).
Brunn av regionens kalksten vid Concise.
Nära Morteau
Ursuskatedralen i Solothurn, i bakgrunden Baseltor, båda i kalksten.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Innan Julius Caesar erövrade Gallien bodde olika keltiska stammar väster och öster om bergen. Romarna anlade flera vägar genom bergen, ungefär på dagens sträckor VallorbePontarlier, BielMontbeliard och OltenLiestal.

Under folkvandringstiden vandrade burgunder och, i öster, alemanner in. Först nu började de inre juradalarna runt Moutier och Tavannes befolkas. Vid Frankerrikets delning kom området till Mellanfrankiska riket, blev en del av Burgund och övergick 1032 i det Tysk-romerska riket. En tid av feodal splittring följde.

Runt år 1500 ingick de södra bergen i Savojen. Den västra delen, med Franche-Comté lydde under Habsburg. En nordlig del styrdes av Basels stift, medan östra Jura kontrollerades av städerna Lausanne, Basel, Neuchâtel, Bern och Solothurn. De sistnämnda ingick i Schweiziska edsförbundet. De östra bergstrakterna skildes de facto från det tysk-romerska riket genom Edsförbundets seger i det Schwabiska kriget 1499, Basels inträde i förbundet 1501 och Berns erövring av Vaud 1536. Parallellt genomfördes reformationen.

År 1678 erövrade Frankrike Franche-Comté.

Efter Napoleonkrigen blev Vaud, Aargau och Neuchâtel fullvärdiga kantoner i Schweiz. Större delen av Basels stifts område tillföll kantonen Bern, men den nordligaste, övervägande katolska delen blev efter en lång process 1979 en egen kanton under namnet Jura. Efter en kris fick kantonen Basel-Landschaft bilda halvkanton 1833.

År 1860 tillföll Savojen Frankrike. Samma år öppnade ett fransk-schweiziskt bolag järnvägen från Pontarlier till Neuchâtel.[26] Även andra sträckor finansierades gemensamt av Frankrike och Schweiz, så Grenchenbergtunneln, 1911-15.[27]

Industrikriserna på 1970-talet följdes av en befolkningsminskning. På senare år har dock invånartalet i kantonerna Jura och Neuchâtel åter ökat.[28] Olika infrastrukturprojekt har startas och man främjar turismen.

Industrihistoria[redigera | redigera wikitext]

Under 1400-, 1500- och 1600-talen blev järnhanteringen betydelsefull. Trakten runt Delémont var en stor malmproducent och flera masugnar anlades. Även glastillverkning förekom. Under 1600-talet organiserade förläggare från Basel och Genève hemarbete inom textil- och urtillverkning. Under 1700-talet växte urtillverkningen i Neuchâtel, dessutom anlades flera textilfabriker och boktryckerier.

Under 1800- och 1900-talen hade urtillverkningen blivit en huvudnäring i kantonerna Bern och Neuchâtel men även i Franche-Comté[13]. Konkurrens från asiatiska kvartsur ledde under 1970-talet till en kraftig tillbakagång: 1965 arbetade i Schweiz 70 000 människor med urtillverkning. Under 1980-talet var det drygt 30 000.

Turism[redigera | redigera wikitext]

Turismen är inte så starkt utbyggd som i Alperna. Det finns många flodkanjoner och med guide kan man besöka grottor. Fiske, ridning, vandring och längdskidåkning är vanliga aktiviteter. Några kulturminnen och museer:

Andra sevärdheter:

