Könsneutrala personliga pronomen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Könsneutrala personliga pronomen är pronomen som används i exakt samma form oavsett det grammatiska genuset på den person som pronomenet syftar på. Svenska och andra germanska språk är språk som normalt använder genusbestämda possessiva och personliga pronomen i tredje person, jämfört med till exempel de finsk-ugriska språken finska, samiska och ungerska som helt saknar könsbestämning i sina pronomen. Normalt åsyftas pronomen som används när man medvetet försöker att tillskriva kön till en person för vilket detta är okänt, vilket kan vara mer eller mindre svårt.

Även inom religioner där gudomen inte anses som varande varken man eller kvinna är könsbestämda pronomen ett problem.[1][2]

I svenskan används normalt de könsbestämda pronomen hon och han. Då man inte vill eller inte kan ange kön används vanligen olika omskrivningar. Pronomen som "den" och "man" kan i en del sammanhang användas, men kan upplevas som otrevliga när det är en specifik person som åsyftas. Ytterligare ett alternativ är att använda "vederbörande". Hen har föreslagits som könsneutralt alternativ och vunnit viss spridning.

Språk med könsbestämda pronomen[redigera | redigera wikitext]

Norska[redigera | redigera wikitext]

I norskan förekommer det att "en" används istället för det indefinita pronomenet "man". Formen "man" är emellertid vanlig, och är inte egentligen könsbestämd i sin betydelse. [källa behövs]

Engelska[redigera | redigera wikitext]

I engelskan används one när svenskan använder "man"; det används på samma sätt som franskans on men det är inte källan till det engelska bruket, trots likheten. Användandet av generaliserande termer är emellertid betydligt vanligare i svenskan än i engelskan; när svenskan använder "man kan inte..." för att exemplifiera något är det vanligare att använda pronomenet "you can't" och inte "one can't" när samma sak ska exemplifieras på engelska.[källa behövs]

Hebreiska[redigera | redigera wikitext]

Hebreiskan har inte bara könsbestämda pronomina i tredje person, utan även i andra person. Ordet du översätts alltså olika beroende på om man tilltalar en man eller en kvinna.[källa behövs]

Isländska[redigera | redigera wikitext]

Isländskan använder könsbestämda pronomen inte bara om levande varelser utan också om saker och ting, femininum och maskulinum, och i vissa fall även neutrum för icke-levande.[källa behövs]

Svenska[redigera | redigera wikitext]

Personliga pronomen[redigera | redigera wikitext]

När man i svenskan använder ett personligt pronomen för att omtala en individ i tredje person används det könsbestämda hon och han, med objektsformerna henne och honom, och i vissa fall den (särskilt om djur men även abstrakta personer). Om det finns ett behov av att benämna någon i ett sammanhang där personens kön är okänt eller ovidkommande, uppstår ett problem som det finns flera olika lösningar på. Den som vill uttrycka sig könsneutralt kan till exempel samordna bägge varianterna med och respektive eller, eller använda det mer neutrala demonstrativa pronomenet denne:

Om en hund springer lös i ett område där det finns vilt, får jakträttshavaren eller någon som företräder honom eller henne ta hand om hunden. När detta har skett skall hundens ägare eller innehavare snarast underrättas. Om denne inte är känd skall i stället polismyndigheten underrättas. Om jakträttshavaren eller den som företräder honom eller henne inte vill ta hand om hunden, skall i stället polismyndigheten omhänderta hunden. – Lag (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter

I lagtexter som i exemplet ovan används ofta denne som könsneutralt pronomen, men en invändning mot detta är att denne trots allt är maskulinum, med femininumformen denna. Andra sätt att lösa problemet är att till exempel skriva om till en pluralkonstruktion och använda det könsneutrala de och dem: "Om jakträttshavarna eller den som företräder dem [...]". En lösning som är relativt förankrad i talspråket är att använda den, och detta är en lösning som också tycks vinna större insteg i skriftspråket[3]:

Och om någon vill säga att det var den som gav mig goda grejer i present så kan den göra det. – Godisbloggen[4]
Vederbörande[redigera | redigera wikitext]

Vederbörande är ett möjligt ordval att använda om tredje person vars könstillhörighet är okänd.

