Jurij Gagarin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”Gagarin” leder hit. För andra betydelser, se Gagarin (olika betydelser).
Jurij Gagarin
Jurij Gagarin 1964
Lokalt namn Юрий Гагарин
Född Jurij Alexejevitj Gagarin
9 mars 1934
Klusjino, Ryska SFSR, Sovjetunionen
Död 27 mars 1968 (34 år)
Kirzjach, Ryska SFSR, Sovjetunionen
Nationalitet Sovjet
Yrke/uppdrag Kosmonaut, pilot
Titel Överste
Utmärkelser Sovjetunionens hjälte, Leninorden
Namnteckning

Jurij Aleksejevitj Gagarin (ryska: Ю́рий Алексе́евич Гага́рин, Jurij Aleksejevič Gagarin, ryskt uttal: [ˈjurʲɪj ɐlʲɪˈksʲeɪvʲɪtɕ ɡɐˈɡarʲɪn]), född 9 mars 1934 i Klusjino, Smolensk oblast, död 27 mars 1968 i Kirzjach, Vladimir oblast, var en sovjetisk kosmonaut. Den 12 april 1961 blev han den första människan i rymden och den första, som kretsat runt jorden. Han fick medaljer från hela världen för sin färd i rymden.

Gagarin omkom under en vanlig övningsflygning när planet, en sovjetisk MiG-15, havererade.

Tidigt liv[redigera | redigera wikitext]

Gagarin föddes i Klusjino nära Gzjatsk, som 1968 bytte namn till Gagarin för att hedra Gagarins minne.[1] Hans föräldrar arbetade vid ett kollektivjordbruk.[2] Hans mor ska ha slukat böcker och hans far ska ha varit en skicklig snickare. Jurij var det tredje av fyra barn, och hans äldre syster hjälpte till att uppfostra honom när hans föräldrar arbetade. Som miljontals andra ryssar genomlevde familjen Gagarin svårigheter under andra världskriget. Jurijs två äldre syskon togs till Tyskland i kriget 1943, och återvände inte förrän efter kriget. Hans lärare beskrev honom som intelligent och hårt arbetande även om han från och till var busig. Hans matematiklärare var med i sovjetiska flygvapnet under kriget, vilket kan ha påverkat den unge Gagarin en del.[3]

Efter att ha börjat som lärling inom metallarbete, valdes Gagarin ut för vidare träning vid en teknisk skola i Saratov. Under hans tid där gick han med i deras flygklubb, och lärde sig flyga mindre flygplan, en hobby som tog mer och mer av hans tid. Efter mycket kämpande bemästrade han både flygande och det han studerade vid skolan, och 1955,[4] när han slutfört sin tekniska skolning, gick han med i Orenburgs militära flygskola. Där mötte han sin fru som han gifte sig med 1957, efter att ha tagit flygcertifikat i en MiG-15. Efter sin examen blev han placerad vid en flygbas i Murmansk, där dåliga väderförhållanden gjorde flygning riskabelt.

Karriär i det sovjetiska rymdprogrammet[redigera | redigera wikitext]

Urval och träning[redigera | redigera wikitext]

År 1960 utfördes en noggrann urvalsprocess, där Gagarin, tillsammans med 20 andra kosmonauter, valdes ut för det sovjetiska rymdprogrammet. Tillsammans med de andra utvalda kosmonauterna fick han utföra ett antal hårda experiment som var utvecklade för att testa hans fysiska och psykiska uthållighet, såväl som träning relaterad till den kommande flygningen. Av de 20 utvalda, stod valet till slut mellan Gagarin och German Titov, detta tack vare både deras utmärkta prestationer under träningen och deras fysiska karaktär, då den lilla flygkapseln krävde att dess passagerare var relativt liten. Gagarin var enbart ungefär 157 cm lång.[2] Att valet till slut föll på Gagarin har troligen att göra med Gagarins anspråkslösa uppväxt och trevliga personlighet, medan Titov var uppväxt i ett medelklasshem och något reserverad.

Flygningen[redigera | redigera wikitext]

Den 12 april 1961 blev Gagarin den första människan att resa i yttre rymden (se Vostok). Hans kodnamn var cederträ (ryska: Кедр, Kedr).[5] Enligt internationella media ska Gagarin ha sagt "Jag ser ingen gud här uppe", de orden förekommer dock inte i den ordagranna rapporten om Gagarins konversationer med jorden under flygningen.[6] Det tog ca 108 minuter för Gagarin att flyga ett varv runt jorden. [1].

