Käringtand
Från Wikipedia
- För musikalbumet Käringtand med vissångerskan Margareta Söderberg, se Käringtand (musikalbum).
- I Dalsland menas lokalt med käringtand en annan växt, nämligen styvmorsviol, Viola tricolor.[1] och i Blekinge gullviva, Primula veris. [2]
| Käringtand | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Ärtordningen Fabales |
| Familj | Ärtväxter Fabaceae |
| Släkte | Käringtandssläktet Lotus |
| Art | Käringtand L. corniculatus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Lotus corniculatus | |
| Auktor | L. |
| Hitta fler artiklar om växter med | |
Käringtand (Lotus corniculatus) är en ört med gula blommor (ofta med röda toppar), tillhörande gruppen ärtväxter. Den är mycket vanlig och hittas på gräs- och hedmark. Bladen är tvåpariga med uddblad. Käringtanden används delvis som foder men kan vara giftig i stora mängder.
Dialektalt förekommer kärringtuppor i Dalarna.[2] Andra, mindre vanliga, namn är kattklor och gulhane.
Käringtanden förekommer i hela Sverige.
Innehåll |
Varieteter [redigera]
- Finsk käringtand (L. corniculatus var. maritimus)
- Fjällkäringtand (L. corniculatus var. borealis)
- Foderkäringtand (L. corniculatus var. sativus)
- Vanlig käringtand (L. corniculatus var. corniculatus)
- Åskäringtand (L. corniculatus var. arenosus)
Externa länkar [redigera]
- Den virtuella floran - Käringtand
- Käringtand i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (2:a upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
- Wikimedia Commons har media som rör Käringtand
Referenser [redigera]
- ^ ”40. Styvmorsviol. | Henriette's Herbal Homepage”. http://www.henriettesherbal.com/eclectic/lind-verd/viola.html. Henriette's Herbal Homepage
- ^ [a b] Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 310, Gleerups, Lund 1862 ‑ 1867, faksimilutgåva Malmö 1962 [1]
Källor [redigera]
- Bo Nylén: Nordens Flora (andra upplagan). Bokförlaget Prisma, Stockholm 2000. ISBN 91-518-3821-4