Hen, hän, hin och henom[redigera | redigera wikitext]
Se även: hen (pronomen)

En tänkbar lösning på problemet med könsneutrala pronomen är att uppfinna eller låna in ett nytt pronomen, till exempel hin eller hän. Hans Karlgren föreslog i en artikel[5] 1994 att ordet hen ska användas istället för hon/han i svenskan, men egentligen är förslaget ännu äldre. 1966 introducerades det av Rolf Dunås i Upsala Nya Tidning. I det här förslaget används "hen" i subjektsform precis som hon/han och henom i objektsform precis som henne/honom. Ordet hen har sannolikt inspirerats från finskans hän. Bortsett från de praktiska problemen med att införa ett nytt pronomen i ett så stabilt språk som svenska, är det inte självklart att ordets föreslagna objekts- och genitivformer henom respektive hens upplevs som könsneutrala med tanke på att de ligger mycket närmare honom och hans än henne och hennes.[6] Andra förslag på objekts- och genitivformer är henen respektive henens som båda kommer från finskans hänen som betyder honom/henne/hans/hennes.[källa behövs]

I tryck är spridningen av nybildade pronomen ovanlig, bortsett från texter med fokus på genus- , språk- och jämställdhetsfrågor. Pronomenet hen användes dock i Byggforskningsrådets rapport R39:1980, Att värdera byggd miljö i artikeln Värderingsmoment i planeringsprocessen, sid 5:22 och följande av Rolf H Reimers. I nummer 2/2012 av tidningen Nöjesguiden användes hen/henom genomgående i hela tidningen, bortsett från i citat[7].

Ordet hen har funnits med i Nationalencyklopedin sedan 2009.[8]

H*n, h-n, h?n, h@n[redigera | redigera wikitext]

På internet och i skriftliga mer informella sammanhang förekommer det att en asterisk (*) används för att ersätta den bokstav som varierar mellan 'hon' och 'han' (det vill säga 'o' och 'a'), det vill säga h*n. H-n samt även h?n förekommer också på samma sätt. Även @ förekommer då denna symbol kan ses som ett sammanfogat 'a' och 'o'. Ett mer formellt sätt att skapa könsneutralitet kan vara att skriva han/hon, alternativt hon/han.[källa behövs]

Omskrivning[redigera | redigera wikitext]

En skribent kan också komma från syftningsproblemet om denne lyckas formulera om meningen så att pronomenet försvinner:

  • Skribenter kan komma från syftningsproblemet om de formulerar om meningen (omskrivning i plural).
  • Det går ibland att komma från syftningsproblemet genom omformulering (formellt subjekt det, nominalisering).
  • Syftningsproblemet kan ibland förbigås genom att meningen formuleras om (passiv verbhandling).[källa behövs]

"Man" som obestämt pronomen[redigera | redigera wikitext]

I svenskan förekommer också man som ett indefinit pronomen,[9] dels antingen om en ospecifierad tänkt person, eller om ett större kollektiv, dels om talaren själv då denne vill tona ner sig själv (se även pluralis modestiæ). Exempel på detta är meningar som "man kan nog säga att detta är en mycket vacker plats", "man har från regeringens sida inte velat kommentera händelsen", eller "man har väl läst ett och annat om det där". Objektsformen av "man" är en: "man blir glad när någon säger något snällt till en".[källa behövs]

Pronomenet "man" är inte i sin betydelse könsbestämt. I äldre tid har det också sin etymologiska grund i ett "man" som bland annat användes om människor oavsett kön.[10] Ordet är dock homonym till ordet för en mansperson, och har pekats ut som problematiskt ur könsneutralitetssynpunkt (som ett uttryck "som pekar på mannen som den självklara utgångspunkten för alla".)[11] Pronomenet "man" kan ofta uteslutas genom att den aktuella meningen formuleras om.[11]

En istället för man[redigera | redigera wikitext]

Av de som anser att "man" är problematiskt ur könsneutralitetssynpunkt, använder vissa istället konsekvent en som indefinit pronomen i dessa sammanhang,[11] alltså både som subjekt och objekt. I rikssvenska är "en" endast objektsform, men dialektalt förekommer att "en" även används som subjekt: "en får vara glad att en lever". [källa behövs]

Pluralis modestiæ[redigera | redigera wikitext]

I vetenskapliga sammanhang är det svepande "man" inget lyckat val när metoder, empiriska data och slutsatser ska beskrivas. Det kan verka som om forskaren inte är riktigt säker på sin sak. Det är därför vanligt att pronomet "vi" (pluralis modestiæ) används; forskaren tar med sig sina läsare genom artikeln eller avhandlingen.

