Käbi Laretei
Käbi Alma Laretei, född 14 juli 1922 i Tartu, är en estnisk-svensk pianist och författare.
Innehåll |
[redigera] Biografi
[redigera] Barndomen och Estland
Lareteis far Heinrich Laretei (1892–1973) var inrikesminister och utrikesminister i Estland och sändebud i de tre skandinaviska länderna 1936–1940. Vid sovjetockupationen 1940 stannade familjen i exil i Sverige. Det skulle dröja nästan 50 år innan Käbi Laretei kunde återvända till sitt forna hemland Estland. Hon besökte sin barndomsstad Tallinn först 1988.
[redigera] Musikkarriären
Laretei studerade vid Tallinns musikkonservatorium, i Sverige, Tyskland och Schweiz, bland annat för Edwin Fischer. Hennes karriär blev omfattande och internationell och hon samarbetade bland annat med Igor Stravinskij, Paul Hindemith och Eduard Tubin. Hon uruppförde Gösta Nystroems, Moses Pergaments och Hilding Rosenbergs pianokonserter samt Lars-Erik Larssons concertino.[1] Från 1960- till 1980-talet gjorde Laretei ibland även kulturprogram för SVT som både producent, programvärdinna och i förekommande fall pianist. Hon har haft egna tv-serier och givit konserter i Carnegie Hall och Vita Huset. Hon har gjort skivinspelningar för Philips, Cupol och Proprius samt medverkat med musik i fem filmer av Ingmar Bergman, som hon varit gift med. Hon är ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien och har tilldelats Vasaorden och Litteris et Artibus. Efter Estlands självständighet har hon givit konserter i Tallinn och Tartu. 1991–2001 var hon styrelseledamot i Estniska Nationella Kulturfonden.
[redigera] Böcker
Laretei har givit ut flera självbiografiska böcker. Tulpanträdet (1983) handlar om en period hon tillbringade som internatelev hos den beryktade pianopedagogen Anna Hirzel-Langenhan på slottet Berg i Schweiz. Såsom i en översättning (2004) behandlar olika teman ur hennes liv – livet i exil och återbesöken i hemlandet, musikerskapet, författarskapet, föräldraskapet samt äktenskapen med Gunnar Staern (1950–1959) och Ingmar Bergman (1959–1969). Vart tog all denna kärlek vägen? (2009) skildrar Bergmans och Lareteis relation genom brev och dagboksanteckningar. Toner och passioner (2010) är skriven i samma form som Hindemiths stora pianoverk Ludus tonalis och behandlar, vid sidan av musiken, relationen mellan Laretei och ett rikt äkta par som under en period fungerade som hennes impressarior i USA. Hennes böcker har översatts till estniska.
[redigera] Statlig inkomstgaranti
Hon har fram till sin död en garanterad inkomst på minst fem prisbasbelopp (ca 214 000 kr år 2009) per år från svenska staten genom den statliga inkomstgarantin för konstnärer.[2]
[redigera] Övrigt
Laretei är mor till Daniel Bergman.
[redigera] Verk och titlar
[redigera] Böcker
- Vem spelar jag för? (1970)
- En bit jord (1976)
- Tulpanträdet (1983)
- Virvlar och spår (1987)
- En förlorad klang (1991)
- Såsom i en översättning (2004)
- Vart tog all denna kärlek vägen? (2009)
- Toner och passioner (2010)
[redigera] Filmmusik
- 1986 – Karins ansikte
[redigera] Filmografi
- 1965 Daniel (kortfilm av Ingmar Bergman, ingår i episodfilmen Stimulantia - dokumentära bilder av Laretei med sonen Daniel)
- 1978 - Höstsonaten (Laretei är okrediterad men agerade body double för Ingrid Bergman i scener där det spelas piano samt hjälpte till att instruera hur en konsertpianist uppträder) [3]
- 1982 - Fanny och Alexander (som Anna von Bohlen)
[redigera] Källor
- ^ http://www.mic.se
- ^ ”Statliga inkomstgarantier till konstnärer”. http://www.konstnarsnamnden.se/stip/inkomstgarant.html. Läst 19 september 2009.
- ^ Såsom i en översättning, 2004.
