Justitieombudsmannen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den förste justitieombudsmannen Lars Augustin Mannerheim.

Justitieombudsmannen (JO) är ursprungligen ett offentligt ämbete och en statlig myndighet i Sverige, instiftad år 1809, för att fungera som riksdagens kontrollmakt med ansvar för övervakning av landets offentliga myndigheters verksamheter. Det nuvarande officiella namnet på denna svenska myndighet är Riksdagens ombudsmän. Benämningen Justitieombudsmannen används dock parallellt i vardagligt bruk.

År 1920 införde riksdagen i Finland sin egen Justitieombudsman för de finska myndigheterna,. Riksdagens justitieombudsman (på finska: Eduskunnan oikeusasiamies, EOA) Senare har även andra länder infört liknande ämbeten, såsom Danmarks Folketingets Ombudsmand år 1954, Islands Umboðsmaður Alþingis (Alltingets Ombudsman) år 1987 och Storbritanniens Parliamentary and Health Service Ombudsman med ursprung från år 1967. Termen justitieombudsman syftar både på en enskild justitieombudsman och på myndigheten som sådan.

Den svenska justitieombudsmannen är den myndighet som givit upphov till det allmänna begreppet ombudsman, som i dag används i olika sammanhang i språk och länder världen över.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Riksdagens ombudsmän (JO)
Kungliga Trädgården 3, höst.JPG
Underordnad Sveriges riksdag
Organisationstyp statlig förvaltningsmyndighet
Kommun Stockholm
Län Stockholm
Chefsjustitieombudsman Elisabet Fura
Instruktion SFS 1986:765 (lagen.nu)
Webbplats www.jo.se

Riksdagens ombudsmän har sitt kontor i fastigheten Kungliga Trädgården 3 vid Kungsträdgården i Stockholm.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Ombudsmannen för Riksens ständer instiftades i 1809 års regeringsform,[1] som en ombudsman för riksdagen på samma sätt som justitiekanslern då redan i närmare 100 år varit regeringens ombudsman. Ombudsmannen för Riksens ständer skulle ha som sin huvuduppgift att fullgöra en laglighetsövervakning av myndigheterna i riket. JO inrättades ursprungligen som ett åklagarämbete. Den förste som innehade ämbetet var friherre Lars Augustin Mannerheim (1749–1835). Efter en förändring i Instruktionen för riksdagens Justitieombudsman 1941 inrättades en post som ställföreträdare.[2] Denne skulle rycka in när den ordinarie JO hade semester eller var upptagen med ett tidskrävande fall. Före 1941 fanns endast en suppleant angiven för justitieombudsmannen.

I samband med reformen då ämbetet slogs samman med Militieombudsmannen utökades antalet justitieombudsmän till tre och antalet ställföreträdande till två.[3] Slutligen ändrades ämbetet åter 1976. I den nya Riksdagsordningen angavs antalet till fyra, utan några ställföreträdare.[4] Ämbetet som ställföreträdande justitieombudsman återinrättades 1995. Antalet ställföreträdare kan vara en eller flera.[5] I dag (2005) är antalet ställföreträdare två.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Tillsättning till ombudsman sker vart fjärde år genom val i riksdagen. I regel är justitieombudsmännen jurister. Idag finns fyra justitieombudsmän, varav en är chefsjustitieombudsman. De har var och en sitt ansvarsområde.

Justitieombudsmannaämbetet är opolitiskt och utgör en av komponenterna av riksdagens kontrollmakt. Ämbetet har till funktion att skydda den enskilde mot myndighetsövergrepp och förhindra maktmissbruk av tjänstemän. Till Riksdagens ombudsmän skriver allmänheten för att klaga på hur de blivit behandlade av myndigheter och dess befattningshavare, vilket är ämbetets huvudsakliga arbetsområde. Om dessa anmälningar är anonyma kan inte frågan behandlas, men kan i så fall leda till att ombudsmännen tar ett initiativ. Om Riksdagens ombudsmän finner att klagan har rättslig eller etisk grund, kan de göra en erinran, och klaga på den befattningshavare eller myndighet som brutit mot lagen eller misskött sitt arbete på annat sätt. Individen som inlämnar klagomål behöver inte vara svensk medborgare eller ha uppnått en viss ålder.

