Köpenhamns brand 1795

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Köpenhamns brand 6 juni 1795. Det samtida sticket visar Gammeltorv, med stadshuset i mitten.

Köpenhamns brand 1795 började fredagen 5 juni 1795 vid 15-tiden på flottans gamla plats sydost om Kongens Nytorv på Gammelholm i flottans lager av kol och timmer, som benämndes Dellehave. Eftersom de anställda hade gått hem dröjde det lång tid innan släckningen påbörjades och av rädsla för stöld var brandposterna borttagna. Dessutom spärrade Holmens folk för civila brandmän, möjligen i den tron att eftersom det rörde sig om ett militärt område skulle militären hantera det.[1]

En utdragen period utan regn med torr ved som resultat, med ett lager av rep och tjära orsakade att elden snabbt eskalerade till en storbrand. Vinden blåste ganska starkt. Den kom från öster och sände gnistor genom luften in över stan. På grund av den starka solen var små lågor svåra att upptäcka förrän de hade vuxit sig större. Elden spred sig därför från Gammelholm till huvudlageret längs Holmens Kanal och över Holmens Kanal till grannskapet runt Sankt Nikolaj Kirke och därifrån längs Gammel Strand till området kring Nytorv/Gammeltorv.

Brandens följder[redigera | redigera wikitext]

Den så kallade Frederikskolonin av hemlösa familjer i det nedbrända Christiansborgs slott i Köpenhamn efter branden 1795.

Branden dog ut på söndagen 7 juni runt klockan 16 och hade då uppslukat 909 hem och 74 var delvis störda.[2] Nästan 6 000 av stadens knappt 100 000 invånare var således hemlösa. Lyckligtvis var det sommar och många av de hemlösa kunde sedan bosätta sig i tält eller i fria luften. Ett stort antal av dem bosatte sig i ruinerna av den nyligen brända Christiansborgs slott, där murrester var av sådan storlek att en hel familj kunde ha ett hem i en fönsternisch. Även stallar tjänade som bostäder.

Branden gjorde, tillsammans med branden 1728, att nästan hela den medeltida delen av Köpenhamn brann, så att det i dag finns mycket få hus från före 1700-talet tillbaka i denna del av Köpenhamn.

Branden var en stark bidragande orsak till att Danmarks första inteckningsinstitut, Kreditkassen for Husejerne i Kjøbenhavn, grundades 1797.

Efter branden förberedda man en storslagen plan, som utarbetats av stadskonduktör George Henry Rawert och stadens byggmästare Peter Meyn. Det beslutades att nya hus skulle vara av tegel, inte timmer, och husgavlarnas hörn skulle brytas så brandmännens stegvagnar lättare kunde ta sig runt hörnena. Dessutom skulle gatorna om möjligt vara raka.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ KH3 s. 260 ff.
  2. ^ KH3 s. 262

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Københavns Historie. Bind 3 - Storhandelens by. 1728-1830 af Sv. Cedergreen Bech m.fl. Gyldendalske Boghandel 1981. ISBN 87-01-52571-9 [KH3]
  • Kjøbenhavns Beskrivelse af Rasmus Nyerup, Prost og Storcks Forlag, 1800, s. 196-207.
  • Branden i Kiøbenhavn 1795 af G. L. Lahde, Fotografisk reproduktion af Antikvariat Richard Levin & Co Aps, 1977.


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från danskspråkiga Wikipedia, Københavns brand 1795, 18 dec. 2010.