Språk med könsneutrala pronomen[redigera | redigera wikitext]

Bengali[redigera | redigera wikitext]

Trots att det har ett väldigt omfattande och komplicerat system av pronomen gör vanlig bengali ingen skillnad på kön i något av dess pronomen. Pronomen differentieras grundat på person, antal, social relation (intim, familjär eller formell), och närheten till talaren (nära, avlägsen eller frånvarande).[källa behövs]

Filipino[redigera | redigera wikitext]

Det officiella språket i Filippinerna har bara könsneutrala pronomen: siya används för alla människor, och ibland även djur. Pronomet ito ("den"/"det") används för objekt.[källa behövs]

Finsk-ugriska språk[redigera | redigera wikitext]

Uraliska språk. De finsk-ugriska språken är markerade med grönt (ugriska) och blått (finska språk).

Finska, estniska och ungerska är finsk-ugriska språk som hör till den uraliska språkfamiljen (de är alltså inte indoeuropeiska språk, trots att de talas i Europa). Alla pronomen är könsneutrala. De personliga pronomenen för tredje person singular och plural är hän och he på finska, tema och nemad på estniska, och ő och ők på ungerska. Det sistnämnda används för personer eller djur.[källa behövs]

I finskt talspråk kan samma pronomen användas om såväl personer, djur som ting. I de flesta dialekter är det se respektive ne, vilka enligt normerna för skrivspråket syftar på döda ting eller djur, som används också om personer. Finskan skulle därmed i många dialekter kunna sägas dessutom vara artneutralt.[källa behövs]

Georgiska[redigera | redigera wikitext]

Georgiskan, ett sydkaukasiskt språk som talas i Georgien, nordöstra Turkiet och nordvästra Iran, har könsneutrala pronomen.[källa behövs]

Indonesiska/malajiska[redigera | redigera wikitext]

indonesiska/malajiska finns inget grammatiskt kön överhuvudtaget. Ordet dia betyder både "hon", "han", "henne", "honom", och ofta också "hennes" respektive "hans".[källa behövs]

Kinesiska[redigera | redigera wikitext]

I modern talad kinesiska finns det ingen könsdistinktion bland pronomenen; pronomenet 他 () betyder "han" eller "hon". Under tiden för fjärde maj-rörelsen skapades dock en ny skriven form av pronomenet, 她, för att specifikt beteckna "hon", och 他 används nu ibland med den begränsade betydelsen "han". Denna språkreform var del av en moderniseringsrörelse, och tog därför sitt mönster från europeiska språk.[källa behövs]

I skrift används tecknen 他/她 för att beteckna "han"/"hon" (i den ordningen), 它 () för "den"/"det" (objekt), 牠 () för att beteckna djur, och 祂 () när det syftas på Gud. Dessa pronomen uttalas alla likadant; skillnaden framträder bara i skrift. [källa behövs]

Pronomenen är också alla formade med inflytande från en annan radikal som indikerar vad det är de betecknar, med undantag av 它. 他 kommer av 人 (rén), som (dock endast) betyder person; 她 kommer av 女 (), som betyder kvinna; 牠 kommer av 牛 (niú), som betyder ko, och 祂 kommer slutligen från 示 (shì), som betyder uppenbarelse. Därmed anses också 他 av många kinesisktalande vara ett allmänt personligt pronomen, eftersom antonymen till 她 skulle göras med radikalen för man, 男 (nán), istället för 人 som betecknar person. Ett sådant specifikt manligt pronomen innefattande 男 och 也 i sin konstruktion finns idag inte.[källa behövs]

Kantonesiskans pronomen för tredje person singular är keui5. Detta skrivs vanligen med , som kan användas för personer oavsett kön. I mer informell skrift förekommer det ibland att radikalen "亻" byts ut mot "女" (vilket ger tecknet ) för att signalera kvinnligt kön. Detta är dock varken allmänt accepterat, ej heller grammatiskt eller semantiskt nödvändigt, och till skillnad från 佢 har tecknet 姖 ytterligare en betydelse i standardkinesiska. [12]

Koreanska[redigera | redigera wikitext]

Före koreanskans modernisering betydde 그 (geu) "hon", "han" och även "den/det", precis som kinesiskans [källa behövs]. I modern koreanska betyder dock geu normalt "han", medan 그녀 (geu-nyeo), med suffixet -녀(女, -nyeo), som betyder kvinna, används för "hon". 그것 (geu-geot) betyder "den/det".[källa behövs]

