Käringtand

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För musikalbumet Käringtand med vissångerskan Margareta Söderberg, se Käringtand (musikalbum).
Käringtand
Gewone rolklaver bloeiwijze (Lotus corniculatus var. corniculatus).jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Ärtordningen
Fabales
Familj Ärtväxter
Fabaceae
Släkte Käringtandssläktet
Lotus
Art Käringtand
L. corniculatus
Vetenskapligt namn
§ Lotus corniculatus
Auktor L.
Hitta fler artiklar om växter med

Käringtand (Lotus corniculatus L.) är en ört tillhörande gruppen ärtväxter.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Kärringtand kan bli upp till 4 dm hög.

Blommorna är gula och sitter i stora flockar. Topparna är ofta röda, vilket gör att hela flocken på håll kan skifta i rött. Blommar juni – juli.

Frukten är en balja innehållande ett stort antal frön.

Bladen är tvåpariga med uddblad.

Rötterna på kärringtand har de knölar, leguminosknölar, som är typiska för ärtväxter. Ett praktexempel med knölar på rötterna är ärtväxten jordnötter, som alls icke är nötter i stil med exv hasselnötter.

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Kärringtand växer på gräs- och hedmark. Den trivs på såväl fuktiga som torra ställen.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Käringtanden förekommer i hela Sverige och i stora delar av övriga Europa. Enstaka fyndorter finns i Nordamerika, men kärringtand är inte ursprunglig där.

Utbredningskartor[redigera | redigera wikitext]

Förväxlingsarter[redigera | redigera wikitext]

Snarlika arter är

  • Gulvial (Lathyrus pratensis)
  • Stor kärringtand (Lathyrus pedunculatus). Den kan skiljas från den vanliga kärringtanden, genom att stjälken är ihålig hos stor kärringtand.
  • Smal kärringtand (Lathyrus tenusis), vars särskiljande tecken är att stjälken är mycket tunn.

Andra arter, som i bygdemål kallats kärringtand[redigera | redigera wikitext]

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Corniculatus kommer av latin cornu, som betyder horn.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Käringtanden används delvis som foder (därav namnet på underarten foderkärringtand), men kan vara giftig i stora mängder.

Om kärringtand på jordbruksmark inte betraktas som ogräs, utan tillåts, kommer de kväveupptagande leguminosknölarna, sedan växten vissnat, att ge ett tillskott av det kväve, som andra växter behöver som näring, d v s symbios medförande jordförbättring (gödsling).

Underarter[redigera | redigera wikitext]

  • Finsk käringtand (Lotus corniculatus var. maritimus)
  • Fjällkäringtand (Lotus corniculatus var. borealis Hyl)
  • Foderkäringtand (Lotus corniculatus var. sativus Hyl)
  • Vanlig käringtand (Lotus corniculatus var. corniculatus)
  • Åskäringtand (Lotus corniculatus var. arenosus)

Bygdemål[redigera | redigera wikitext]

Namn Trakt Referens Förklaring

Gigelärt [3] Gigel betyder sneda tänder
Gulhane
Kattklor
Kärringtuppor Dalarna [2] Med tuppor ("toppar") menas i dalmål blommor

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Henriette Kress: Henriette's Herbal Homepage [1] Styvmorsviol
  2. ^ [a b] Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 310 [2], Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962
  3. ^ Carl Lindman: Bilder ur Nordens flora, tavla 324, andra upplagan, Wahlström & Widstrand, Stockholm 1917 – 1926

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Bo Nylén: Nordens Flora (andra upplagan). Bokförlaget Prisma, Stockholm 2000. ISBN 91-518-3821-4