Köping, Västmanland
| Köping | |
| Tätort Centralort |
|
| Land |  Sverige |
|---|---|
| Landskap | Västmanland |
| Län | Västmanlands län |
| Kommun | Köpings kommun |
| Församling | Köpings församling |
| Koordinater | |
| Area | |
| - tätort | 11,86 km² (2010-12-31) |
| - kommun | 648,88 km² (2011-01-01) |
| Folkmängd | |
| - tätort | 17 743 (2010-12-31)[1] |
| - kommun | 24 827 (2011-09-30)[2] |
| Befolkningstäthet | |
| - tätort | 1 496 invånare/km² |
| - kommun | 38 inv./km² |
| Tidszon | CET (UTC+1) |
| Tätortskod | 6268 |
  Köpings läge i Västmanlands län
|
|
- För den historiska stadskommunen, se Köpings stad
Köping är en tätort i Västmanland och centralort i Köpings kommun i Västmanlands län. Orten är belägen vid västra Mälaren. Köping är en betydande insjöhamn.
Innehåll |
[redigera] Historia[3]
Människor har bott länge på platsen, som framgår inte minst av det vikingatida båtgravfältet vid Norsa. Vid Köping har en gammal handelsplats legat. Den är nämnd första gången i en urkund av år 1257, när det hölls ett biskopsmöte på platsen.
Vid Köping låg fogdefästet Köpingshus, nämnt första gången år 1375 och förstört av Engelbrekt Engelbrektssons uppror 1434. Lämningar fanns kvar till dess järnvägen anlades.
Ännu på 1400-talet förekommer namnet Laglösa kiöping, vilket torde syfta på att handelsplatsen inte hade några privilegier.
De äldsta kända stadsrättigheterna utfärdades av Sten Sture den äldre i Örebro den 19 januari 1474, då herr Sten var riksföreståndare. Dessa stadsrättigheter bekräftades 1529 av Gustav Vasa. Redan vid denna tid var Köping av ringa betydelse jämfört med Västerås och Arboga.
År 1866 öppnades järnvägslinjen Köping-Uttersberg, som senare kom att utvecklas till Köping-Uttersberg-Riddarhyttans järnväg (KURJ). År 1867 öppnades järnvägslinjen Arboga-Köping (Köping-Hults järnväg).
År 1889 utbröt en brand som förstörde stora delar av tätorten. Den startades av tioårige Malakias Andersson, som därför fick tillbringa åtta år på anstalt.
[redigera] Stadsbild
Betydande delar av tätorten förstördes i den stora stadsbranden 1889; i de mest centrala delarna finns några äldre kvarter bevarade. Efter stadsbranden växte en stenstad fram som fortfarande präglar delar av centrum tillsammans med efterkrigsarkitektur. Många av karaktärsbyggnaderna ritades av arkitekten Theodor Dahl, t.ex. apotekshuset, tingshuset, Köpings mekaniska verkstad. Det karakteristiska kyrktornet är ritat av Nicodemus Tessin d.ä. i samband med att den medeltida kyrkan utökades på 1600-talet. I parken mellan kyrkan och Stora torget finns Carl Milles skulptur av Carl Wilhelm Scheele, kemist och apotekare i Köping.
[redigera] Näringsliv och handel
Köping har Sveriges näst största insjöhamn och är ett regionalt centrum. Det finns också en betydande tillverkningsindustri då både Volvo, Sandvik AB och Yara hör till de företag som har anläggningar i Köping. Sängföretaget Hästens har sin bas i Köping även sängtillverkaren Lectus har sin tillverkning och bas i Köping. I Köping ligger också centrallagret för Tibnor som är Nordens ledande distributör av stål och metaller.
[redigera] Kommunikationer
Köping har goda kommunikationer med bland annat Mälarbanan och E18 samt har en betydande hamn. Köping var ändstation för Sveriges första allmänna, normalspåriga järnväg med lokomotivdrift, Köping-Hults Järnväg. Spåret till Köping blev klart 1867. Några år senare, 1875, sammanknöts Köping med Stockholm via Stockholm-Västerås-Bergslagens Järnvägar.
[redigera] Se även
[redigera] Befolkningsutveckling
| Befolkningsutvecklingen i Köping 1960–2010[4] | ||||
|---|---|---|---|---|
| År | Folkmängd | Areal (ha) | ||
| 1960 | 16 819 | |||
| 1965 | 19 273 | |||
| 1970 | 21 740 | |||
| 1975 | 20 059 | |||
| 1980 | 19 765 | |||
| 1990 | 18 854 | 1 165 | ||
| 1995 | 18 488 | 1 175 | ||
| 2000 | 17 296 | 1 184 | ||
| 2005 | 17 358 | 1 185 | ||
| 2010 | 17 743 | 1 186 | ||
[redigera] Referenser
- ^ ”Tätorter; arealer, befolkning 2010”. Statistiska centralbyrån. Arkiverad från originalet den 16 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zURBa7Kv. Läst 16 juni 2011.
- ^ ”Folkmängd i riket, län och kommuner 30 september 2011”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____167885.aspx. Läst 8 november 2011.
- ^ Nordisk familjebok, upplaga 3, band 12, 1930
- ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010.
[redigera] Litteratur
- Elgenstierna G.; Köpings stads tjänstemän 1605-1905, utgiven 1907
- Gustafsson, G.; Uppsats över Köping, i Sveriges städer - band 5, 1926
- Hallman, J.G.; Beskrifning öfver Kiöping, 1728
[redigera] Externa länkar
|
||||||||||||||||
|
|||||||||||