Riksdagens ombudsmän har makt att väcka åtal mot tjänstemän vid myndigheter, så till vida brottet begåtts i tjänsten och det inte är fråga om brott mot tryckfriheten eller yttrandefriheten. Detta gäller även om riksdagens konstitutionsutskott funnit att ett statsråd bör bli åtalat för tjänstefel; det är Riksdagens ombudsmän som då väcker åtal. Från att ursprungligen ha haft åklagarrollen som det primära, har JO alltmera kommit att få en rådgivande och tillrättavisande funktion. I denna roll har massmedierna en betydelsefull roll genom att uppmärksamma mål.

Riksdagens ombudsmän gör även inspektioner av myndigheter löpande, och om frågor som dykt upp inte kunnat lösas, kan ombudsmännen ta ett så kallat initiativ vilket innebär att ärendet behandlas hos Riksdagens ombudsmän. Per år tas omkring 100 initiativ. Dessa inspektioner kan även leda till att JO finner det nödvändigt att regeringen och riksdagen gör en lagändring, vilket JO i så fall gör en framställan om. Riksdagens ombudsmän kan likaledes föreslå lagändringar av andra skäl, om ärendet faller inom dess verksamhetsområde. Ämbetet yttrar sig vidare över flera lagstiftningsremisser per år.

Rättslig reglering[redigera | redigera wikitext]

Ämbetet regleras numera av Regeringsformen[6], Riksdagsordningen[7], Lag med instruktion för Riksdagens ombudsmän (”JO-instruktionen”)[8], Arbetsordning för riksdagens ombudsmannaexpedition och 11 kap. 4 § sekretesslagen[9].

Svenska justitieombudsmän[redigera | redigera wikitext]

Se Lista över justitieombudsmän i Sverige.

Finland[redigera | redigera wikitext]

Riksdagens justitieombudsman
Pikkuparlamentti.jpg
Justitieombudsmannens kansli finns i ”Lilla parlamentet” invid Riksdagshuset i Helsingfors.
Underordnad Finlands riksdag
Säte Arkadiagatan 3, Riksdagen, Helsingfors
Inrättad 1920
Myndighetschef Petri Jääskeläinen, justitieombudsman
Webbplats www.oikeusasiamies.fi

Historia[redigera | redigera wikitext]

Finland inrättade ämbetet 1920.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Justitieombudsmannens verksamhet liknar dess svenska motsvarighet. Justitieombudsmannens uppgift är att kontrollera att myndigheter och tjänstemän följer lagen och fullföljer sina skyldigheter. Justitieombudsmannen granskar även andra personer i offentlig funktion. En grund i justitieombudsmannens uppdrag är att kontrollera att myndigheter och tjänstemäns hantering av allmänheten och enskilda ärenden följer grundläggande mänskliga rättigheter. Ett särskilt uppdrag är även att granska polisens användning av övervakning och arbete under täckmantel.

Justitieombudsmannens befogenheter och ansvar överlappar till viss del justitiekanslerns, men justitieombudsmannen har ett särskilt ansvar för hantering av klagomål från militärer, värnpliktiga, fångar och andra personer i slutna institutioner. Ombudsmannen inspekterar därför regelbundet fängelser, garnisoner och finska fredsbevarande uppdrag utomlands.

Klagomål till justitieombudsmannen behöver inte vara i någon speciell form och kan enkelt göras på internet. Erinran från justitieombudsmannen ger oftast positiv effekt trots att ämbetet i sig inte kan ändra myndighetsbeslut. Vid allvarliga fall kan ombudsmannen kräva att ett åtal ska hävas, men det är mycket sällsynt.

Rättslig reglering[redigera | redigera wikitext]

Ombudsmannens roll är definierad i Finlands grundlag och Lagen om Riksdagens justitieombudsman (på finska Laki eduskunnan oikeusasiamiehestä). Justitieombudsmannen väljs på en fyraårsperiod och det finns en ombudsman och två biträdande justitieombudsmän. Tillsynen av offentlig makt i Finland sker även genom en justitiekansler.

Finska justitieombudsmän[redigera | redigera wikitext]

Se Lista över justitieombudsmän i Finland.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ 96–102 §§
  2. ^ se SFS 1941:140, 21 §
  3. ^ se SFS 1967:928, 4–5 §§
  4. ^ se SFS 1975:1056 och riksdagsordningen 8 kap, 10 §
  5. ^ SFS 1995:404
  6. ^ 12 kap. 6 och 8 §§
  7. ^ 8 kap. 11 § och 9 kap. 8 §
  8. ^ SFS 1986:765
  9. ^ SFS 1980:100

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]