Under flygningen befordrades Gagarin till major. När han återvände till jorden blev han väldigt omtalad och omskriven. Nikita Chrusjtjov skyndade till hans sida och Gagarin gjorde ett uttalande där han hyllade Sovjetunionens kommunistparti som "alla våra segrars organisatör". Efter detta gjorde han en världsturné med besök i Italien, Tyskland, Kanada, Brasilien, Japan, Egypten och Finland. Chrusjtjov såg Gagarins bedrift som ett rättfärdigande att hålla kvar vid sin politik att stärka det sovjetiska missilprogrammet och dra ner på ordinarie militär och flygvapen. Detta retade upp den sovjetiska militären och bidrog till Chrusjtjovs kommande fall.

Efter flygningen[redigera | redigera wikitext]

Gagarin i Östberlin 1965.

Efter flygningen blev Gagarin en omedelbar världskändis, och turnerade extensivt för att göra reklam för den sovjetiska bedriften. Han visade sig kunna hantera publiciteten relativt bra.

Från och med 1962 tjänstgjorde han som ledamot av Sovjetunionens högsta sovjet, men återvände senare till sin kosmonautanläggning, där han arbetade med planer för ett återanvändningsbart rymdskepp. 1967 valdes han ut som reserv för den första Sojuzflygningen, som kom att misslyckas under landningen, då kosmonauten Vladimir Komarov omkom.

Gagarins död[redigera | redigera wikitext]

Under en träningsflygning med sin instruktör överste Vladimir Seregin, den 27 mars 1968 havererade deras jetplan av typen MiG-15 och båda omkom vid haveriet. Orsaken till haveriet var länge okänd och även idag finns motstridiga uppgifter. I några böcker finns uppgiften att planet fick motorstopp[7] och andra skrev liksom den officiella sovjetiska versionen att planet störtade på grund av en kedja olyckliga omständigheter. I mars 2008 hävdade en medlem av den officiella undersökningskommissionen att piloterna handlade grovt vårdslöst vid flygningen, men nämnden ville inte offentliggöra sina resultat för att skydda Gagarins status som hjälte.[8] En fransk tv-dokumentation berättade däremot att det havererande planet kommit in i turbulensen av ett annat plan som samtidigt var i luften. Denna dokumentation grundade sig på kosmonauten Aleksej Leonov som efter 1985 hade möjlighet att läsa den officiella undersökningsrapporten.[9]

Under högtidliga former begravdes Gagarin vid KremlmurenRöda torget i Moskva.

Hedersbetygelser[redigera | redigera wikitext]

Gagarin tilldelades efter rymdflygningen Leninorden och den 14 april 1961 fick han hederstiteln Sovjetunionens hjälte.[10] Dessutom blev han avbildat på ett flertal ryska mynt.

1968 ändrade staden Gzjatsk (Гжатск) sitt namn till Gagarin och ett utbildningscentrum i Stjärnstaden nära Moskva fick namnet Jurij Gagarin kosmonautcentrum. I Moskva byggdes ett 40 meters högt monument till hans minne.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Hanbury-Tenison, Robin, red (2010). The Great Explorers. London: Thames & Hudson. Sid. 270. ISBN 978-0-500-25169-0 
  2. ^ [a b] Tito, Dennis (2006-11-13). "Yuri Gagarin". Time Europe via Time.com. besökt 30 mars 2008.
  3. ^ Moskvitch, Katia (3 April 2011). ”Yuri Gagarin's Klushino: Forgotten home of space legend”. BBC News. http://www.bbc.co.uk/news/science-environment-12875848. Läst 4 April 2011. 
  4. ^ Yury Gagarin: Biography”. RIA Novosti. 30 March 2011. Arkiverad från originalet den 23 May 2012. http://archive.is/CIzZ. 
  5. ^ "Gagarin". Astronautix.com (2007-11-17). besökt 9 december 2008.
  6. ^ (på ryska) "Полная стенограмма переговоров Юрия Гагарина с Землей с момента его посадки в корабль (за два часа до старта) до выхода корабля "Востока-1" из зоны радиоприема". Cosmoworld.ru. besökt 30 mars 2008.
  7. ^ Ett folk på marsch: 1960-1977, en bokfilm av Per-Erik Lindorm, Bonnier, Stockholm 1978 ISBN 91-0-041950-8 s. 126
  8. ^ "Das letzte Geheimnis des ersten Menschen im All“, Spiegel Online 26 mars 2008
  9. ^ Les derniers jours de Youri Gagarine. dokumentation, Frankrike, 2007, 52 min., Manus: Arnaud Hamelin, Regi: Laurent Portes, Produktion: Sunset Presse
  10. ^ Гагарин Юрий Алексеевич, warheroes.ru

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]