Könsneutralt språk

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Ett könsneutralt språk kan användas för att referera till personer utan att förutsätta att de är kvinnor eller män. Speciellt handlar det om fall där definitionen av personen är abstrakt eller hypotetisk, så att könet inte egentligen kan bestämmas, men där sociala normer ofta påverkar språkanvändarens antaganden om vilket kön personen förmodligen har. Det mest omtalade sättet att könsneutralisera språket är att använda könsneutrala pronomen istället för könsspecifika pronomen.

Genus i språket kontra genus i samhället[redigera | redigera wikitext]

I indoeuropeiska och afroasiatiska språk har manliga pronomen traditionellt använts för att referera till båda könen eller till personer av okänt kön medan genus helt saknas i ett språk som kinesiska. Kinesiska använder också samma pronomen, ta, till både han, hon, den och det, även om olika tecken tillkommit sedan slutet av 1800-talet för att skilja betydelserna i skrift, möjligen influerat av europeiskt språkbruk. Att Kina och flera ö-riken i Polynesien trots avsaknad av genus i språket varit mycket strikt patriarkaliska samhällen har anförts som exempel på att det inte finns ett enkelt samband mellan genus i språket och genus i samhället. Det är dessutom inte korrekt att påstå att samhällena i Europa och Nordamerika är mer emanciperade trots språkens manliga prononomen, eftersom även dessa samhällen var starkt patriarkaliska för blott ett par hundra år sedan.

Språkliga normer[redigera | redigera wikitext]

Ett känt exempel på hur språkliga normer gör att en åhörare förväntar sig att en person ska vara av ett visst kön är gåtan om kirurgen som fick sin son till patient:

En far och hans son åker i samma bil och råkar ut för en trafikolycka. Fadern omkommer. Sonen blir allvarligt skadad och får föras till sjukhuset med ambulans. Han förbereds för operation, men kirurgen som skulle operera honom säger "Jag kan inte operera den här pojken - det är ju min son." Hur hänger det ihop?

Svaret är att kirurgen var pojkens mor, men många som hör gåtan är fast i det normativa tankesättet att kirurger är män, och ser inte svaret.

I ett könsneutralt språk skriver man inte "en kirurg ska inte behöva operera någon som han är nära släkt med" utan exempelvis "en kirurg ska inte behöva operera någon som hon eller han är nära släkt med".

Metoder[redigera | redigera wikitext]

Sedan 1970-talet har språkvetare funderat över hur man enklast skall göra texter könsneutrala, och de har kommit fram till många olika sätt att göra ett språk könsneutralt. Här ges exempel på hur meningen "En kirurg bör inte operera personer som han är släkt med." kan skrivas om med några olika metoder:

  • Dubblering med snedstreck - "En kirurg bör inte operera personer som han/hon är släkt med."
  • Dubblering med eller - "En kirurg bör inte operera personer som han eller hon är släkt med."
  • Flertal - "Kirurger bör inte operera personer som de är släkt med."
  • Överanvända substantivet - "En kirurg bör inte operera personer som kirurgen är släkt med." Detta är förmodligen den mest passande formen när man talar eller skriver om Gud[enligt vem?], som i kristendomen, bahá'í och andra religioner inte anses vara varken man eller kvinna.
  • En-som, den-som - "En kirurg som är släkt med patienten bör inte operera."
  • Substantivera - "En kirurg bör inte behandla släktingar i operationer."
  • Passivera - "En kirurg bör inte behandla släktingar när operationer genomförs"
  • Könsneutralt entalspronomen - "En kirurg bör inte operera personer som vederbörande är släkt med."
  • Nybildning eller inlån - "En kirurg bör inte operera personer som hen är släkt med."

Inklusivt språk[redigera | redigera wikitext]

I den kyrkliga debatten talas om inklusivt språk. Förespråkarna för inklusivt språk vill bland annat tona ned Bibelns androcentrerade formuleringar.

Se även[redigera | redigera wikitext]