I vissa fall betyder geu-nyeo något annat än bara "hon" som pronomen, eftersom geu också används som bestämd artikel; för att markera att ett substantiv står i bestämd form.[källa behövs]

Nahuatl[redigera | redigera wikitext]

På det uto-aztekiska språket nahuatl, som talas i Mexiko, är alla pronomen och affix relaterade till pronomen oberoende av kön. [källa behövs]


Persiska[redigera | redigera wikitext]

Persiskan saknar spår av grammatiskt kön: "han", "hon" och "den"/"det", uttrycks alla med pronomet u. Denna vaghet har möjliggjort en flexibilitet i hur könet hos både mänskliga älskare och den älskade gudomen i persisk poesi kan tolkas. [källa behövs]

Romanska språk[redigera | redigera wikitext]

Det possessiva pronomet bestäms i flera romanska språk av det ägda objektets grammatiska kön; ägarens kön uttrycks inte. I exempelvis franskan är de possesiva pronomen sa för ett feminint objekt, och son för ett maskulint objekt: son livre betyder antingen "hans bok" eller "hennes bok"; det maskulina son används för att livre är grammatiskt maskulint. Sa maison å andra sidan betyder antingen "hans hus" eller "hennes hus", eftersom maison är grammatiskt feminint. Icke-possesiva pronomen är oftast könsspecifika. [källa behövs]

De romanska språkens utbredning.

Det är i sammanhanget också viktigt att påpeka att även om de romanska språken är könsspecifika, så är de flesta, undantaget franska, nollsubjektsspråk; de kräver inte att talaren har med ett subjekt eller pronomen i varje mening, vilket gör det möjligt att prata om en person utan att dennes kön framgår. [källa behövs]

Swahili[redigera | redigera wikitext]

I swahili anges person med ett verb-prefix. I tredje person singular är prefixet a- oavsett kön, och i plural wa-. Objekt anges ibland med infix, som också de är könsneutrala. [källa behövs]

Turkiska språk[redigera | redigera wikitext]

Alla pronomen i turkiskan, liksom i de andra turkiska språken, är könsinklusiva. "Han", "hon", "den" och "det" översätts alla med det enda turkiska pronomet i tredje person, o. [källa behövs]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Shaikh Sulaymān al-Rāshid, Allah & gender. www.islamtoday.com
  2. ^ Bernström, Muhammed Knut (2000), Koranens budskap. Simrishamn: Proprius.
  3. ^ Svenska språknämnden 2005, s. 78-79
  4. ^ ”Gottogram”. http://godisbloggen.se/gottogram/. Läst 2011-01-24. 
  5. ^ Hans Karlgren (28 augusti 1994). ”Han, hon, hen och he”. Svenska Dagbladet. http://www.sics.se/~jussi/Personer/HansKarlgren/HAK-po-hen/HAK-po-hen.html. Läst 2007-10-23. 
  6. ^ Svenska språknämnden 2005, s. 78
  7. ^ Margret Atladottir (29 februari 2012). ”Därför använder vi ordet hen (ledare i nr 2 2012)”. Nöjesguiden. http://nojesguiden.se/blogg/margret-atladottir/darfor-anvander-vi-ordet-hen-ledare-i-nr-2-2012. Läst 2012-03-19. 
  8. ^ ”Hen inte nytt i Nationalencyklopedin”. Språkrådet. http://www.sprakradet.se/13119. Läst 17 april 2012. 
  9. ^ Vad är indefinita pronomen? | Ordklasser.se, hämtad 19 januari 2012.
  10. ^ man i Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (första upplagan, 1922) (betydelse 2 och 3).
  11. ^ [a b c] Visselpaj: Att använda ”man” eller ”en” som opersonligt pronomen, hämtad 19 januari 2012.
  12. ^ ”Chinese Character Database: Phonologically Disambiguated According to the Cantonese Dialect”. Chinese University of Hong Kong. 2006. http://humanum.arts.cuhk.edu.hk/Lexis/lexi-can/. Läst 16 februari 2007.  Uppslagssidan för "佢" (humanum.arts.cuhk.edu.hk) beskriver att tecknet används som tredje persons-pronomen på kantonesiska, men uppslaget "姖" (idem) säger inget om pronomet; där står bara att det uttalas geoi6 och att det används i geografiska namn.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]