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”GeoPortail”. Republique Francaise. http://www.geoportail.gouv.fr/accueil?c=5.939269232487492,46.27050985322879&z=0.00013755196946958352&l=ORTHOIMAGERY.ORTHOPHOTOS$GEOPORTAIL:OGC:WMTS%281%29&l=GEOGRAPHICALGRIDSYSTEMS.MAPS.3D$GEOPORTAIL:OGC:WMTS@aggregate%281%29&permalink=yes. Läst 2 oktober 2014. 
  2. ^ Jura. Meyers Grosses Taschenlexikon. 1992. ISBN 3-411-11004-X 
  3. ^ Imhof, Eduard (1962). Schweizerische Mittelschulatlas. Konferenz der kantonalen Erziehungsdirektoren. Sid. 26-27 
  4. ^ [a b] Bonniers Lexikon - Jurabergen. 1964 
  5. ^ Burkhard, Martin. ”Strukturgeologie und Tektonik im Bereich AlpTransit”. Vorerkundung und Prognose der Basistunnels am Gotthard und am Lötschberg 21, 1999. https://doc.rero.ch/record/4994/files/Burkhard_Martin_-_Strukturgeologie_und_Tektonik_im_Bereich_20050817.pdf. Läst 4 oktober 2014. Se Figur 1. 
  6. ^ Egli, Hasler, Probst (2010). Geographie -Wissen und Verstehen. hep-Verlag, Bern. Sid. 73f. ISBN 978-3-03905-473-2 
  7. ^ König, Claire. ”Géologie du Jura”. Futura-Sciences.com. http://www.futura-sciences.com/magazines/voyage/infos/dossiers/d/geographie-jura-route-randonnee-754/page/2/. Läst 20 oktober 2014. 
  8. ^ ”Swiss Mountains - Names”. Schweiz Utrikesdepartement. http://www.swissworld.org/en/switzerland/swiss_specials/swiss_mountains/names/. Läst 14 januari 2014. 
  9. ^ [a b c d] J.F.N. ”Nordisk Familjebok 1910 - Jura”. http://runeberg.org/nfbm/0166.html. Läst 12 oktober 2014. 
  10. ^ ”Rekorde Schweiz”. Eidgenossenschaftt - MeteoSchweiz. http://www.meteoschweiz.admin.ch/web/de/klima/klima_schweiz/wetterrekorde_in_der.html. Läst 5 oktober 2014. 
  11. ^ ”A16 Transjurane”. Kantonerna Jura och Bern. http://www.a16.ch/. Läst 4 oktober 2014. 
  12. ^ ”Réouverture de la ligne Belfort (90)/Delle (Suisse) -CPER-”. Reseau Ferré de France. http://www.rff.fr/fr/le-reseau/pres-de-chez-vous/regions/bourgogne-franche-comte/projets-957/grands-projets-1012/reouverture-de-la-ligne-belfort-90-8318. Läst 5 oktober 2014. 
  13. ^ [a b c d e f g] The Green Guide Burgundy Jura. Michelin Travel Publications. 2001. ISBN 2-06-000067-X. http://travel.michelin.com/web/destination/France-Burgundy_Jura/history-culture/ 
  14. ^ Keller, C. (1921). Junk's Naturführer - Schweiz. Verlag W. Junk. Sid. 257ff. https://archive.org/stream/schweiz00rollgoog/schweiz00rollgoog_djvu.txt 
  15. ^ ”Der Juragarten im Verlauf des Jahres”. SAC Weissenstein. http://www.sac-weissenstein.ch/index.php?menuid=49. Läst 19 oktober 2014. 
  16. ^ Juragarten Weissenstein - Broschyr. Pro Weissenstein Solothurn. 2004 
  17. ^ ”Die Waldeidechse”. http://www.totholz.ch/artenportraits/waldeidechse_DE. Läst 19 oktober 2014. 
  18. ^ Zbinden, Niklaus. ”Rotmilan”. Vogelwarte Sempach. http://www.vogelwarte.ch/rotmilan.html. Läst 19 oktober 2014. 
  19. ^ Aebischer, Adrian. ”Rotmilan- Schlafplatz-Zählung in der Schweiz 24./25. November 2012 - Vallée des Ponts (NE), Lauwil (BL), Läufelfingen (BL)”. http://www.nvwillisau.ch/pdffiles/rotmilan_zaehlung_2012.pdf. Läst 22 oktober 2014. 
  20. ^ [a b] ”Jagdstatistik, 2013”. BAFU, Schweiz Miljöverk. http://www.wild.uzh.ch/jagdst/index.php?wa=1&tg=1&ti=7&st=3&sp=1&j1=0&j2=0&ka=CH&da=2&art=1&re=0. Läst 5 oktober 2014. 
  21. ^ ”Luchs: Stabiler Bestand in nördlicher Jura,..”. Schweiz Miljöverk (BAFU), 2007-08-31. http://www.bafu.admin.ch/dokumentation/medieninformation/00962/index.html?lang=de&msg-id=14261. Läst 5 oktober 2014. 
  22. ^ ”Damassine AOC”. Association Suisse de AOC-IGP. http://www.aop-igp.ch/_upl/files/DAM_f.pdf. Läst 6 oktober 2014. 
  23. ^ ”Plastics Vallee (på engelska)”. Communauté de Communes Haut Bugey. http://www.plasticsvallee.fr/anglais/bdd/annuaire.html. Läst 12 oktober 2014. 
  24. ^ ”Les carrières marbrières du Haut-Jura (39)”. http://www.cancoillotte.net/spip.php?article621. Läst 12 oktober 2014. 
  25. ^ ”Bauformen der Schweiz, Teil 1, "Jura Haus"”. schweizerseiten. http://www.schweizerseiten.ch/schweizer_haeuser/bauformen_01.htm. Läst 8 oktober 2014. 
  26. ^ ”Historique de la ligne Neuchâtel-Pontarlier, La société Franco-Suisse”. Association RVT-Historique, Travers. http://www.travers-info.ch/fr/hist02.shtml. Läst 27 oktober 2014. 
  27. ^ Fasnacht, Alfred. ”Vorgeschichte der Münster - Lengnau - Bahn MLB und die Société Franco-Suisse de Construction”. Museums-Gesellschaft Grenchen. http://www.museums-gesellschaft.ch/tripoli/tr_vorgeschichte.html. Läst 27 oktober 2014. 
  28. ^ ”Ständige Wohnbevölkerung nach Kanton (2009-2013)”. Schweiziska Edsförbundet. http://www.bfs.admin.ch/bfs/portal/de/index/themen/01/02/blank/key/raeumliche_verteilung/kantone__gemeinden.html. Läst 22 oktober 2014. 
  29. ^ ”Moulins souterrains du Col-des-Roches”. http://www.lesmoulins.ch/. Läst 16 januari 2014. 
  30. ^ ”Musée international d'horlogerie”. La Chaux-de-Fonds stad. http://www.chaux-de-fonds.ch/fr/musees/mih. Läst 22 oktober 2014. 
  31. ^ ”Sainte-Croix”. Lake Geneva Region Tourist Office. http://www.lake-geneva-region.ch/en/jura/saintcroix. Läst 16 januari 2014. 
  32. ^ ”Dinosaurierfährten im Steinbruch Lommiswil/Oberdorf”. Naturmuseum Solothurn. http://www.naturmuseum-so.ch/02_ausst/2dino.html. Läst 22 oktober 2014. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Jurabergen.