Könsneutralt språk

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Ett könsneutralt språk kan användas för att referera till personer utan att förutsätta att de är kvinnor eller män. Speciellt handlar det om fall där definitionen av personen är abstrakt eller hypotetisk, så att könet inte egentligen kan bestämmas, men där sociala normer ofta påverkar språkanvändarens antaganden om vilket kön personen förmodligen har. Det mest omtalade sättet att könsneutralisera språket är att använda könsneutrala pronomen istället för könsspecifika pronomen.

Genus i språket kontra genus i samhället[redigera | redigera wikitext]

I indoeuropeiska och afroasiatiska språk har manliga pronomen traditionellt använts för att referera till båda könen eller till personer av okänt kön medan genus helt saknas i ett språk som kinesiska. Kinesiska använder också samma pronomen, ta, till både han, hon, den och det, även om olika tecken tillkommit sedan slutet av 1800-talet för att skilja betydelserna i skrift, möjligen influerat av europeiskt språkbruk. Att Kina och flera ö-riken i Polynesien trots avsaknad av genus i språket varit mycket strikt patriarkaliska samhällen har anförts som exempel på att det inte finns ett enkelt samband mellan genus i språket och genus i samhället. Det är dessutom inte korrekt att påstå att samhällena i Europa och Nordamerika är mer emanciperade trots språkens manliga prononomen, eftersom även dessa samhällen var starkt patriarkaliska för blott ett par hundra år sedan.

Metoder[redigera | redigera wikitext]

Sedan 1970-talet har språkvetare funderat över hur man enklast skall göra texter könsneutrala, och de har kommit fram till många olika sätt att göra ett språk könsneutralt. Här ges exempel på hur meningen "En kirurg bör inte operera personer som han är släkt med." kan skrivas om med några olika metoder:

  • Dubblering med snedstreck - "En kirurg bör inte operera personer som han/hon är släkt med."
  • Dubblering med eller - "En kirurg bör inte operera personer som han eller hon är släkt med."
  • Flertal - "Kirurger bör inte operera personer som de är släkt med."
  • Överanvända substantivet - "En kirurg bör inte operera personer som kirurgen är släkt med." Detta är förmodligen den mest passande formen när man talar eller skriver om Gud[enligt vem?], som i kristendomen, bahá'í och andra religioner inte anses vara varken man eller kvinna.
  • En-som, den-som - "En kirurg som är släkt med patienten bör inte operera."
  • Substantivera - "En kirurg bör inte behandla släktingar i operationer."
  • Passivera - "En kirurg bör inte behandla släktingar när operationer genomförs"
  • Könsneutralt entalspronomen - "En kirurg bör inte operera personer som vederbörande är släkt med."
  • Nybildning eller inlån - "En kirurg bör inte operera personer som hen är släkt med."

Inklusivt språk[redigera | redigera wikitext]

I den kyrkliga debatten talas om inklusivt språk. Förespråkarna för inklusivt språk vill bland annat tona ned Bibelns androcentrerade formuleringar.

Se även[redigera | redigera wikitext]