Käbi Laretei

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Käbi Alma Laretei, född 14 juli 1922 i Tartu, är en estnisk-svensk pianist och författare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Barndomen och Estland[redigera | redigera wikitext]

Lareteis far Heinrich Laretei (1892–1973) var inrikesminister i Estland och sändebud i de tre skandinaviska länderna 1936–1940. Vid sovjetockupationen 1940 stannade familjen i exil i Sverige. Det skulle dröja nästan 50 år innan Käbi Laretei kunde återvända till sitt forna hemland Estland. Hon besökte sin barndomsstad Tallinn först 1988.

Musikkarriären[redigera | redigera wikitext]

Laretei studerade vid Tallinns musikkonservatorium, i Sverige, Tyskland och Schweiz, bland annat för Edwin Fischer. Unders slutet av 1940-talet studerade hon även komposition för Eduard Tubin. Hon debuterade i Stockholms konserthus 1946. Hennes karriär blev omfattande och internationell och hon samarbetade bland annat med Igor Stravinskij, Paul Hindemith och Eduard Tubin. Hon uruppförde Gösta Nystroems, Moses Pergaments och Hilding Rosenbergs pianokonserter samt Lars-Erik Larssons concertino.[1] Från 1960- till 1980-talet gjorde Laretei ibland även kulturprogram för SVT som både producent, programvärdinna och i förekommande fall pianist. Hon har haft egna tv-serier och givit konserter i Carnegie Hall och Vita Huset. Hon har gjort skivinspelningar för Philips, Cupol och Proprius samt medverkat med musik i fem filmer av Ingmar Bergman, som hon varit gift med. Hon är sedan 1968 ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien och blev ledamot av Kungl. Vasaorden 1972 och erhöll Guldmedaljen Litteris et Artibus. Efter Estlands självständighet har hon givit konserter i Tallinn och Tartu. 1991–2001 var hon styrelseledamot i Estniska Nationella Kulturfonden.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Käbi Laretei var 1950–59 gift med dirigenten Gunnar Staern, med vilken hon har dottern Linda Stern. År 1959 gifte hon sig med Ingmar Bergman, från 1967 fram till de skildes 1969 levde de isär. Tillsammans har de sonen Daniel Bergman.

Statlig inkomstgaranti[redigera | redigera wikitext]

Laretei uppbär till sin död den statliga inkomstgarantin för konstnärer.[2]

Verk[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Laretei har givit ut flera självbiografiska böcker. Tulpanträdet (1983) handlar om en period hon tillbringade som internatelev hos den beryktade pianopedagogen Anna Hirzel-Langenhan på slottet Berg i Schweiz. Såsom i en översättning (2004) behandlar olika teman ur hennes liv – livet i exil och återbesöken i hemlandet, musikerskapet, författarskapet, föräldraskapet samt äktenskapen med Gunnar Staern och Ingmar Bergman. Vart tog all denna kärlek vägen? (2009) skildrar Bergmans och Lareteis relation genom brev och dagboksanteckningar. Toner och passioner (2010) är skriven i samma form som Hindemiths stora pianoverk Ludus tonalis och behandlar, vid sidan av musiken, relationen mellan Laretei och ett rikt äkta par som under en period fungerade som hennes impressarior i USA. Hennes böcker har översatts till estniska.

Filmmusik[redigera | redigera wikitext]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.mic.se
  2. ^ ”Innehavare av statlig inkomstgaranti”. http://www.konstnarsnamnden.se/default.aspx?id=11891. Läst 19 juni 2012. 
  3. ^ Såsom i en översättning, 2004.